Familjeliv enligt Ebba Välkommen till min blogg! Här skriver jag om allt som rör sig i mitt lilla huvud och det är inte lite det! Allt från djupt filosoferande till hur man får i hop vardagen med barn/man, plugg och jobb. Förövrigt är jag en glad 3 barnsmamma som tyvärr gåt lite över gränsen till 30... Jobbar som sjuksköterska på en barnavdelning och kämpar just nu för fullt med att skaffa mig en specialist utbildning till barnsjuksköterska. :)
Kategori: Hälsa
10-06-08
Är urdålig på att uppdatera här för tillfället, men det blir förhoppningsvis bättre! Har haft fullt upp med skola och jobb så bloggandet har blivit lite lidande. Hemskt ledsen!
bilden får illustrera livsglädje, som ju är en mycket stor del av begreppet hälsa!
Nåja, nu ska det handla om hälsa. Igen. Eftersom det är något av ett favoritintresse. Kanske inte märks på min figur, men jag är mycket intresserad av allt som rör hälsa!! 
I dag tog jag en längre promenad. Jag upptäckte efter att ha suttit inne större delen av dagen (med skolarbete) att det faktiskt är varmt ute! Mulet, men varmt och inget regn! Så, perfekt väder för en promenad med andra ord!
Egentligen var jag sugen på en joggingrunda. Men nu har jag ju det senaste året drabbats både av infektioner och skador (relaterat till löpningen) så jag bestämde mig i dag för att ta det lugnt. Börja från början så att säga. Jag hade en längre svacka i mitt joggande för drygt ett år sen (en lång svacka på kanske ett år!!) så när jag väl sätter i gång igen så tror jag att jag börja där jag var. Det vill säga springa långt flera gånger i veckan. Det gick väl så där kan man säga. Benhinneinflammation kom som ett brev på posten och därefter ett par infektioner när jag satte i gång för snabbt och hårt igen. Så nu, efter Göteborgsvarvet har jag haft ordentligt ont i min vänstra fot. Inte alls kunnat springa. Så jag har tagit det lugnt. Igen. Nu har jag inte känt något i foten på två dagar och då spritter det naturligtvis i joggingnerven. MEN, denna gång ska jag vara klok. Inte så naivt dum som jag kan vara ibland. Jag ska börja i lugn takt. Bygga upp musklerna från "Scratch". Tror att det är det bästa sättet att undvika mer skador. Så, under min promenad kom jag fram till detta:
Jag ska börja med promenader i juni. Hela juni. Går det bra (gärna en promenad om dagen) så ökar jag på med att varva kortare joggingturer i lugn takt med fortsatta promenader. Håller på så kanske en bra bit in i juli. Sen, om jagh fortfarande inte känner av min fot eller benhinnorna) så kan jag börja öka på distansen. Lite längre rundor varvat med promenader. Så kanske jag faktiskt är i form till midnattsloppet. 
Men hälsa är ju inte bara att motionera eller för all del äta sunt. För mig är hälsa också att kunna unna sig livets goda ibland! Ta en god kopp Latte med en Härlig bakelse i bland. Kanske inte varje dag. Men ibland. Så planen, min plan för ett sundare liv, är att träna som jag nämnde ovan, dra ner på sötsaker (men kunna unna mig gott fika ibland) och äta regelbundet.
Utöver det måste jag bli bättre på att träffa mina vänner! Att umgås med familj och vänner är också en mycket stor del i begreppet hälsa, anser jag. Människan består ju av ande, själ och kropp. Alla delar måste få sitt för att man ska kunna uppnå hälsa och må BRA. Jag måste bli bättre på att inte ta på mig för mycket. Måste sluta att göra allt i 190, som nån sa. Så, det är min plan. En av ca en miljon planer som jag gjort upp under årens lopp. Plan för studier, plan för viktminskning, plan för att vara en bra mamma osv osv. Kanske skulle upprätta en plan för att hålla planen också... Planeringsfreak, jag?! Näääää råååå!
Vad är Din uppfattning om hälsa?
