Familjeliv enligt Ebba Välkommen till min blogg! Här skriver jag om allt som rör sig i mitt lilla huvud och det är inte lite det! Allt från djupt filosoferande till hur man får i hop vardagen med barn/man, plugg och jobb. Förövrigt är jag en glad 3 barnsmamma som tyvärr gåt lite över gränsen till 30... Jobbar som sjuksköterska på en barnavdelning och kämpar just nu för fullt med att skaffa mig en specialist utbildning till barnsjuksköterska. :)
Kategori: Arbetsliv
10-08-30
I have a dream! sa Martin Luther King. Det har jag också! Ganska många faktiskt. Just nu befnner jag mig nog i något som kan liknas vid ett vakum. Kanske blir det så när man haft väldigt mycket att göra och plötsligt blir det mycket lugnare. I våras hade jag att göra mer än vad jag nu inser är vettigt. Men nu jobbar ju jättelite till exempel, en halvtids nattjänst blir inte så mycket i slutändan. Skolan tar inte heller så mycket energi, även om jag verkligen måste göra ett ordentligt ryck med magisteruppsatsen. (Sparka mig hårt i rumpan nån!) Barnen är i skolan hela dagarna och jag känner mer än någonsin att jag skulle vilja jobba "som alla andra". Inte gå till jobbet när "alla andra" kommer hem eller ska gå och lägga sig.
Så, det är en av drömmarna. Drömmen om att ha lagom mycket att göra. Att rå över min egen tid. Att kunna ägna sig åt det som ger energi istället för att suga ur den och att inte jobba på så okristliga tider!
Sen finns det andra drömmar... Som ibland känns väldigt, väldigt avlägsna. Men de ska vi kanske tala mer om en annan gång.
Men drömma ska jag inte sluta med. För om man slutar drömma, då kommer man väl ingenstans i livet...?
Sikta mot stjärnorna så kanske du i alla fall når månen. Den största begränsningen tror jag oftast är vårt eget sinne, och i så fall är det ju bara jag själv som sätter upp begränsningarna! En ungdoms pastor sa en gång på en ungdomssamling som jag var på (typ hundra år sen när jag var i tonåren) att om ingenting händer, händ själv! Det är en mening som har fastnat och som jag ofta kommer tillbaka till. Om man bara går och väntar på att saker och ting ska förändras, eller att en miljon ska trilla ner i huvudet på en så finns det stor risk att man går och väntar hela livet. Livet är för kort för att bara gå och vänta! Så,
OM INGET HÄNDER, HÄND SJÄLV!
10-08-23
Det är mycket tankar som rör sig i huvudet må jag säga. Helt omöjligt att sova (ja, jag har jobbat natt). Tankarna virvlar runt och tar sina helt egna vägar. En del tankar rör sig kring det som jag tror ni vet bryder mitt vackra lilla huvud... 
Jobb, naturligtvis. Ibland, men bara ibland, annars vore det ju inte så spännande, skulle man verkligen vilja ha ett facit.
Mycket tankar som: "om jag gör så, då blir det nog så och det blir ju bra, men annars så blir det ju SÅ och det är ju inte alls bra..."
Önskar att jag var modig. Att våga tro på sig själv, att våga ta det där steget in i det okända (ännu bättre vore att veta vad just det steget ÄR).
Rörigt? Kryptiskt?
Ja, jag håller med!!
Detta är, en av mina topp 10 låtar:
10-08-22
Jag är snart, ja mycket snart, klar barnsjuksköterska. Har bara lite på magisteruppsatsen kvar (ehum, vem lurar jag nu, lite kanske kan diskuteras.. ) sen är jag klar. Så då är det väl nu jag ska veta var jag vill jobba? Hur jag vill ha det? Men faktum är att jag vet inte. På sätt och vis trivs jag bra där jag är nu, men jag tvingas jobba natt. Jag som är en utpräglad morgonmänniska, har alltid varit, tvingas jobba natt. den tiden på dygnet när jag presterar som sämst. Det är något paradoxalt med det. Jag tror, eller jag VET, att jag skulle göra ett bättre jobb om jag bara fick jobba dagtid. Så, naturligtvis så letar jag efter ett annat jobb. Just nu väntar jag och längtar efter besked från ett jobb jag har sökt. Jag har varit på intervju och det kändes bra. Nu hoppas jag bara att det är det här jag vill jobba med! Det är lite nytt för mig och magkänslan säger att jag kommer att älska det och trivas, men samtidigt är det ju nåt nytt, så man vet ju aldrig.
Har bara en så innerlig önskan om att hamna rätt. Hamna där jag vill vara, kunna utvecklas som person och i mina yrkeskunskaper. Jag förstår bara inte varför det ska vara så svårt och ta sån tid. Kanske är det jag som är otålig? Jag är ju egentligen inte ens klar med barnsjuksköterskeprogrammet...
Otålig eller ej, jag är 32 år och skulle vilja känna att jag har det jobb jag önskar. Är det för mycket begärt?
10-05-04
pirret i magen handlade om ett jobb jag sökt. Trodde faktsikt i min enfald att jag skulle få det! Så, visst, lite besviken är jag allt. Tycker bara att det är så bakvänt allting. Innan jag skaffade mig min utbildning så hade jag aldrig problem med att få jobb, jag behövde heller inte jobba vakennatt. Men med några års högskoleutbildning i bagaget blir det plötsligt mycket tuffare! Bakvänt är ordet! Visst kan det vara så att med utbildning så ökar konkurrensen, och så verkar jag bo i Sveriges mest Barnssk-täta stad! Det har ju lett till att det på många sätt är arbetsgivarens marknad och de ser väl mest till verksamheten framför människorna som faktiskt gör jobbet.
Vill åter igen poängtera att jag älskar mitt jobb. Jag var nästan lite orolig för att faktsikt få jobbet jag sökt och då rädd för att jag inte skulle trivas lika bra som jag gör nu. Men, som jag tjatat sönder örona på er om, det är nätterna jag inte klarar. Eller, klarar och klarar, allt som inte dödar härdar säger man ju. Men jag vill hålla på ända till minst 65 års ålder och det kommer inte att fungera med nattjobb. Så är det bara.
Ber och tror om en lösning på detta. För detta går ju inte! Det måste helt enkelt ordna sig. På nåt sätt! 
10-04-17
Jag fixar inte att jobba natt. Så är det bara. Jag älskar jobbet som sådant, att ta hand om barn och föräldrar och att få vara ett stöd för dem när barnben är sjuka. Men jag fixar inte natt längre. Ber till Gud om ett dagjobb. Vill nån Hjälpa till att be, så är det helt ok!
09-11-17
Alla som känner mig lite närmre vet att jag verkligen inte är en nattuggla. Men nu, när jag jobbat natt några månader är det ofta som om jag kommer in i en "andra andning" frammåt kvällskvisten. visst, jag har egenligen inga större problem med att somna, men jag känner mig bara inte trött och har ingen lust att gå och lägga mig! kan gå halva dagen som i ett töcken och sen frammåt kvällen: "PLING". Vaken. Hmm, det är ju det jag säger. Nattjobbet är INTE för mig! Basta!!
Ska nog försöka få mig lite sömn nu, trots allt. Vet ju att jag hur som helst måste upp i morgon... Natti natti!
09-10-16
Sitter med ett jobbrelaterat problem och vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag jobbar natt, trivs inte med det, blir så fruktansvärt trött av att vara vaken på nätterna och har i bland svårt att vända tillbaka. Sen tycker jag att det lite väl ofta är ganska lugnt på jobbet på natten, visst är det skönt, men med flera nätter på raken när man bara gjort nån eller ett par punktinsatser så känner jag rätt snabbt att det blir lite segt. MEN jag är ju på den avdelning jag vill vara! Tycker jättemycket om mina arbetskamrater och tycker om mina arbetsuppgifter, So far so good. Men, som sagt, att jobba natt är inte riktigt för mig, egentligen.
Så, såg en annons om ett dagtids jobb, som jag ännu inte helt är kompetent att söka i och för sig, men jag vet att jag skulle klara det. Det är bara ett Vik. Och jag ligger ju snart i "vågskålen" när det gäller in LAS:ning. Det innebär att om jag är kvar inom landstinget under våren så har jag rätt till en fasttjänst. Blir ju såklart sugen på att söka det där viket, chansen att få jobba på DAGEN hägrar, men det är nog rätt liten chans att jag får det och så kanske det sänder ut helt fel signaler til min nuvarande arbetsgivare? Jag VILL ju vara kvar där, men inte jobba natt. Tyvärr misstänker jag att det är nattjobb de har att erbjuda om jag får förlängt vik där.
Så, vad ska man göra?!
09-09-05
Sitter hemma vid köksbordet med tända ljus, en stor kopp latte och lite mörk choklad. Laddar upp inför nattens jobb. Min andra av två denna helg. Tack och lov att det inte är tre nätter i alla fall! Helg+natt är nästan det värsta jag vet. Inte jobbet som sådant utan att när man kommer hem från jobbet är huset fullt med vakna barn. Maken vill inte riktigt kliva upp kl 7:30 en lördag, det förstår jag, men det gör det liksom svårt att somna! Sen sover jag oftast ganska oroligt när jag väl somnat eftersom ju huset är fullt med vakna människor. Sover mycket bättre när jag har huset för mig själv. Detta i sin tur gör ju att jag blir en aning trött, sur och grinig. Ingen annans fel, men det är så det är. Så helgerna när jag jobbar natt är kanske inte de trevligaste. Tur att det i alla fall inte är varje helg nu! För när man går på schema så är det bara var tredje helg! Tjihoooo!
