jag har startat en ny blogg. Denna strular så mycket för tillfället att jag överger den... Men denna har endel funkotioner som jag gillar så vem vet, en dag tar jag den kanske tillbaka. Den som lever får se.

Kolla gärna in den nya bloggen: www.ebbatankerochfilosoferar.blogspot.com

Min syster har också en blogg. De flesta av kanske redan vet det, men här tar jag ändå chansen att dela med mig av en länk dit. Vad annat kan jag göra när jag, min dotter och mor blir omnämnda i ett helt inlägg! HÄR kan ni kolla in det!

Nu så! Hemkommen från min lilla utlands semester i Riga! Ja, eller hemma och hemma, jag är egentligen i Uppsala, så riktigt hemma är jag ju inte. Men när man varit i ett land som Lettland, då känns verkligen Uppsala (Sverige) som HEMMA! Under min semester har jag väl inte direkt varit slaviskt nyttig om man säger så. Det har blitt både McDonalds, chokladtårta och diverse godis. Det var ett medvetet val, så jag känner inte på något sätt att jag misslyckats. Jag tycker väl egentligen inte heller att jag har varit så känslig i mitt blodsocker som jag trodde att jag skulle bli. Snabba kolhydrater ska ju ge ordentliga kurvor i blodsockret, men har inte känt av det så mycket. Inte heller blev jag så mycket mer sötsugen. MEN. Nån skillnad har inträtt.

I torsdags fyllde jag 33 år. Japp, nu är man tant. Eller nåt. och sedan i torsdags ungefär har jag varit oerhört irriterad på folk som inte beter sig som folk, som svenskar alltså. Till exempel (ett ganska osvenskt beteende men ändå väldigt vanligt bland svenskar) rökare. Ursäkta mig, men, visst får var och en göra egna val här i livet. Vill en person sabba sina lungor och blodkärl så får man väl göra det, men att utsätta andra för samma gift? Är det ok? Det finns oändligt många studier som visar att tobaksrök är farligt. Både att själv röka och passiv rökning. vad ger då en rökare rätten att tända en cigarett mitt i en folksamling? Precis utanför ett köpcenter? På båtdäck (det enda stället på en färja där man kan få sig lite "frisk luft")? Det är respektlöst! Visst kan jag också förstå att rökare är beroende och liksom "måste" få röka. På det kan ge lösningen att man kan vika ETT av båtdäcken för rökare så kan vi andra hålla till på de andra däcken. Men det finns faktiskt ingen ursäkt för att tända en cigarett i en folksamling eller utanför köpcentret. Det är en av sakerna som irriterat mig otroligt de senaste dagarna. En annan sak är folk som liksom tränger sig. Smiter före i kön osv. ja, detta är så svenskt. Vi är ett snällt folk som villigt köar i timmar. Tyvärr är inte resten av världen funtad så. bara att acceptera antagligen, men likväl. Den senaste tiden har detta irriterat mig, kanske för att jag själv blev utsatt för det. Låter säkert jätte gnälligt men likväl. Så har det varit.

Min fundering här nu, om man ska vara lite självkritisk. Varför reagerar jag så här? Jag brukar vara mer tålmodig än så! Beror det på mitt svängande blodsocker (som jag liksom gått och trott att jag klarat mig ifrån) eller på att jag blivit 33 och det är då tålamodet tar slut? Lite som att man fått ett begränsat antal ord och när man uttalat alla de orden. Då är de liksom slut?

Ja, vem vet. Men jag hoppas att det är blodsockret. För i så fall finns det hopp om att jag INTE blivit en gnällig gammal tant.

Här med startar en lektion i hur man får kräsna barn att jubla vid frukosttid:

Man tar helt sonika lite mjölk, lite mjöl (dinkel fullkorn i detta fall), lite ägg, lite salt och så lite riktigt smör. Man blandar detta och steker i smöret. Sen serverar man med hemmagjord blåbärssylt och grädde. Då får man höra att man är världens bäsa mamma och självförtroendet för denna dagen är räddat.

Elias reaktion var riktigt underhållande. Han är den som är MEST kräsen. Serverar man ägg, fil, musli, smörgås, äggröra osv. Då muttrar han i bästa fall. Protesterar högt i värsta fall. Han kom i dag springande till köket (efter att Engla informerat om vad mamma pysslade med där) och såg först tvivlande ut. Sen såg han vad jag gjorde och han utbrister: "BLIR DET PANNKKAKOR? TILL FRUKOST? PÅ RIKTIGT?!"

Ja, vad gör man inte för att slippa lite gnäll...

Ja, vi har semester. Ja, det är juli månad och det händer inte så överdrivet mycket i bloggvärlden, eller nyhetsvärlden för den delen... I mitt liv däremot händer massor. Vi har varit en vecka på Öland, Böda närmare bestämt. Älskar verkligen Öland! och stranden i Böda är sjukt fin! Långgrunt, varmt i vattnet, ganska klart vatten också och så kritvit sand. Skulle mer än gärna ladda upp ett gäng bilder till er, men datorn här hemma sjunger på sista versen och hänger sig så fort man börjar greja med bilder...

Hade egentligen tänkt blogga lite från mobilen när vi var iväg, men täckningen på Böda var urusel. Det tog typ 10 minuter bara att ladda upp min blogg, så det fick vara. Tålamod är inte min starka sida, i alla fall inte när det gäller seg uppkoppling!

Hur som helst så var det mestadels fint väder. Strandhäng, fika, grill med goa vänner, lite shopping och en massa diskande (fast det lät vi mest barnen hjälpa till med) och matlagande. Det är väl ungefär vad vi pysslat med denna vecka. Fast jag måste verkligen säga att jag beundrar människor som lever en hel sommar på en camping. Hur står de ut?! Jag längtade faktiskt hem efter den här veckan och lyckades övertala familjen att åka hem på lördagkväll istället för på söndag förmiddag. Jag menar, stå i kö för att duscha? Duscha über snabbt för att enkronorna inte ska ta slut, kissa i bås där man hör precis vad personen i båset jämte har för sig.... Usch, det är faktsikt inte riktigt min grej. Dock väger den vackra stranden, den trevlige campingen (Bödagården) och den i ett strålande solen upp dessa obekvämligheter. Men en hel sommar? NEJ TACK!

Nu ser jag fram emot nästa etapp av semestern. Lite egentid med maken ska det bli. Inget campingliv, utan hotell, färja och frukostbuffe. DET skulle jag säkert kunna vänja mig vid! Det bär alltså av till Riga. Vi var ju där för ett och ett halvt år sen, men då var det 30 minusgrader och vi frös så kopiöst att vi inte riktigt kunde njuta av stan. Så det är det vi ska göra nu. Njuta alltså. Återkommer om det!

Tjingeling!