10-06-01
Kan det vara så att jag tränat för hårt och eventuellt drabbats av "hälsporre"...? I en veckas tid har jag haft ont i min vänstra fot. När jag sprang i fredags blev det värre. Men när jag är hemma och tar det hyffsat lugnt känner jag bara av det lite grann. Men på jobbet! Jobbade i natt och jag fick riktigt ont! Den västa smärtan kom och gick lite, blev lite bättre med diklofenak. En kollega trodde kanske att det kunde vara hälsporre. Klipper in från Netdoktor.se: "Orsak:
Smärtan vid plantarfasciit utlöses av någon form av överansträngning. Ofta har den som drabbas ökat belastningen av foten, till exempel ökat träningsdosen vid löpning"...
"Symtom
et mest typiska symtomet är belastningssmärta i samband med att en aktivitet startas. De första stegen på morgonen och efter vila gör oftast mest ont varefter smärtan kan gå tillbaka något för att sedan återkomma vid en längre tids belastning. Smärtan kan i vissa fall vara så kraftig att den omöjliggör idrott eller arbete som kräver gående. Karaktäristiskt för plantarfasciit är att smärtan är lokaliserad till en punkt under främre delen av hälen mot fotens insida."
Detta stämmer precis, bortsett från att det nog mer är en punkt framför hälen, under foten men mot yttersidan av foten. Inte innersidan.
Känns bara så surt om det skulle vara hälsporre! Är så less på "skador" och sjukdomar. Vill bara kunna ta en löprunda för att det är skönt och att det inte ska göra ont eller vara skadligt. Kanske jag ska försöka inse att jag pressat mig själv lite för hårt denna vår. Sånt brukar ju "betala sig" så att säga.
Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att fotproblemen ska gå över FORT! Jag vill leva ett aktivt liv och med jobb som sjuksköterska är det mycket spring i korridorerna. En ond fot får helt enkelt inte plats.
10-05-23
Som ni alla vet så har jag under våren (försökt) laddat inför Göteborgsvarvet. Nu hade jag väl inte de allra bästa förutsättningarna eftersom att jag haft en del infektioner och en hel massa annat (skolarbete och jobb) som tagit mycket energi, men jag ställde upp! Jag kom, jag sprang, jag.. nej, jag segrade inte. Men jag kom i mål! Alltid nåt! Vädret var ju helt fantastiskt, men med facit i hand så skulle det ha varit skönt med lite moln i alla fall. Det var gassande sol och det ÄR härligt, men det blir ganska varmt när man springer... Jag hade till en början som mål att inte gå alls. Men värmen och (förmodligen) psyket ställde till det för mig och jag gick en bit redan vid första bron. Sen kom jag inte riktigt i gång. Jag sprang, gick lite, sprang lite till och så höll jag på. Tills jag ÄNTLIGEN kom i mål!! Jag tänkte under rundan: Jag MÅSTE ju ta mig i mål! Jag VILL ha en medalj! Det (och att jag ju inte vill vara en mes och ge upp) höll mig i gång.
Det som är lite peppande är att det inte var konditionen som var problemet (jag var inte särskilt andfådd) utan jag hade helt enkelt inte styrkan. Fick ont i ryggen och magmusklerna mot slutet. Att jag dessutom fick blåsor under ena foten hjälpte heller inte. Men som sagt, mitt mål för gårdagen var att ta mig i mål och det gjorde jag! Nu ska jag bara anmäla mig till NÄSTA års varv, för då blir det revanch, mina vänner! Då tänker jag äta bättre, träna bättre och inte bli sjuk. Då borde jag kunna få en hyffsad tid tycker jag.
Är lite sugen på att anmäla mig till midnattsloppet också... (en mil i Göteborg) kanske bra att ha som mål för att uppehålla träningen under sommaren?
Lite bilder från dagen:
Här är jag, laddad till tusen, FÖRE start! Laddade upp med vatten innan!
och här är jag EFTER målgång! Lägg märke till den fina medaljen...
Tomas tog sig också i mål, hela 2 minuter före sin lilla fru!
10-04-12
Har funderat lite det senaste varför jag envisas med att springa. Det finns egentligen ganska många orsaker, men framför allt är det nog att komma i form! Jag vill ha bra kondition, och känna att kroppen liksom är i form! Löpning är bra på många andra sätt också, du kommer ut i naturen, du stärker ditt skelett (särskilt viktigt för oss kvinnor som annars pga östrogenet kan få benskörhet på lite äldre dar...) och man får så härliga endorfinkickar efter ett svettigt joggingpass! Många kanske tror att man springer för att gå ner i vikt. I början var det för mig den största orsaken, men faktum är att just löpning inte är särskilt bra för just viktnedgång (funkar inte på det viste för mig i alla fall). Då är promenader och styrketräning bättre. Men visst kan det hjälpa till med vikten! Dock känns det skönt när jag funderar kring detta att det faktiskt inte är det viktigaste för mig just nu. Jag vill, faktiskt, må bra, känna att jag orkar med allt jag ska göra, känna att jag blir snabbare och starkare. DET är den främsta orsaken till mitt springande. Det är det som motiverar mig när det går tungt och segt (vilket det ju gjort sista tiden).