Nope, over and out. Time to go to work...
09-06-09
Hur ska man tolka det när ens chef tipsar om ett ledigt jobb på en annan avdelning? Och dessutom erbjjuder sig att skriva ut annonsen och lägga den i ens fack... Undrar vad jag kan ha gjort för fel?!
09-06-02
har precis laddat på de två sista inlämningsuppgifterna för den sista kursen för den här terminen. Så, nu borde jag väl ha sommarlov? Ungefär samtidgt som jag laddat upp dokumenten så drar en massa moln in över lilla bankeryd. undrar vad för slöags ironi det är egentligen. Sommarlover börjar för mig och som på en given signal: Taadaaaa MOLN! Skulle inte bli ett dugg förvånad om det börjar regna också. Molnen ser rätt gråa ut. Jag som hade tänkt överraska barnen med en tur till axamobadet efter skolan.
Ja ja, såntt är livet och regn hör ju på något sätt till den svenska sommaren. Hoppas dock på uppehåll i kväll i alla fall, för då har Englas dagis sin sommarfest. Vore mindre kul med regn då...
I morgon drar jag norrut, jag skulle ju egentligen suttit på en buss till Oslo nu men min kära pappa är sjuk och jag ska åka upp för att träffa honom och ta hand om mamma lite. Känns betydligt viktigare än att åka och jobba i Norge och som min kontaktperson på bemanningsföretaget sa: Norge ligger ju kvar där det ligger, återkom du när du kan åka nästa gång.
09-05-27
Har funderat på en sak... På twitter, eller facebook har jag sällan några större problem med vad jag ska skriva. Där slänger man ju bara ur sig det man för tillfället har i huvet och ibland blir det ju riktigt banalt och tråkigt men kanske lite en aning kul i bland också. Kanske lite mera så man ska göra i bloggen... Bara slänga ur sig det man har i huvet och inte fundera så mycket på om nån kan tänkas vara intresserad av att läsa. Så, hedan efter ska här uppdateras lite oftare. Härmed förklarar jag krig emot prestationsångest och krav på roliga och intressanta texter, helst med bilder. Ibland blir det säkert långa djupa funderingar ch ibland totalt intet sägande.
I dag har jag ryckt in extra på jobbet. Kändes faktiskt kul att åka och jobba när hon frågade. Kan ju ha att göra med att jag suttit och glott på en dataskärm och knåpat med en rapport om skolhälsovården hela dagen. I alla fall så hade jag redan två av tre barn hos kompisar, Elias som var här med en kompis fick helt sonika åka till sin kompis istället. Kollade med kompisens föräldrar först och det var helt ok. På jobbet verkade det först som om jag knappt behövdes (ett vanligt fenomen på jobbet, kanske är vi så vana vid en hög arbetsbelastning att mera normal belastning inte känns alls?) men sen så blev det ju ändå så att jag knappt hann ta rast. Det var inte stressigt egentligen. Jag hade alldeles lagom mycket att göra (att rasten blev lidande var nog också lite mitt eget fel, ni jag ska bara...). Jag gillar när jag har lite att pyssla med men inte mer än att jag känner att jag har koll på läget. Så var det i dag. Hann springa runt och leta efter en kisse-dunk till ett urinprov utan att känna en überstress av att jag inte hittade den med en gång. Jag hann stå och småprata med en patient som legat inne mycket hos oss. Hann hjälpa en lite kille att hitta en rolig film att titta på också. Utöver sedvanliga sjuksköterskeuppgifter alltså. Så skönt när man kan känna att man har tid att göra det där lilla extra. Jag tror att det uppskattas faktiskt.
Så efter en sån kväll på jobbet känner man sig glad och nöjd när man kommer hem. Har bara lite kvar på min sista rapport för terminen också. Så jag tycker att jag hunnit med en del i dag: Pluggat (skrivit bakgrund, metod, syfte och halva resultatet på rapporten, bara lite resultat och diskussion kvar), haft utvecklingssamtal med Elias (som by the way gick hur bra som helst, hans fröken hade knappt nåt att anmärka på, Elias är ju snart klar med boken de har i 1:an och han är tidig för sin ålder både vad gäller läskunnighet och koncentration osv, då blir man stolt som en tupp!), skjutsat Engla till en kompis och så skjutsat Elias till sin kompis och jobbat. Och jag är inte ens trött! Tror att jag får energi av att känna att jag gör nåt bra. När jag känner att det funkar med skolan och jag får nåt gjort, när det flyter på på jobbet och jag känner att jag gör nytta. Då får jag ny energi! Fast andra dagar är det ju bara tvärtom. Försökte verkligen med min rapport i går och skrev inte en enda rad!! Hade sprängande huvudvärk hela dagen och tänkte mycket på en nära släkting som inte mår bra alls. Tung dag helt enkelt. Men, det kan tydligen vända snabbt.
Det kanske trots allt är så att i morgon är en annan dag. Ska försöka komma i håg det nästa gång jag har en sån där dum och jobbig dag! 
Nu hälsar jag bloggvärlden god natt, själv tänker jag ta ett varmt bad före läggdags.
09-04-15
också lite jobb. Beskriver ganska så bra mitt liv just nu. Fullt upp som vanligt och visst är det då jag trivs som bäst. Trorr jag i alla fall. Eller lurar jag mig själv här? Jag finner oftast och alltid mig själv fullt upptagen med nåt. Plugg, jobb, träning, familj och pysslande. Men ÄR det verkligen så att jag måste ha så mycket hela tiden? Eller är det så att jag behöver lära mig att säga NEJ? Vet egentligen inte riktigt hur jag bär mig åt men saker har en förmåga att hopa sig. Jag tycker att jag planerar mitt liv och det har blivit mycket lättare nu när jag vet när jag jobbar. Men ändå så hopar det sig och vecka efter vecka tecknas upp. Jag önskar att jag dock kunde säga att påskledigheten var fantatstisk, men det kan jag tyvärr inte, visst hade vi väldigt trevligt och det är ju alltid kul att träffa släkt och så. MEN nån eller några i min närhet mår inte bra och det tär. Förtar lite av glädjen i att det är vår, sol, påsk och ledigt. Samtidigt är jag glad att jag åkte upp till uppsala. Hade inte känts bättre att vara hemma.
Hursomhelst så är även denna vecka fulltecknad. hade vänner över på grillkväll i måndags, var hela dagen på¨BVC i tiddags, idag har jag pluggat hela 8 timmar och i morgon ska jag sova lite extra på fgörmiddagen och sen vara på på BVC kl 11-16. Sen gå på och jobba tre nätter. Däremellan fyller en liten Elias 7 år och så avslutas veckan med barnkalas på söndag.
Detta kanske låter lite mycket men faktum är att jag brukar vara mer stressad när jag inte har nåt att göra. Om jag skulle gå hemma en dag utan att ha nåt jag måsta e göra så blir jag rastlös. Men men, lagom är nog bäst trots allt. Och vill ni så be gärna för min släkting. Gud vet vem och vad det gäller.
God bless!
09-04-08
Eller träningsnarkoman eller vad? jag kan verkligen inte sova. Jag har försökt hela fm! jag har jobbat i natt och har en till framför mig. Så jag MÅSTE ju sova men det går INTE. Jag hade nästan (Sov bara ca 1 timme innan jobbet) 24 timmar bakom mig utan sömn innan jag åkte till jobbet. Jobba gick mycket bra ändå och jag brukar kunna sova sen. MEN Redan 08:30 var jag uppe och fick för mig att min klockradio måste ju gå fel för jag kan väl inte bara sovit i en timme?! Men jorå, den stämde... Sen vaknade jag med nån timmes mellanrum hela tiden och nu har jag gett upp. Nästa natt får väl bara gå ändå.
Men vet ni vad jag sitter och tänker när jag nu inte kan sova? Jo att det skulle vara så skönt med en joggrunda! I det härliga regniga vädret! finns nästan inget härligare än att springa i regn, den friska, svala luften är rena medicinen för mina luftrör. Tror faktiskt jag ska ge mig ut en sväng. Sen väntar också corebosu-pass i kväll på friskis och svettis innan jobbet.
På torsdag åker vi till Uppsala och där ska jag bara ta det lugnt hade jag tänkt. Nåja, visst hjälps vi åt med matlagning och allt sånt och kanske drar jag med syrran ut på en runda, men annars så ska det bara ätas god mat och umgås med familjen. Låter som en bra plan tycker i alla fall jag.
hur ska ni fira påsken?
09-03-26
Vaknar upp till en strålande sol. Snön liksom gnistrar där ute (höm snö, ja det är ju liiiite smolk i bägaren). Hade det inte varit för två saker hade jag gett mig ut på en joggingrunda eller prommis. Den första orsaken är att det är för kallt. 5 minus!! Huuu, då håller jag mig inne. Och så är jag hemma med febrig dotter. Igen.
Sen så hade ja ju tänkt ha en vilodag från träningen i dag. Har tränat fyra dagar på raken nu så det kanske är läge för en vilodag? Så kroppen få återhämta sig lite. Var på ett spinmedelpass i går och då blir man ju sååå laddad! Kändes gott i hela kroppen efter och glad och sprudlande blev man! Kanske lite av det som sitter i än. För inte ens dotterns feber sänkte mitt humör.
Så vad gör man när man VAB:ar? Var ju hundra år sen typ som jag VABade på riktigt. Innan har det ju alltid vart så att jag haft plugg att göra så att jag inte kunnat ta "ledigt" helt och bara vara hemma med sjuklingen. Men i dag är det så! Jag är mittemellan två kurser, Avslutade en igår och nästa börjar inte förrän nästa vecka. Skulle jobbat i natt men Tomas la in sitt veto, han KAN inte vara hemma en dag till. Han har ju tagit alla VAB-dagar den senaste tiden så i rättvisans är det väl min tur.
Funderade en stund på om jag kanske kunde jobba ändå. Om jag försökte sova lite i em medan Engla kollar på film och sen kanske försöker lite likadant i morgon (mina barn brukar klara sig mycket bra själva lite). Men jag kom fram till att det är det inte värt. Dels kan Engla behöva känna sig ompysslad, hon är ju sjuk! Och dels så kommer jag inte att få sova så då sabbar jag ju hela helgen för mig själv. Så den tanken slog jag ur hågen rätt snabbt. Jag har ju faktiskt rätt att vara hemma när barnen är sjuka!
Denna dagen började bra och för att bli ännu bättre är det också vägdag. Jag hade gått ner 0,9 denna vecka!! Helt otroligt egentligen. För sååå duktig har jag inte varit. Men nu blev man ju lite mer taggad att fortsätta!
Så nu sitter jag här och bloggar, dricker kaffe och äter en avocadosmörgås med skinka. Engla kollar på barnkanalen och hon har druckit lite läsk och ätit en halv banan och ett rån. (Det är mycket för en febrig Engla, hon matvägrar alltid när hon har feber).
Jo, detta blir nog en riktigt bra dag. Trots allt.
09-03-04
Nu är jag nog i gång igen med träningen skulle jag vilja påstå. Förutom att jag blir piggare, gladare, starkare och snyggare! Så blir jag också mycket mera effektiv! Detta låter kanske som rent skryt eller så i nåns öron, men det är SANT. I dag har jag: Lämnat barn på skola/dagis, skrivit färdigt ett av alla arbeten som ska in i denna gripande kurs jag läser just nu, skrivit klart och fixat referenslistan på ett grupparbete som också ska in i denna gripande kurs (min del är alltså avklarad även om jag säkert får klippa och klistra lite till innan inlämning, OCH så har jag joggat och styrketränat, duschat och nu ätit lunch. Ska strax i väg till jobbet för en C-tur. Känner mig inte det misnta trött utan mest bara laddad. DET mina vänner är GODA bieffekter av träning!
09-02-24
Har ju gnällt endel över min jobbsituation. Att man ALDRIG vet när man jobbar osv. Men nu har det skett en förändring mina vänner. Jag har fått ett vik. På barn, där jag jobbar nu. ca 60% vilket känns ok eftersom jag löser på halvtid, men det är nattjobb så jag tycker det känns väldigt lite egentligen, skulle nog kunna jobba mer. Men samtidigt så ska jag nog vara glad att det inte är mer, för de lär ju behöva extra personal även i fortsättningen och då är det ju bra att kunna säga nej om man känner att det blir för mycket. Så nu vet jag vad jag har tills i augusti i alla fall. Ett litet tag kan man pusta ut!
09-02-05
Jag har jobbat natt. Så egentligen borde jag ligga och sova sött nu. Hade tänkt sova till kl 15 i alla fall. Men, det gick inte alls det! För det första, det är alldeles för ljust! Snälla ssnälla jag vill ha mörkläggande gardiner till sovrummet NU! Och en hel massa andra saker förståss men, mest rullgardiner. Tror jag skulle sova bättre då. Att det är vitt ute och jag bara har vita gardiner att dra för fönstret är inte riktigt uppgjort för ett sovrum för en som jobbar natt i titt som tätt. Dessutom kunde jag inte andas. Vaknade till hela tiden och stack in handen under madrassen och drog fram min bricanyl. Tappade nog kollen på hur många inhalationer jag tog för nu är jag alldeles skakig, och inte andas jag särskilt mycket bättre för det. Jag har blivit förkyld. Näsan rinner, halsen gör ont men värst av allt, jag kan inte andas när jag ligger ner så vid 12.30 gav jag upp sovförsöken.
Fick för mig att det kanske är för dammigt i sovrummet och att det förvärrar andnimngen så jag tog fram med dammsugaren, innan jag knappt var vaken. Det behövdes dammsugas, men vet inte om det hjälpte så mycket. Vi har så mycket skräp i sovrummet! Den enda saken i sovrummet som fyller en funktion är vår säng och den är så tung och klumpig och omöjlig att flytta på så jag vet inte om det blev så bra under sängen. Bättre blev det säkert i alla fall (näsan rann ju över hela tiden när jag försökte böja mig ner och se hur det blev).
I övrigt har vi i vårt överdimensionerade sovrum ett prydnadsbord i mahogny från Honduras. Översållat med grejer från när jag flyttade ut mitt skrivbord från sovrummet. Det var tänkt att jag skulle rensa igenom de grejerna men än har det inte blitt av.
Vi har ett nattduksbord, på Tomas sida. Det används mest till grejer som bara ligger där och skräpar och så har han sin telefon där på natten. (Jag erkänner att jag kan vara en aning skyldig till nåt av grejerna som ligger där och skräpar med). Sen står Englas säng i vårt sovrum också. Hennes gamla barnsäng som hon vuxit ur. Vet inte rikitgt vart vi skka göra av den men har för mig att en kompis ville låna den? Får kolla upp det.
Utöver detta är det bara lite böcker som ligger nedanför min sängsida och min klockradio. Längs ena väggen står också några tavlor som skulle upp nånstans.
Vårt sovrum är ett glömt kapitel. Vi har väldigt fint i vårt hus utom i sovrummet. Det börjar verkligen bli dags att ta ett krafttag mot det rummet! Frågan är bara när man ska hinna och orka?
09-01-18
Mellan torsdag och fredag och fredag till lördag jobbade jag natt. När jag skulle sova på fredagen så visste jag inte att jag skulle jobba en natt till så jag sov "bara" till kl 14. Så efter ännu en natt då så hade jag två av tre barn hemma när jag skulle sova. I går. Det gick dock över förväntan. Tomas stack väl i väg runt 10 och hade då gett barnen frukost och satt på en film åt dem. När filmen tog slut så blev jag väl i och för sig störd några gånger men låg i alla fall kvar i sängen till 12:30. Trodde inte att jag skulle kunna ligga kvar så länge. MEN detta betyder ju att jag ändå förlorat en hel del nödvändig sömn. Så i gårkväll la jag mig redan kl 22:15 och sov till... JA strax efter 12!!! DET kallar jag sovmorgon!! Så nu sitter jag här och äter frukost. Barnen och maken är i kyrkan.
I morgon är jag ledig och jag tänkte erbjuda barnen att de kunde ta med varsin kompis hem efter skolan. Så då är det ju tur att jag sovit igen lite nu! För i morgon ska man ju upp vid 7-tiden och göra alla barnen klara för skolan. Engla är väl dock hemma med mig, men liiite roligare för henne om hennes mamma inte är i koma när hon är ledig! Hoppas jag kan somna i tid i kväll nu bara. Fast det brukar aldrig vara ett problem!
09-01-16
"Man behöver inte vara så rädd för att man inte får vara med. Man behöver inte vakta sin plats. Om man vågar säga nej kommer den rätte in."
Detta citat är hämtat från Mia:s krönika i senaste nummret av mama. Kände mig lite träffad av just denna del av inlägget. Det satte liksom fingret på varför jag tycker det är så jobbigt att inte ha nåt jobb. Eller kanske snarare att vara timanställd. Jag är hela tiden rädd att om jag tackar nej till ett pass, då får nån annan det och så kanske ingen ringer mig på ett tag. Rädd att nån annan kanske ska kunna ställa upp mer och att cheferna då kommer att ringa denne någon i första hand. Hela tiden. Det blir liksom lite som konkurens mellan de som jobbar extra och kanske sådana som får längre vik. Man kanske också skulle kunna kalla det avundsjuka. Något som jag absolut inte vill kännas vid. Jag vill kunna vara glad för andras skull. Kunna vila i vetskapen om att JAG är bra och det är DE med. Jobben räcker åt oss alla. För jag missunnar verkligen inte nån annan att jobba. Nej, tvärtom. Jag är glad för mina vänners skull, mina före detta kursare osv att några av dem fått längre vik. Kan andra få jobb så borde ju det betyda att jag också nån gång kan få jobb.
Kanske är det dags att bara lägga ner? Ta de arbetstillfällen som erbjuds (och som passar) och sedan slappna av. Work will come. In time. Sluta tänka: "Vad är det för fel på mig? Varför får jag inga inbokade turer i förväg? Varför "finns det inga vik" när JAG frågar"? Sluta lägga det på sig själv och se det för vad det är. DVS ont om arbete och arbetsgivarna faktiskt inte tänker så. De tar förmodligen den som finns närmast till hands just för tillfället. Sen kan man ju fundera på varför jag aldrig lyckas "finnas till hands". Men det är ju inget man kan spekulera i eller som är särskilt produktivt att spekulera i så kanske lika bra att låta bli.
Jag orkar inte längre försöka. Jag orkar inte längre hoppas. Kanske dags att ta dagen som den kommer och återgå till den attityd som var jag i mina tonår: "Det ordnar sig, varför oroa sig för morgondagen?"