Så jag springer för att jag mår bra av det helt enkelt.
10-04-11
År (ja, känns det som i alla fall... ) av hostande är äntligen över. Skrev ju för nån vecka sen om mitt hostande. Nu är jag ÄNTLIGEN hostfri! SÅ skönt! Detta firades med en joggingtur i det härliga vårvädret. Men, här kommer frustrationen, jag fattar inte vad det är med mig! Jag kommer ju aldrig i form! Joggar, tränar, försöker äta hyffsat bra men ändå. Jag blir liksom inte bättre! Så fort jag kommit i gång kommer en förkylning, benhinneinflammation eller nåt annat i vägen som snabbt och effektivt sopar mig av banan. Så är man tillbaka på ruta ett. Igen! Jag kanske lever i en falsk förhoppning om att någonsin komma i form igen? Minns när jag sprang ca 6 ggr i veckan och ÄLSKADE det! Vad är det som är fel?? Är det mitt huvud det är fel på? Har jag tappat min envishet? Går jag ut för hårt? Eller vad?? Jag vet ärligt talat inte. Det är som om jag hela tiden tar två steg fram och tre tillbaka. Det är så det KÄNNS.
Sen kanske det egentligen inte är riktigt så? Höll på bryta i hop när jag i kväll inte fixade att springa hela "spåret" här på orten (ca 3 km). Fick bryta efter ca 2½ km. Höll på kräkas och fick andnöd. Ska man vara lite snäll mot sig själv så ska väl belysas att jag faktiskt sprang min "snabbaste" 2½ km denna sidan nyår i kväll, detta trots att jag inte sprungit på två veckor och varit hostig. Men det som gör mig så frustrerad är att "förr" hade jag aldrig gett upp! Jag hade sprungit hela rundan om jag så skulle tuppa av på kuppen! Skillnaden är nog bara den att jag inte blev så uttröttad då. Så vad är problemet?? Tala om det snälla någon för jag fattar inte!
Men jag kämpar på. Ska nog ge "spåret" en ny chans i morgon. Skam den som ger sig!!
10-03-31
I år har RS-viruset slagit till med besked. Det har aldrig (inte sen jag började jobba inom barnsjukvården i alla fall) varit så mycket fall med inlagda barn med Rs! RS-virus är en svårare form av förkylningsvirus som är särskilt illa om det drabbar små barn, fram för allt spädbarn. De KAN bli riktigt dåliga av det. Inte alla blir det, ska tilläggas, men många, i alla fall i år. Sen kanske inte alla som varit hos oss har haft just RS men MÅNGA fall av obstruktiva (andningsbekymmer i samband med förkylning) småbarn har det varit! Så snälla, ni som får bebisar nu, stanna hemma med dem! I alla fall tills den värsta RS-perioden är slut. Ute med vagnen kan man vara, men A6 eller andra köpcentran. Nej.
Jag har jobbat hela helgen och nu verkar det som om jag dragit på mig nån förkylning. Som såklart satt sig på luftvägarna. Gaahhhh! Det är så jobbigt att ligga och känna hur trångt det är i luftstrupen och hosta och ha sig nätterna i genom! (Jag har allstå astma så förkylningar brukar kunna ställa till det lite). Hur som helst. Irriterad är bara förnamnet. Jag som kommit i gång med joggingen så bra nu. Men jag antar att jag får vila några dagar. Över påsk, så får jag ta nya tag sen.
Apropå påsk, i kväll drar vi i väg på årets premiärtur med husbilen! Vi ska till Danmark och gå på legoland ena dagen och sen besöka det där berömda badstället. Ska bli så skönt med lite komma bort från allt jobb och plugg lite. Så kanske man orkar ta lite nya tag sen. Får se om jag kan blogga där, vet inte om det finns trådlöst internet, men OM det finns så ska jag såklart hålla er uppdaterade!!
På återseende!
10-03-15
Teknik är ju bra på många sätt. Men otroligt irriterande när det strular!! Jag är inget tekniksnille, således är det maken som får fixa när något trasslar. Och nu har det trasslat mer än lovligt. Ta först allt ipod-nike+ strul. Ipoden pajar, jag får en ny efter många om och men och då funkar först inte nike+, fast det var i och för sig helt mitt eget fel, men ändå liksom! Irriterande! Sen börjar datorn strula, förmodligen hade den drabbats av nåt virus (från facebook enligt Tomas, från vart som helst UTOM facebook enligt mig ) Så då kunde jag ju ändå inte ladda ipoden med musik och inte regga några rundor. Blogga kunde jag ändå eftersom vi har två datorer till i huset.
Men nu funkar allt igen! och ingen är lyckligare än jag!! Ja, ni ser ju själva, min Nikemini har ju fått fart igen. Nu gäller det bara att hålla tempot uppe för Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg och jag har ännu inte I HELA MITT LIV sprungit en halvmara!! Målet är väl att ha gjort det MINST en gång (och helst utan att avlida) innan Göteborgsvarvet. Den som följer bloggen lär ju få se hur det går.
Dagens träning blev en runda på ca 5 km (gick mycket bättre än i lördags då jag sprang direkt på morgonen, utan frukost och efter att ha ätit en massa onyttigt kvällen innan och utan att ha tagit min astma-medicin) så det var ju bra att det kändes mycket bättre, med medicinen inhalerad, med frukost en timme innan i magen och ordentlligt påfyllda vätskenivåer. Efter joggingen körde jag lite styrka också. Ska nog köra lite styrka efter varje runda, lite mage, armar rygg tänkte jag. Så hela kroppen liksom får jobba.
That's the plan of today!! :-)
10-02-23
Det här med fullkornsprodukter, GI, motion och att äta regelbundet och dra ner på sockret osv. Allt detta är ju bra för att MÅ BRA. Men av nån anledning så är det viktreduction som verkar vara huvudmålet. "Gå ner si och så många kilon i veckan!", "du märker resultat efter bara en vecka!", "Skaffa dig fettförbrännande muskler!" När jag tycker att det huvudsakliga målet borde vara att må bra och trivas med sig själv. OM målet nu är att må bättre så behöver man ju inte vänta särskilt länge på effekt av ändrade levnadsvanor. Piggare och gladare blir du redan efter en joggingtur. Effekten sitter i längre om du fortsätter.
Motion föder kreativitet och när du känner dig kreativ, blir du ännu piggare och gladare. Lägg här till ett regelbundet ätande så att ditt blodsocker ligger stabilt så får du även ett jämnare humör.
Lätt som en plätt, eller hur? 
Nu fattar ju jag också att det inte riktigt är så enkelt. För när vågen blir viktigare, när de smala idealen fyller medierna så blir det svårare att glädjas över positiva effekter som att man är piggare och gladare. Ett hekto upp eller ner betyder plötsligt mer. Då blir det lätta så att man deppar, tappar sugen och återgår till gamla vanor. Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Precis så har det ofta varit för mig. Fortfarande får jag betämma mig för att jag duger som jag är. Jag äter inte sunt för att i första hand gå ner i vikt (även om det är en bonus) utan för att jag vill vara pigg, glad, stark och kreativ. Jag har så tydligt upplevt de positiva effekterna av att leva sunt, när jag åt (en aning slaviskt ska erkännas) var tredje timme, frossade i frukt och grönt, avocado och nötter. Joggade på morganarna 6 av 7 dagar i veckan. Detta gjorde jag för att jag MÅDDE BRA av det, jag hade inte nån sjuk bild av att man måste späka sig själv. Energin jag fick av att springa på morgonen räckte ju hela dagen och jag ville inte vara utan den!
Men på något sätt halkade jag av banan. Jag blev sjuk, fick först en rejäl influensa, sen lunginflammation på det, jag var dålig i en månad och orkade aldrig ta mig upp igen. Sakta smög sig de gamla vanorna på mig och jag satte inte stopp i tid.
Så sitter man då här. Har gått upp ca 10 kg i vikt och känner åter misströstan över att man väger för mycket. Jag vill inte leva ett liv där vikten får spela en så stor roll! Varför ska det vara så svårt att komma i håg att jag tar hand om min kropp för att jag ska må bra. När jag "unnar mig" en godispåse gör jag ju egentligen inget bra för mig själv. Jag vet att jag mår illa efteråt. Jag vet att jag får ont i huvudet av sockerruset och ändå så "unnar" jag mig själv det. Hur knbäppt är sinnet funtat egentligen?