"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga" Matt 6:34
09-01-12
I mitt tidigare liv så var jag en utpräglad morgonmänniska. Jag kunde går upp tidigt tidigt för att jogga/prommenera före frukost och sen äta frukost och dricka kaffe INNAN jag skulle väcka barnen och köra dem till skolan. Det var så härligt. I bland lite segt att kliva upp, men lugnet ute på morgonen, det tysta huset när man kommer in. Obetalbart! Men som sagt, det var i mtt förra liv. Innan alla nattskift på sjukhuset. Vänder fram och tillbaka på dygnet hela tiden, vilket resulterar i en ständig trötthet och en, för mig, ny sorts morgontrötthet. Sitter här nu, vid datorn med frukosten jämte mig, barnen är skjutsade, Engla leker på sitt rum och jag är bara så... TRÖTT. Trots att jag bara jobbat en natt i helgen. Känns som om jag skulle kunna sova i en evighet.
09-01-02
Kan inte annat än erkänna att man är lite sliten efter alla helger. men trots det så har jag jobbat en natt nu och ska jobba en till I natt gick det förvånandsvärt bra att jobba och stundvis så kändes det till och med lite roligt. Skönt att det i alla fall ibland kan kännas så, trötthet och alltför lite sömn till trots.
Just nu längtar jag efter lite vardag. Middag med köttbullar med familjen och tjat om läxor. Fast det är klart, alla tidiga morgnar skulle jag kanske klara mig utan. men ALLRA mest längtar jag efter att ha RUTINER. Veta när jag jobbar så att jag kan planera in min träning och få lite struktur. Hoppas och tror att detta år ska bli bättre än det förra på den fronten. När jag tänker tillbaka på när jag var i TOPP FORM så kunde jag stiga upp kl 5 bara för att hinna springa en mil och duscha innan barnen skulle i väg. Just nu känns det som ett totalt omöjligt scenario. Men man får väl börja i det lilla. Kortare träningspass och promenader är en bra början tror jag. Så får vi se om jag springer en mil kl 5 på morgonen framöver...
I övrigt så ska jag ha godisfasta i januaari. Inte helt lätt när man kommer till jobbet och det finns en MASSA choklad i fikarummet. Bland annat aladin chokladask och POLLY. Bland det godaste jag vet, särskilt nattetid när man är trött. MEN jag klarade denna natten utan att ta en enda så nu får vi hopas att det inte finns så mycket kvar i kväll när jag kommer. Jag tänker INTE falla redan andra dagen!
Nu väntar fredagsmiddag med lilla familjen. Så fantatsikt mysigt det kan vara att bara vara vi ibland. det är trevligt med besök, men nånstans så är det skönt också med lite lugn och ro... Hmmm, måste verkligen börja fundera på mina utryck, "lugn och ro" hur gammal är jag egentligen?! Nä, jag är nog bara lite trött efter alla helger.
08-12-04
Just nu är jag inne i en period då jag kanske inte hinner blogga så mycket, om nu nån undrar varför det är lite lite action här. Det är nämnligen så att jag inom en överskådlig framtid förmodligen kommer att vara med på den mycket hett omtalade LAS-LISTAN! Listan som urskjilningslöst bestämmer vem som ska få jobb och vem som ska fortsätta vara utan. Står namnet med på litsan, ja då finns det i alla fall hopp. Lite som innekrogarna i i större städer, som har en gästlista, är man tillräckligt känd eller rik så får man komma in, annars är det stopp.
Landstinget (och kommunen med kanske?) är ju numera så populärt som arbetsgivare att de kan använda sig av sådana här metoder. Avfärda folk, "för ditt namn står inte på listan". Man måste tydligen jobba extra och slita livet ur sig under usla anställningsformer innan man är värdig att ha sitt namn på "listan". Ja ja, jag är smått ironisk. Det är bara det att denna "lista" som facket (ja det är faktiskt inte landstingen eller kommunerna som arbetat fram dessa villkor, utan FACK FÖRBUNDEN) ligger alla utan fast anställning helt i fatet. Den är ett stort oöverstigligt hinder. Och nu när i alla fall sjukhuset här i stan har skaffat sig en bemanningspool för att slippa ha så många timanställda så blir läget ännu värre för dem som inte redan har en fot inne. Utan timanställning = inga LAS-dagar = minimal chans att få ett jobb inom landstinget. Jag tackar Gud att jag i alla fall har en timasntällning. Och haft möjligheten att jobba på sjukhuset under utbildningen. Det är tackvare det som jag nu SNART kommer att ha mitt namn på LAS-listan. Jobbar jag mig blå i december så kommer jag förmodligen att vara med på listan efter nyår.
Så, då slipper jag ju i alla fall höra: "men du är ju inte med på LAS-listan". När man hör sig för om jobb och VIK.
Nu är ju jag trotsallt ganska optimistisk. jag inbillar mig hela tiden att jag ska få nåt jobb. Och jag har sökt ett jobb som jag VERKLIGEN vill ha. Som jag skulle kunna göra mycket för att få. Och obotlig optimist som jag är så sitter jag nu hemma på kammaren och hoppas innerligt att just JAG ska få det. Vet inte om det ens är en rimlig förhoppning egentligen, men hoppet är väl det sista som lämnar en människa? Får jag inte detta jobbet, så har jag även sökt ett annat som inte heller skulle vara helt fel. Utan riktigt bra det med. Kanske är inte en förhoppning särskilt rimlig där heller, men som sagt NÅN GÅNG borde det väl vara min tur?!
OCH skulle jag nu inte få nåt av dessa jobb så är jag ju snart med på LAS-listan och får därmed förtur på eventuella VIK inom Jönköpings landsting.
Jag vill verkligen inte tro att jag ska behöva hanka mig fram på timanställningar i ett halvår till...
Vill inte låta bitter eller uppgiven, jag är egentligen ganska taggad, men TRÖTT på att alltid jobba helg och ständigt hoppa mellan dag och natt jobb. Det är en aning slitigt. Tror och hoppas att jag snart ska kunna lägga ovisshetens tid bakom mig!
08-10-29
Har inte hunnit eller egentligen inte orkat uppdatera här efter hemkomsten. Jag hade det väl ganska så ok i Norge, men är inte jättesugen på att åka igen. Dessvärre så ser det fortfarande mörkt ut på jobbfronten här hemma. Timanställningar har jag två stycken, varav den ena egentligen bara krockar med jobbet på barnkliniken, vilket är otroligt stressande. Jag vill bara så otroligt gärna ha ett vikariat (eller egentligen ett fast jobb) så jag vet vad jag har och när jag jobbar. Jag vet att jag tjatat om detta tidigare men inget ljus i tunneln än. Jag bara fattar inte att det ska vara så himla svårt?! Känns lite som om jag satsat min tid på helt fel kort. Många av mina studiekamrater har fått vikariat och detta efter att ha haft sommarjobb och extra jobb där de fått sina vikariat. Där jag gjorde mina extra timmar osv krävs det ju vidare utbildning samt så var det nästan inga som fick stanna efter sommaren. Jag var ju inte ens med på LAS-listan, så jag låg pyrt till.
Så, det ser dessvärre ut som om jag måste åka till Norge igen. VILL INTE! Men pengar måste man ha. I balnd så tänker jag att det skulle vara så skönt att skaffa sig nån liten lägenhet (ja ja där familjen i alla fall får plats) och så kanske bara en bil så vi kn leva lite billigare, så att jag inte måste ha blåslampa i rumpan hela tiden. Alla räkningar som dimper in gör ju att man får ångest bara av att titta på dem.
Vet helt ärligt inte hur länge till jag orkar ha det så här.
08-10-23
Tja, vad ska man sæga. Det går vælan ganska så bra, ævenom det ær rætt mycket och gøra på avdelningarna som jag vart på. Sprungit som en liten iller med eld i baken! Var føsta två nætterna på gastro kirurgisk avdelning. Mycket patienter och flera som var ganska så dåliga. Vi la upp nattjobbet så att de andra sjukskøterskorna hade ansvaret medan jag typ svarde på alla ringningar och satte PVK:er och tog blodprover. Lite som att jag var en uska som gjorde något mer typ. Men det var ok, før jag gillar att ha mycket att gøra! I kvæll har jag vart på en hematologisk medecin avdelning. också ganska så ok, men de har helt andra rutiner hær i æn i Sverige och både personal och patienter hade mycket roligt åt att jag inte fattade allt! Men jættego stæmmning i alla fall.
Måste bara sæga att nær man vart borta så inser man att upskatta den svenska sjukvården mer, lite mer ordning och reda i Sverige!! *BRA* Lækemedelsrutiner och så ær det lite si och så med... Eller så ær det bara jag som inte riktigt fattar hur de gør... SÅ kan det ju førståss vara...
Imorgon ska jag vara på ett sjukhem, fick ett helmærkligt mail i kvæll om det, det stod nåt om att jag skulle vara alene?!!??!! HJÆLP!!!! Hur ska jag nu kunna sova i natt?!
Ja ja, hur det går, det återstår att se!! Natti natti!
PS. Jag længtar HEEEEEEEMMM!!Jag ær nog allt en liten hemagris nær allt kommer omkring. Saknar barnen och maken. *snyft* DS.