Nej, man får bestämma sig för att UNNA sig att ta hand om sin kropp. Att äta och göra det som kroppen mår bra av. För det viktigaste av allt måste väl ändå vara att man orkar vara den mamma och människa man vill vara?
Så där ja, nu har jag peppat mig själv en aning hoppas att även du blev lite peppad. För att oavsett vad man väger så mår alla bra av regelbundna måltider och motion. Och därmed är inte sagt att man inte får sätta guldkant i bland. Så länge guldkanten inte sitter på för jämnan...
Bra saker som numera går att köpa hyffsat billigt i storpack på mataffären (som underlättar det sunda livet):
Citroner brukar finnas att köpa billigt i nät. Håller sig frächa länge och sätter piff både på kolsyrat vatten, på avocadomackan eller i maten.
Avocado går också bra att köpa många i nät. De kan ibland vara en aning omogna, men låt dem ligga framme så har du avocado för hela veckan. Känn bara på dem så att alla inte är mogna precis när de köps, då ruttnar de ju ganska fort. Ett tips är att lägga dem som mognat i kylen, då håller de sig lite längre. Avocado behöver ju förövrigt inte presenteras vidare, de är ju bra till allt! På macka, i maten, till frukost, till mellis och inte minst till guacumole!
Frysta bär. Jordgubbar, hallon, blåbär osv. Köp det som för tillfället säljs billigt eller köp i storpack. Frysta bär blir ju inte dåliga (även om problemet snarat är hos oss att de tar slu för fort...) Bär är förövrigt bra att ha hemma när suget sätter in. Mixa frysta bär med yoghurt och söta eventuellt med lite honung eller banan. Mumma! Perfekt mellis!
10-02-10
Nikeplus och träningsregistering i all ära men när det krånglar är det mest bara irriterande! Visst är det kul att se hur man förbättras, hur långt man springer i snitt, vilken tid på dygnet man brukar springa, vilka veckodagar osv. Men just nu är jag bara arg på min ipod. Risken är ju att när tekniken inte fungerar så lägger man av med löpandet, eftersom att mycket av motivationen ligger i att förbättra sina resultat.
I dag skulle jag ut och springa igen. En lite längre runda hade jag tänkt. Men jag hann inte mer är knäppa på ipoden så stod det "conect to power" Alltå, slut på batteri, då fulladdade jag den efter min senaste runda som var i fredags och har inte rört den sen dess. Ändå är batteriet slut nu. Och i fredags ville den inte skicka mina träningsdata till nikeplus. *suck* Tur att det finns annat som motiverar en! För visst sprang jag i dag ändå! 8 km blev det (preemrundan, så vet maken vad jag menar) och så lite styrka på det. Känner mig pigg, glad och laddad!
Och det även utan att ha registerat min runda!! Verkar som om man kan klara sig ganska bra även utan tekniken vid löpning...
10-02-07
min Nike-mini-gubbe är ju lite slö för tillfället, vill bara härmed dementera att det skulle vara så att JAG också är slö och inte springer. Nej, jag har sprungit, haft ipoden med mig, allt har verkat funka men min dator vägrar skicka informationen till nikeplus, så där har ni svaret. Jag har INTE slöat till igen! Så det så!
10-02-01
I dag ska bli en bra dag. Snön dalar ner och det är inte horribelt kallt (bara drygt -1!!).
Blir nog en joggingtur i em, om jag hinner efter att jag följt med Engla på sin första balettlektion. Innan cellgruppen. Inser plötsligt att jag nog får BESTÄMMA mig för att jogga i dag om det ska bli av. Nu ska jag i alla fall i väg till skolan och försöka komma på vad vi ska skriva vår uppsats om. Wish me luck!!
10-01-31
Hur man än beter sig, tränar, äter sunt och anstränger sig, så fortsätter frågorna att hagla: "Nej men, ska ni ha en TILL?!" "Ååå är du gravid??" osv. Och så en kommentar som kom i går: "Hur längesen är det bebisen kom?" Den tog väl ändå priset!? Så nu ser jag inte längre gravid ut, utan "bara" nyförlöst. Damen som frågade det blev ganska tyst när jag svarade att bebisen kom för snart 6 år sen.
Denna helg har jag fått inte mindre än 5 kommentarer liknande dessa. Det är så man vill gråta! Jag är inte överviktig enligt mitt BMI, jag drar stl M i kläder, vilket borde betyda att jag inte är särskilt liten, men heller inte särskilt stor. Lite mitt emellan och lagom sådär. Men likväl fortsätter frågorna komma. Dessutom, när folk trampat i klaveret så nöjer de sig inte med det, utan då kommer nåt om "Ja, men jag brukar aldrig säga så om jag inte är helt säker!" Som om det skulle göra saken bättre? För mig?
Bläää, känner mig lite låg faktiskt. Kanske ska satsa på en bukplastik trotsallt? Verkar ju vara enda sättet att få folk att fatta att jag INTE ÄR GRAVID! Jag planerar inte fler barn så ni som undrat, kan sluta undra. Jag är bara tjock. 
Som en annan dam sa: "Ska du ha en liten eller är du bara lite tjock?"
Facineras över att folk faktsikt frågar sånt! Till folk man inte känner!
10-01-28
Nån som noterat att min Nike+ Mini är på G igen? Jag har äntligen hittat min sensor (som man kopplar till ipoden för att kunna registrera sin löprundor). Om vinter löpning kan det sägas att det är tufft, härligt, lite halt och alldeles underbart! Frisk, kall luft som fyller hela kroppen med nytt frächt syre. Varje cell i kroppen registerar att man rör på sig och det gör att man känner sig levande! Visst är det lite tyngre att springa (i alla fall nu när det är snöigt och moddigt, ingen plogbil så långt ögat når) men på plussidan kommer ju att när det sen är barmark har man ju vant sig vid tuffare förhållanden så då kommer det ju kännas som om man flyger fram! Maken får allt passa sig, han har inte sprungit på länge och jag är snart i toppform igen!
Den jobbiga vintersegheten och vintertröttheten blir också som bortblåst efter ett joggingpass i det vinta gnistrande landskapet. Men det bästa av allt är att det inte behövs så långa rundor. Jag springer ännu ganska kort (runt 3 km) för att inte paja mina benhinnor igen. Bättre att springa kort men ofta tills musklerna anpassat sig resonerar jag. Och de positiva effekterna som mer energi och kraft kommer ändå.
Nu ska jag ta en dusch och sen fortsätta fundera på VAD i all världen vi ska ha för syfte på vår D-uppsats...
10-01-08
Vägdag i dag och jag som varit lite smått rädd för vågen, låt oss säga det senaste halvåret, tog i dag mod till mig och klev upp på den. Den visade... *fanfar* ett litet minus på 1,4 kg. Inte illa, inte illa alls med tanke på att min träning har blivit hindrad av en infektion och jag har tagit det ganska lugnt. Dock har jag och maken tagit några kvällspromenader. Ibland drar han med mig, ibland drar jag med honom. Så skönt när man är två om detta och hjälps åt!
Känner mig taggad inför veckan som kommer.
Dock får träningen vänta ett par dagar till, går på antibiotika och ipren fortfarande så träning kanske man ska ligga lågt med, men på måndag planerar jag att köra ett redigt pass på crosstrainern.
10-01-06
Där kom vaddå? Undrar du, jo, sötsuget. Är så godissugen så jag kan dö!! Dessutom känner jag mig lite hängig och inte helt hundra. Skulle sitta fint med en påse polly... MEN nej, vem har sagt att man måste ge efter för sötsug? Inte jag i alla fall. Ska bädda ner mig i soffan med min bok och INTE äta nåt sött. Så det så!
10-01-04
Nu så, nytt år och nya möjligheter och detta är året då jag återigen ska trivas med min vikt! Har sakta men säkert gått upp, upp, upp i vikt. Jag har skyllt detta mycket på jobbet och jag tror att allt nattjobb är en stor bov i dramat. Nattjobbet gör mig trött, seg, sur och sötsugen. Inte så lätt att stå emot då! MEN, vem är bossen i mitt eget liv? Är det omständigheterna, eller är det möjligtvis JAG? Jag röstar på det senaste och jag tänker härmed sätta STOPP för vidare vktuppgång.
För att detta ska lyckas behövs en plan. Likt Sickan säger i Jönssonligan: Jag har en PLAN! Jajamensan, det har jag!