08-10-20
Ær nu på boendet dær jag ska bo... Ganska spartanskt får jag sæga!!! Me men det ær væl ok. Nu ska jag æta, har inte ætit på hela dagen!! Ska øæven jobba i natt. DET blir spænnande! Tjingeling!
08-10-19
I morgon kl 07:35 går min buss. Bussen till oslo. Så imorgon börjar allvaret, På riktigt!! Känns egentligen inte så nervöst som jag trodde, mest spännande. Det ordnar sig liksom. Jag kan ju inte mer än göra bort mig, och i så fall så lär jag aldrig träffa personerna igen, eftersom jag bara är där en vecka för att sen åka hem igen!
Största orosmomentet är hur jag ska hitta till huset där jag ska bo. men jag har fått en beskrivning, så det ordnar sig säkert. men mitt lokalsinne är INTE det bästa, så egentligen kan det gå hur som helst!
Ska försöka uppdatera lite här medan jag är i Oslo, det skulle finnas en dator med internet uppkoppling i korridoren där jag ska bo. Så Hasta la vista baby!!
08-10-14
Någon människa jag vet inte vem, jag vet bara att det INTE är jag, har suttit på jobbet(!) och typ skrivit ut hela min blogg!!! Till saken hör att vår skrivare, på jobbet, är en aning senil. Den skriver ut lite när den vill, så när man skriver ut ett dokument så kanske det kommer ut nästa vecka eller så. Det pinsamma är att nån som sagt nån gång har skrivit ut min blogg, med vilje eller ej, det har jag ingen aning om. Men hela kommer ju inte ut på en gång! Utan bara lite i taget typ. Så numera är det så att varje gång någon skriver ut nåt på jobbet så kommer det först ett gäng med sidor från min blogg!! 
Fattar ju att det ser ut som om det är JAG som är så självupptagen att jag sitter och skriver ut det jag själv har skrivit PÅ ARBETSTID! MYCKET pinsamt. För jag är helt oskyldig.
Frågan är bara hur man kommer tillrätta med detta?
08-10-02
varför ska man göra något enkelt när man kan göra det jättekrångligt? Misstänker starkt att det är precis så alla som bestämmer alla regler reonerar. Att söka norks legetimation var hur krångligt som helst, en miljon papper (ungefär) skulle skickas in och videmeras. när man fått den så ska man söka skattekort, men innan man öker det så måste man få ett intyg från försäkringskassan om att man jobbar och betalar skatt i Sverige, man får då lägre skatt i Norge. OCH så ska ju kopior på alla dessa miljoner papper skickas till arbetsgivaren i Norge. Påskrivet såklart av nuvarande arbetsgivare... *suckar* Är nu snart klar med alla papper, tror jag, så fort jag fått detta eländiga intyg så att jag kan söka skattekort... Tog typ halva dagen att klura ut hur allt ska fyllas i osv.
Ska bara boka biljett också. Till Oslo alltså. Och kanske hem igen med? Ja ja, ska i alla fall bli JÄTTEROLIGT! Och SPÄNNADE! Just nu känns det så i alla fall. Och ni som oroade er för mina barn, det går ingen nöd alls på dem, de har en fantastisk pappa. Och jag kommer att jobba så mycket den veckan som jag är borta att jag inte hinner känna efter!
08-10-01
Så bär det då av. Till grannlandet och inte nån liten by långt upp (hade nästan hoppats på det då det kan vara en aning lättare att lära sig hitta i en mindre stad och framförallt hitta på ett mindre sjukhus) utan till OSLO. Av alla ställen. Känns faktiskt ganska kul just nu. V 43 packar jag min lilla väska och DRAR! 
Inte likt mig att göra nåt sånt här, men HEY man lever bara en gång och nån gång ska ju vara den första.
08-09-26
Nån klok människa sa en gång:
"Man jobbar för att kunna leva, om man jobbar så mycket så att man inte hinner leva, varför ska man då jobba?"
Detta KAN vara sagt av nån som tycker att jag jobbar för mycket...
08-09-25
Gå till jobbet: "Check"
Eller förresten, borde kanske vakna först?: "Check"
Jobba: "Check"
Åka hem igen och sova inför att jobba natt: "Check"
Man tror att det bara är att åka hem och så lägga sig och sova gott men så inser man att det är dag och varenda männska får för sig att sms:a eller ringa till en bara för att det råkar vara en dag då man råkat lova att både först jobba dag på ena jobbet och så natt på det andra. Så ok då:
Försöka sova: "check"
Antalet sms för dagen: 6 st. Två från lindex som verkligen vill att jag ska köpa byxor hos dem (har de tjuvläst bloggen månne?), Två från Lizz som hittat en prinsesssäng åt Engla på blocket, 1 från Fia som ska ha kalas och ett från kappahl som tydligen också vill att jag ska köpa byxor (har de stora klädkedjorna stenkoll på folks bloggar och bara scannar av när nån nämner nåt om att barnens alla byxor är trasiga?).
I vanliga fall får jag högst ett halvt sms, eller nåt. Men råkar man glömma mobilen på jämte sängen där man ligger på dagen och försöker sova så kan man räkna med att det kommer att plinga mest hela tiden.
Så det lilla som är kvar att göra i dag är: Hämta barn, laga mat, äta mat, åka på föräldramöte? Har en vag känsla av att nån ringde också och sa nåt om ett föräldramöte i kväll? På skolan? På fritids? Kanske det var på dagis...
Sen åka och jobba. Igen.
MEN nu har jag räknat ut hur jag ska hålla mig vaken! jag har köpt lite garn och en virknål och så ska jag virka!! Så har jag nåt att sysselsätta mig med i natt!
En sak till som jag måste måste göra idag är: Skicka in kopior på leg, norskt leg och arbetsintyg, anställningsavtal och tystnadsplikts avtal till NORGE! Verkar ju som om jag SKA jobba i Norge nu ju! Helt plötsligt är man anställd och har fått en flashig namnskylt som det står : "Elisabeth Ankarcrona, auktorisert sykepleier" på!
Känns både kul och riktigt läskigt. Mest kul. Tror jag. Eller läskigt. Eller, det där varierar, från ena sekunden till de andra. MEN nu när jag kommit så här långt så måste jag ju åka!!!
08-09-15
Nånstans i bibeln står det:
"Framför allt som ska bevaras så ska du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet".
Detta är ju bara så sant! Har funderat lite kring varför jag läst till sjuksköterska, ska jag bara jobba nu liksom? Funderat över min fritid, gör jag det jag egentligen vill göra? Och tankar i de riktiningarna. Lite hopplöst har det kännts, att man liksom söker jobb som en tok och bara känner att: jag tar vad som helst, bara jag får ett jobb! Att ständigt och alltid vara denna timvikarie som alltid med ett leende tackar ja till alla extra pass står mig upp i halsen! Visst älskar jag mitt jobb. Det gör jag, men denna stress, att aldrig veta när eller om man jobbar. Bli tvungen att avboka nåt man planerat för att man måste jobba. för nej kan man ju inte säga. Då kanske de inte ringer mig på ett tag mer... Och pengar måste man ha.
Men för att återknyta till att bevara sitt hjärta. I söndags predikades det just om detta i vår kyrka och det kändes helt klockrent, för det är exakt detta jag gått och funderat över. Jag tolkar det som om hjärtat i detta fallet inte är det fysiska hjärtat utan det där som gör livet värt att leva. Det där man brinner för. Det som betyder något.
Vore nog inte så fel att börja fundera över vad som är viktigt, vad betyder mest för mig? vart är mitt liv på väg? Håller jag på med det som jag verkligen vill och brinner för?
Var ju ett tag beredd att åka till Norge för att jobba. Just nu känns inte det som ett alternativ. Jag vill faktiskt inte vara ifrån barnen så mycket. Min familj är ju en av de saker som verkligen betyder något. Sen, jobbet som sjuksköterska. Är det vad jag vill? Jo, det tror jag nog att jag bestämt mig för. Men jag är rädd att denna situation som är nu, där jag aldrig vet om jag jobbar osv, håller på att ta ifrån mig glädjen i jobbet. Och det vill jag ju inte.
Så, vad göra? Egentligen finns det väl inte så mycket jag kan göra. Mer än att gilla läget och tro Gud om en bättre jobbsituation så småningom.
Jag tror att man många gånger gör och lever som man förväntas göra. Man förväntas vilja engagera sig i diverse föreningar, och kyrkan för all del. Men jag tror att det är när man håller på med allt sånt UTAN att ha hjärtat med i det som man blir utbränd och går in i väggen. Jag tror inte att det är det där som man älskar att göra som gör att man bränner ut sig.
Vet inte riktigt vart jag vil komma med detta men, kanske är det dags att säga nej till det där som man egentligen inte vill göra, som mest bara känns som krav och som nåt som förväntas av en. Börja ta steget att gå i den riktining som man vill att ens liv ska ha. Så man tillslut i alla fall hamnar där man vill och inte bara låter livet rusa i väg med en. Och samtidigt acceptera att man kanske inte är där man vill än. Att just nu är jag inte bättre än så här, men då är man i alla fall ärlig. Att sluta spela spel för sig själv och andra. Först då tror jag att man kan börja ta sig dit man verkligen vill.
Jag vill leva ett liv som inte betyder något bara för mig utan även för andra. Jag vill inte vara så upptagen att jag inte ser när någon annan mår dåligt. Ha tid och ork att räcka ut en hand till nån som har det jobbigt. För att det ska kunna vara så så måste man nog se till att trivas med sitt eget liv. För att man ska kunna ha något att ge.
Jag kanske inte är där än. Men jag jobbar på det!
08-09-06
jag nämnde ju längre ner mitt behov av en till bil. Det löste sig lite fortare än jag kunnat ana!! En jobbarkompis till Tomas hade en bil han ville bli av med, till en mycket rimlig penning, så vi fock prova den några dagar och NU är den MIN!!! Hon går unde namnet Bettan och har ju årets modefärg också! Kolla in min blus på kortet i förra inlägget, köpte den INNAN jag sett bilen eller ens visste att jag behövde en bil. Vi var nog "Meant to be" .
08-09-03
Posten hade kommit, där i låg mycket riktigt mina böcker från adlibris och vet ni vad?! Min norska auktorisasjon hade kommit!!!!! Så nu skulle jag kunna jobba som sykepleier i Norge!! Men... Hmm... Nu har jag ju jobb här, även om det bara rör sig om timanställning... kanske ädå ska kontakta firman jag hade kontakt med innan och kolla om man bara kan åka kanske några veckor i november eller så? Så man får i hop lite kosing till julen menar jag. Hmmm får fundera lite på det.
Och, ja just, jag måste ju skaffa skattekort! DET tål att klura lite till på...
08-08-30
Jag vill ha en ny bil. Eller ny och ny, en gammal skrotig sak som bara håller funkar det med. Har funderat fram och tillbaka på hur jag möjligen ska kunna ta mig till och från mitt nya jobb. Alltså i Taberg. Det är ganska långt dit, ungefär lika långt utanför stan som jag bor, fast på andra sidan. Jag bor ca en mil från stan. Vissa morgnar kommer jag att börja kl 6.00 vilket gör det svårt att ta sig dit, dvs utan bil, i tid.
Man kan ju inte bara hasta å stad och köpa första bästa bil bara för att lösa problemet för nu. Men samtidigt så vet jag uppriktigt sagt inte hur jag ska kunna ta mig till jobbet kl 6 på torsdag.
Samtidigt så vill man ju inte köpa vilken skrotbil som helst som sen bara kommer att stå på verkstan. Jag vill INTE bli stående nånstans med en bil som inte startar! Fast några sådana garantier har man ju aldrig förståss.
Sen är ju bilar ena riktiga pengaslukare. Det är skatt, försäkringar för att inte tala om bensinen. Som bara blir dyrare och dyrare.
Japp, detta är ett I-lands problem. Men dock, ett faktiskt problem. För kan jag inte ta mig till jobbet så kan jag inte tjäna några pengar och då... ja, ni fattar ju själva.
Jag behöver en bil. Till.
08-08-21
Ja, nu verkar det som om jag har jobb. Inget är helt klart än men 50-50 i kommun och landsting verkar det bli. Timanställning på barn där jag ju såklart vill jobba kvar och med en del fasta tider några veckor framåt och samtidigt chans att jobba extra vid behov. Det andra är som personlig assistent åt ett barn som kommer att vårdas i hemmet. Jag tror det kan bli bra. Bara man slapp denna ständiga känsla av att "hoppas nu jag får jobba så jag klarar mig". Det är fler än jag som gärna jobbar på barn. Hur länge man får stanna känns väldigt osäkert. För en timanställning är ju inte särskilt säker egentligen. Nu har det ju som sagt alltid ordnat sig tillslut men denna oro och osäkerhet är jobbig. Att inte veta säkert hur länge det finns jobb... Att man hänger löst vid eventuella förändingar i behovet av arbetskraft. Det är jobbigt.
Skulle så gärna vilja ha en fasttjänst eller ett vik som i alla fall är tidsbegränsat. Så man kunde slappna av lite. Kanske är det därför glädjen över detta jobb låter vänta på sig. Men visst är jag glad, egentligen. Kanske jag som börjar bli lite kräsen...?
Så, från det ena till det ándra. Imorgon ska jag på en anställningsintervju. Det är för en fast tjänst, heltid som sjuksköterska. Kanske inte mitt drömjobb och kanske inte drömläge (inte i Jönköping) men ändå. Chans på en fast tjänst låter ändå lite lockande. Tänker i alla fall gå på intervjun och se hur det verkar. Skulle jag få det så får jag ta mig en funderare då... Har ju inte skrivit på några papper för det andra jobbet än.
Som jag skrev längre ner. Jag kanske får flera jobb så jag inte vet vad jag ska välja! Lite så är det ju. Jag har ju faktiskt också fått kontakt med ett bemanningsföretag som vill anställa mig i Norge. Norge låter onekligen lockande, men kanske är bra med lite mera erfarenhet först. För när man jobbar i ett bemanningsföretag så får man inte så mycket inskolning, man ska i princip kunna jobba nästan direkt.
Lyxproblem kanske endel tycker. Men jag skulle på nåt sätt vilja slå mig till ro ett tag. Samtidigt som jag ju vet att jag vill ha fullfart och variation i arbetet för att trivas. Blandning av avdelningsarbete och personlig assistent kanske är ganska bra för mig då...
Ja ja svammel svammel från min sida så här på kvällskvisten.
Nu ska jag sova så jag visar mig från min bästa sida imorgon bitti vid intervjun.
Ja, jag antar att följetången fortsätter...
08-08-18
har jag fått ett jobberbjudande. Här i Jönköping. Inte i Norge alltså. Tror nog att jag tackar ja faktiskt!! För som jag skrev tidigare: "Bottomline, jag vil ha ett jobb, som sjuksköterska och helst heltid." Detta erbjudande fyller definitivt de kraven!! Dessutom så tror jag att det kommer att kännas som ett mycket meningsfullt jobb. utöver det är jag också erbjuden ett timvik på mitt nuvarande jobb. Vilket jag såklart tackar ja till. Det är ju där jag VILL jobba, även om det kanske blie en aning sporadiskt til en början i alla fall...
Så, verkar inte som om jag går arbetslös till hösten trots allt!
08-08-13
Nu har jag bara tre nätter kvar på mitt "nattvik" går på om ca en timme och av lördag morgon (alltså jag sover ju på dagarna!! ) sen har jag lite extra turer nästa vecka och en tur ännu nästa vecka. Känns så skönt att jag faktiskt klarar det! jag är sjuksköterska, jag jobbar som sjuksköterska och JAG KLARAR AV DET!! Det är peppande för självförtroendet. Visst känner man sig osäker ibland och visst kan det vara svårt med alla bedömningar ibland, men på det hela taget; Jag älskar det! Hur det än blir i framtiden så har tiden på barnkliniken lärt mig massor, som vikten av att anpassa vården till den enskilda patienten. Med barn kan man inte köra på och göra som "man brukar". De protesterar direkt! man får också inpräntat i ryggmärgen detta med läkemedel. Det är alltid viktigt att kolla ordinationer och hur man blandar och administrerar, SÄRSKILT på barn för de är ofta känsligare än vuxna. Allt detta är viktiga kunskaper att ha med sig ut i mitt fortsatta arbetsliv, var jag än hamnar. Jag är i alla fall glad att jag fått chansen att jobba på barnkliniken, jag trivs som fisken i vattnet!!
Och att det varit/är lite kämpigt så hittade jag ett test där man kan testa hur optimistisk man är (via charlotte.nu). Det visade sig att jag är, precis som jag alltid trott, en sann optimist. Och vet ni, det kan löna sig. Det finns en Gud!!! I dag ringde nån om ett jobberbjudande, inget är säkert än, såklart, men nu tändes hoppets ljus igen!! Detta är resultatet från testet:
Övergripande resultat 94 %
Du är en sann optimist. Denna inställning till livet lönar sig, både i ditt privatliv och professionellt. Ditt sätt att se på livet ger dig inte bara mer energi, det gör också att du kan mobilisera dina krafter och fortsätta kämpa när du upplever motgång. Men kom ihåg att även om det oftast är positivt att vara optimistisk så finns det en baksida. Du ska definitivt fortsätta vara optimist, men lite realism då och då skulle inte skada.
Nu håller vi bara tummar och tår att detta blir nåt av!! Låter helt klart spännade i alla fall (jobberbjudandet alltså).
följetången fortsätter!!
08-08-11
Man skulle ju kunna deppa i hop alldeles och tycka att åå så synd det är om mig, INGEN vill anställa mig!! Man skulle kunna reta sig på att andra verkar få jobb hur lätt som hels, men inte jag. Man skulle till och med lite avundsjukt kunna blänga på andra sjuksköterskor som redan har ett fast jobb. Som dessutom inte behöver det egentligen. Medan en annan sitter med villa, bolån och tre barn och inte verkar ha allt för goda chanser att få jobb. Det är nämnligen så att de alldra flesta vill anställa sjuksköterskor som har minst 2 års erfarenhet av yrket, eller från LAS-listan, vilket ju innebär att de har jobbat nåt år i alla fall. Det skulle kunna kännas en aning tröstlöst att som ny sjuksköterska och utan så mycket erfarenhet söka jobb, som till att börja med inte finns, och ständigt få höra om denna evigt söndertjatade LAS-lista. Jag är ledsen, facket, men den är INTE till oss arbetares fördel!! Den är en sticka i hälen, svider när man försöker ta sig frammåt och fruktansvärt irriterande! För OM man nånsin lyckas ta sig in på denna lista och när man börjar närma sig tidpunkten för att att bli in-LASad, ja, då är det ofta "tack och hej, hoppas nån vill ha dig, trots att de i så fall blir tvungna att fastanställa dig." I dessa besparingstider verkar ingen vara så överdrivet intresserad av att fastanställa, kan jag meddela.
MEN jag väljer att se positivt på saken. Finns ingen anledning att deppa i hop. DET ger ju definitivt inga jobb. Dessutom så kanske jag då får chansen att skaffa mig erfarenheter från ett annat land (Norge) vilket ju borde vara väldigt berikande. Jag får chansen att utveckla mitt sinne för att utforma CV:n. Jag tränar min sociala kompetens genom att ringa runt till vårdenhetschefer och höra mig för om jobb.
Dessutom är jag en obotlig optimist. Att bli bitter och sur ligger inte riktigt för mig. Jobb kommer jag att ha. Frågan är bara var. Och när jag blir anställd.
Jag ser mig själv som en tillgång för en kommande arbetsgivare. Jag är en ganska så glad och trevlig person, jag har god socialkompetens. Jag är inte rädd för att prova på nåt nytt och jag har lätt för att lära. Nu hör ju själva, har verkligen fått träning i att belysa mina goda sidor!!
I dag har jag skickat i väg en ansökan om norsk legitimation. Alla pappaer är vidimerade (eller hur det stavas, jag får även förmånen att lära mig nya krångliga ord!).
Ska faktiskt bli lite spännade att se vad som ger bäst utdelning. Jag har sökt jobb på alla fronter. Det skulle ju kunna bli så att jag får FLERA jobb, så att jag blir tvungen att välja. Se där. En obotlig optimist.
Följetången fortsätter...
08-08-07
nu så är X-antal jobbansökningar i vägskickade till NORGE. Både direkt till arbetsgivare och så är jag numera reggad på två bemanningsföretag. Så, nu BORDE jag ju få jobb NÅNSTANS i alla fall!! Känns mycket spännande måste jag säga och jag nästan (men bara nästan) hoppas att jag inte får jobb i Sverige så att jag har ett fullgott skäl att dra till Norge. Tror att det skulle bidra både till personlig och yrkesmässig utveckling faktiskt!
Förövrigt så känns det ganska bra. Jag är beredd att ta nästan vilket jobb som helst. Bottom line, ja helst som sjuksköterska då och helst heltid. Sen har jag inga absoluta krav. Men det skulle ju vara roligt om det var ett roligt och välbetalt sjuksköterskejobb också förståss!
Följetången fortsätter.
08-08-06
Funderar mer och mer på att söka jobb som sjuksköterska i Norge. Det är ju en erfarenhet så god som någon och dessutom så skulle det nog vara ganska roligt!! Och spännande! Bortsett från att man nog skulle vara ifrån barnen ganska mycket förståss. Men samtidigt så är det ju bara i perioder, så är man ju helt hemma i perioder också. Och ledig. Norge är ju ett så vackert land och folket är ju trevliga och GLADA. Det är i alla fall min bild av det norska folket. Får se hur jag gör. Får jag inget jobb här hemma så blir det definitivt Norge. I alla fall tills Jönköpings läns landsting kommer på att de behöver anställa lite sjuksköterskor.
Till en början känns det nog som ren lyx, att bara jobba och kunna ta det lugnt mellan arbetspassen, men jag gissar att man kommer att sakna familjen rätt rejält rätt fort. Men sånt vet man ju inte förrän man testat.
Det är nog i alla fall det alternativ som känns mest inspierande just nu i alla fall. Är så fruktansvärt less på alla ursäkter och allt snålande i landstingen här i Sverige. Man utbildar en massa sjuksköterskor som sen får höra att de inte behövs. Man sliter en hel sommar eller i bland ännu längre men får plötsligt höra att man inte behövs längre. (Talar i generella termer här).
Så har vi lönen också. En sjuksköterska tjänar bra mycket bättre i Norge än här. Ett skäl så gott som något!!
08-08-03
Jag vill ha ett jobb!! Hur svårt kan det vara?! Jag har ju gripandes gått i hela tre år på högskola och dessutom jobbat till mig en massa erfarenhet under tiden. Men, sjuksköterskor vill man visst bara utbilda och kanske utnyttja till max under sommaren. Sen får man klara sig bäst man kan tydligen. Tycker du jag låter en aning pessimistisk? Nääärååå, jag tror det ordnar sig. Det gör det ju alltid. Men det skulle kännas en aning bättre om det fanns lite jobb att söka!
Så här långt har jag kommit i min sökan efter jobb:
* Jag har bönat och bett (nåja, inte på mina bara knän, men nästan) min nuvarande chef om jobb där. Jag trivs så oerhört bra och nu börjar jag känna mig lite varm i kläderna där, så fick jag stanna skulle ingen vara gladare än jag. Men ingen kunde lova nåt än...
*Jag har ringt till en tidigare praktikplats för att kolla om de behöver nån, men de har ju vikarier sen sommaren som redan är inskolade och så måste de ju först ta folk från "LAS-listan". Så, låter kanske inte så lovande, men det verkade ju som om de eventuellt faktsisk behövde anställa nån, även om det kanske inte blir jag.
*Sen skickade jag ju in en ansökan till en annan praktikplats i våras, där sökte de faktiskt en sjuksköterska, hör och häpna. Dock gick det viket till en mera erfaren sjuksköterska. (Men hade hon tackat nej så hade jag stått på tur! DET kan jag ju alltid trösta mig med!)
* Sen har jag skickat in en ansökan till en avdelning på sjukhuset här där de sökte en barnsköterska. Jag kan tänka mig att jobba som det. Det vet jag ju att jag klarar och jag är mycket nyfiken på just den avdelningen. Tror det skulle vara kul att jobba där, även om det inte skulle bli som just sjuksköterska.
*Dessutom har jag skickat in en ansökan till Falköpings sjukhus, långt att pendla, men det går. Det har jag kollat upp!
De två senare har jag inte hört nåt från än. Nu funderar jag bara på hur man går vidare? Känner mig trött och less på att inte veta vad jag ska göra efter augusti.
Har aldrig förr haft några bekymmer med att få jobb. Jag har typ ringt ett samtal och därmed varit anställd, typ. Mycket märkligt att det ska bli problem nu när jag faktiskt är utbildad! Så, hur går man vidare? Ska jag sätta mig med telefonkatalogen till sjukhusets alla vårdenhetschefer och börja trava mig igenom hela sjukhuset? Ska jag ringa kommunen? (VAR ringer man då?!) Funderar på att i alla fall ringa till praktikplatsen där jag nsätan fick jobb. Vem vet, det kanske har dykt upp nåt där. Skadar ju inte att ringa och kolla läget.
Sen finns det ett par tjänster att söka i Skövde. En timmes pendelresa med tåg. Jo, det GÅR nog. Men blir nog ganska jobbigt med tanke på att det handlar om tidiga morgnar och sena kvällar...
Tips någon? Som kanske har mera erfarenhet av att söka jobb som inte finns?
08-07-27
Nu är jag en LEGITIMERAD sjuksköterska! När vi kom hem från Paris så låg legitimationen i brevlådan. Tog ju inte alls så lång tid ju!
08-07-15
I dag har jag skickat i väg min legetimationsansökan. Det är alltså bara en tidsfråga nu tills jag är en legetimerad sjuksköterska. Hur lång tid det kan ta vet jag däremot inte. Nån eller några månader kanske. har i alla fall fyllt i ansökan, kopierat examensbeviset, bett en vänlig själv bekräfta att kopian är likadan som orginalet, bifogat ett personbevis OCH satt in 600 kr på socialstyrelsens postgiro konto. Tänk att det ska vara så mycket krångel med sånt, men det är klart, vem som helst ska ju inte kunna få en legetimmation. Bara de som faktsisk är berättigade till det.
Så återstår bara den lilla detaljen att få ett jobb. Vet ännu inte vad jag ska göra efter augusti. Så, har nån behov av en sjuksköterska, så HÖR AV ER!!!
08-07-03
hur kan det komma sig att när man "bara" ska kolla en grej på nätet (i mitt fall ett studieintyg från högskolan, mycket viktigt och seriöst) så hamnar på diverse bloggar, inte minst min egen, och läser, skriver inlägg och så går det nån timme och man har inte alls gjort det man skulle också måste man SPRINGA till bussen för att hinna i tid till jobbet! Varje gång jag sätter mig vid datorn så händer detta. Inte sällan hinner jag inte göra det jag skulle... Nu skulle jag ju bara sriva ut mitt studieintyg och en arbetsansökan jag suttit och filat på, men let's face it. Jag hinner inte. För nu måste jag springa till bussen.
08-06-26
I dag ska jag jobba kväll. Det innebär att jag börjar kl 13.45. För att hinna dit i tid måste jag ta en buss som jag tror går kvart i ett typ. Alltså en timme innan jag egentligen börjar.
Varför är då detta en lyxtillvaro? Jo, när jag jobbar kväll och mina hett älskade barn inte ska till skolan eller nåt sånt tidigt i gryningen så slipper jag ju ställa väcarklockan, bara e sån sak! Nu lyckas jag dock sällan sova så länge som jag kanske i mina drömmar trott att jag skulle få. Barn har nämnligen en tendens att vakna tidigt de dagar de inte behöver det. Så vid 7.30 i morse komer en pigg och glad Engla och väcker mig mitt i skönhetssömnen. men nu är ju jag en rutinerad mamma, ingen nybliven mamma som lätt störs i sin skönhetssömn, nej, Engla är ju fatiskt tredje barnet, så jag ligger envist kvar och lyckas nog till och med slummra till mellan gångerna som 15 kg Engla landar på bröstkorgen. Till min stora glädje vaknar Elias efter ett tag och vrålar att han sätter på barnkanalen. Vilket gör att Engla glatt skuttar i väg till TV:n istället för att misshandla sin stackars mor. Skönt, några minuter till i den varma goa sängen.
När jag äntligen klivit upp (ja, jag är ingen sjusovare, klockan var nog bara strax efter 8) så fixar jag frukost och vi äter i lugn och ro. Ingen stress så långt ögat når. Önskar förtåss att jag kunde säga inget bråk eller tjafs också, men det vore kanske att ta i en aning. En 4 åring och en 6 åring vid matbordet. Det innebär per automatik en del tjafs.
Barnen ska vara på dagis klockan 11, så vi hinner faktiskt ta det lite lugnt hemma även efter frukost en sån här dag. jag går ut i garaget och letar fram Elias cykel och tänker att vi kanske borde lägga i en ny växel för att få honom att lära sig cykla utan stödhjul. Han kan ju inte börja skolan utan att kkunna cykla!
Nu undrar förståss någon varför mina barn ska vara på dagis redan klockan 11 om jag inte börjar förrän kl 13.45. Jo, jag har kommit fram till att det är det absolut bästa för alla parter. Jag har faktiskt nån gång lämnat senare. Förmodligen på grund av dåligt mammasamvete över att jag inte vill tillbringa dygnets alla lediga timmar tillsammans med mina barn. Det brukar i de fallen innebära att barnen ska äta lunch hemma. Jag kan ju inte skicka dem till dagis efter 12 utan att de ätit lunch. Det innebär att det inte blir just nån sovmorgon, för ska barnen hinna få i sig både frukost och lunch innan tolv så får man ju börja i tid. Inte sällan blir det snabbmat a la barn familjen, dvs kokta makaroner och färdigstekta köttbullar med broccoli och ketchup. I bästa fall får de mjölk att dricka till. I alla fall 4 av kostcirkelns alla delar (det är 8 va?!). Men eftersom barnen känner att det bröjar bli bråttom så äter de inte. och jag jagar på dem, för nu börjar det ju bli stressigt, om jag ska hinna köra barnen till dagis, sen hem och lämnna bilen och sen ta bussen till jobbet. Ni hör ju själva. Om de kommer till dagis kl 11 istället så är det lugn och ro hemma innan. De hinner leka fruidfullt och sedan avnjuta en lunch utan en stressad och tjatig mamma i goda vänners lag. Dessutom en näringsmässigt nyttig måltid, innehållande betydligt mer än 4 delar av kostcirkeln. Lunchen intages alltså på dagis.
Detta innebär i sin tur att pappan kommer hem från jobbet och kör barnen till dagis, för att han ska kunna ha bilen när han ska hämta hem de högt älskade barnen. Vilket för mig innebär att jag kan skrota runt i mysbrallor hela förmiddagen. När barnen åkt kanske jag tar en joggingrunda, stretchar ordentligt och sen en lång skön dusch. Lunch utan stress eller tjafs efter det och så kan jag pigg och fräsch sedaan ta mig till jobbet. Detta känns som ren lyx. Ett par timmar hemma på förmiddagen då jag kan tanka lite egentid. Helst utan dåligt samvete.
Det gör mig glad att när jag jobbar på riktigt sen så är det ju precis så här det kommer att vara när jag ska jobba kväll! Saknar inte studentlivet nämnvärt...
08-06-24
Två dagar avklarade och jag har fortfarande livet i behåll! Bortsett från nån enstaka mindre miss (inget allvarligt men ska genast se till att jag har alla hjärnceller på plats nästa gång jag jobbar). Borde kanske tänkt på det innan jag åkte till jobbet i går och idag, att ta med alla hjärnceller, de kan ju komma att behövas liksom! Nej, skämt åsido, det går faktiskt riktigt bra. Jag tror att jag kommer att fixa denna sommar och kanske till och med ett helt arbetsliv som sjuksköterska. Jag trivs som fisken i vattnet även om allt inte alltid går som man planerat så löser det sig alltid till slut. Gillar verkligen detta med att ringa runt och samordna, fixa och greja, ja, ingen mer än jag fattar väl vad jag menar, men det är ju tur att nån fattar i alla fall! Kort sagt, jag har hamnat rätt. Visst är jag fortfarande ganska osäker och behöver fråga mina kollegor om hjälp och råd i bland, men på det hela taget. Jag fixar det nog. Det är en skön känsla. Inser mina begränsningar också och ser till att ta lagom stora utmaningar i lagom stora doser. Tror det är bäst så .
Inser nu också att livet som tvåbarnsmor är mångt och mycket lugnare än att vara trebarnsmor. Isse är på läger och plötsligt sover alla barn och det är tyst i huset redan vid 19.30-tiden! Tänk vad ett barn kan göra skillnad! Nu menar jag inte att det skulle vara problem just med Isse, nej, men en person mindre, det märks faktiskt! Tänk vad tyst det kommer va veckan när de andra barnen är hos farmor och farfar och Isse hos sin pappa! Då kommer man nog kunna höra en knappnål falla här hemma! Vad gör man då med alla lediga timmar mellan arbetspassen?! Tips någon? Har ju inte vart utan barn mellan arbetspass på massor av år, så jag har liksom glömt vad man hittar på! Kanske bio med maken? Kanske fika på stan med en kompis efter jobbet? Möjligheterna är oändliga!!!
08-06-23
Som sjuksköterska, där jag inte går inskolning utan ska jobba helt självständigt. Ingen som kollar att jag gör rätt. Ingen som uppmärksammar mig på vad jag nog borde uppmärksamma... Känns ganska läskigt. Hur ska man fixa detta liksom? Intalar mig att det ju är många före mig som gjort den här resan. Resan från studentens skyddade värld till verkligheten helt oskyddade värld. Och de flesta verkar överleva och vad bättre är, de flesta patienterna verkar också överleva. Så, jag fixar det nog. Tänker som innan jag skulle till att genomgå min första förlossning, miljontals före mig har ju fixat det, så då borde väl jag? Och som tur är så finns det på "min" avdelning många otroligt snälla och hjälpsamma kollegor som inte blir irriterade om man frågar något.
Återkommer senare med lite uppdateringar från vårt midsommarfirande, tills dess får ni hålla till godo med en mysig sommarbild. Eller så kan ni gå in på Tomas sida och kika på lite seglarbilder: HÄR
08-06-11
Här är då äntligen bilden på min sjuksköterskebroch! Jag tycker faktsikt att den är riktigt snygg. Förr fungerade broschen som sjuksköterskelegitimation. Den var liksom beviset på att man var sjuksköterska. Numera måste man ju ha en legitimation och broschen är kanske inte lika viktig. Men ändå så bär jag den med stolthet!! Jag hoppas att den alltid när jag jobbar ska få sitta på min pennficka och tala om var jag tog min examen.
08-05-28
Ja, så var då vårdförbundets strejk över. Avtalet var väl egentligen inte så bra som man skulle kunna önska, men jag är inte förvånad. Problemet tror jag är att sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och biomedecinska analytiker är en så stor grupp att en för stor höjning på en gång skulle vattna ur landstingets redan urvattnade ekonomi. OM det nu är aså att den är så urvattnad som det påstås. I så fall behöver ju regeringen satsa mer ekonomiska resurser till vården. Först då tror jag att det skulle gå att få vetiga löner.
För mig så funderar jag på hur det blir... Den lägsta nivån på 21 100 kommer ju inte at träda i kraft förrän i mars nästa år. Så just nu är det ingen skillnad då? Här är ingångslönen 19 500 för en nyutexaminerad sjuksköterska. Ska bli spännande att se mitt anställningsavtal. Och, kanske ska man be nån facklig representant kolla på avtalet innan man skriver på. Så man inte blir lurad...
Hur som helst så tycker jag att det är bra att strejken är över. För i många fall är det sjuksköterskorna själva som blir drabbade i slutändan. Alla planerade operationer osv måste ju änd genomföras så nu lär det ju bli ganska mycket för vissa avdelningar.
Ska jag vara helt ärlig så är jag mest glad för att äntligen få jobba som sjuksköterska. Det är ju faktiskt det jag alltid har drömt om. men, visst ska man ha betalt för ansvaret man har. Det är inte det jag menar. Jag menar bara att just nu tar nog inte lönen glädjen ifrån jobbet.
Bloglist Main Kategori(er)
- Alla
- Allmänt (172)
- Arbetsliv (51)
- barnprat (26)
- Böcker (17)
- Familjeliv (218)
- Filosofier (18)
- Hälsa (68)
- influensan (7)
- Inredning (9)
- Loppis (1)
- Melodifestivalen (7)
- Pyssel och tips (5)
- recept (21)
- GI-recept (6)
- renoveringen (6)
- Släkten är värst ;-) (1)
- Studentliv (50)
- Gäster: 2
- September 2010 (9)
- Augusti 2010 (20)
- Juli 2010 (14)
- Juni 2010 (6)
- Maj 2010 (12)
- April 2010 (8)
- Mars 2010 (19)
- Februari 2010 (14)
- Januari 2010 (20)
- December 2009 (15)
- November 2009 (15)
- Oktober 2009 (18)
- mer...
Feeds
Atom/RSS
- RSS 2.0: Inlägg, Kommentarer