Jag kör en rivstart med pulver denna vecka (har klarat av tre dagar och det går finfint). Rivstarten kör jag bara medan jag samlar mod och inspiration och motivation till att lägga om familjens matrutiner och mina träningsrutiner igen. Dessutom är jag långledig från jobbet och vill passa på att komma i gång ordentligt innan jobbet sänker mig igen. När jag väl är i gång kan INGET sänka mig!
Denna vecka roar jag mig med att fixa GI-matlistor som jag sparat i datorn, med recept och allt. Detta torde inte bli så svårt eftersom jag redan kör matlistor varje vecka så att byta till GI-mat istället för vanlig mat känns som en ganska lätt förändring. Att barnen kommer gnälla, det räknar jag med, men det gör de ju oavsett vad som serveras så gnäll på bara!! Dessutom tror inte jag att de dör av lite sund och nyttig mat!
Dessutom har jag lagt upp en strategi för att inte fallera med träningen igen. Minst 60 min x 2 på crosstrainern varje vecka och jogging utöver det efter väder (jogga måste jag eftersom jag behöver komma i form till Göteborgsvarvet).
Så detta är min plan. Och jag vet att jag kommer att lyckas denna gång. För jag vill INTE fortsätta må dåligt över min vikt och mitt svängande blodsocker. Jag vet att jag gjort detta förr och kan klara det igen. En dag i veckan kommer att vara mera fri vad gäller maten. Naturligtvis blir det ändå GI-mat men kanske nån god efterrätt eller lite lördagsgodis.
Vad tror ni? kommer jag att lyckas? Ja, den som lever och följer med i bloggen får se!!
Tänker dessutom dela med mig av mina listor såsmåningom, så håll utkik!
09-12-21
Hela helgen har jag jobbat (natt, såklart) så för att för att försöka undvika mina sömnproblem som jag ju hade förra veckan så tänkte jag i dag att jag sover max till kl 12. sagt och gjort. När väckaren ringde klev jag upp på en gång, satte på mig redigt med kläder och gav mig ut på en LÅNG vinterpromenad . Och här kommer en liten klädskola, (för er som inte vet hur man klär sig i bitande kyla, det var 13 minusgrader ute men SOL): Först och främst, LÅNGKALSONGER, några tunna byxor över det (mjuka är väl att föredra), ett par tunna sockar och ovanpå allt ett par skidstrumpor (fantstiskt sköna och håller vilken liten fot som helst varm och go). Termobrallor är ju även ett måste liksom ett par varma kängor/stövlar. På toppen följer man samma princip, det vill säga "Lager på lager" principen. Tunn tröja mot kroppen (gärna underställs variant) fleecetröja och så en varm täckjacka. Pricken över i är ju såklart MÖSSA! Jag skippade vantarna, faktiskt, för är man så här bra klädd så fryser man inte om händerna. Ett tecken på för lite kläder är kalla händer.
Så ja, nu vet alla hur man klär sig så nu ska jag säga varför jag tar upp detta mycket självklara ämne, jo för på min promenad såg jag en tjej som nog frös en aning. Hon hade STRUMPBYXOR, klackade skor (såg inte särskilt varma ut), en mycket kort kjol, ÖPPEN jacka av kort skinn modell. Ingen mössa, inga vantar. Hon tittade lite konstigt på mig (som kanske såg ut som en michelingubbe i hennes ögon, men hey, vem var varm och go och vem frös om sina mobilhållande fingrar!?)
Så mina vänner, klä er ordentligt och ge er ut i det fantastiska vintriga vädret!! INGET gör en så pigg och glad som en promend i ett glittrande och gnistrande paradis!
09-10-19
Som vårdpersonal så hör ju jag till den första gruppen som ska vaccineras mot den nya influensan. Så, i dag har jag gjort mitt för samhällshälsan och vaccinerat mig. Inte för min egen skull (jag tror faktiskt att det på ett sätt är bättre att få influensan och sen vara ordentligt immun mot den och andra liknande influensor, vaccinet ger inte ett lika bra skydd som att ha haft influensan) men det är heller inte farligt eller dumt att vaccinera sig. För, jag som jobbar med sjuka barn, inser att det för vissa barn och familjer skulle vara katastrof om de drabbades av denna influensa. Endel av dessa barn kan inte själva vaccineras av en eller annan anledning och vi, alla andra i samhället, kan vaccinera oss istället för att minska risken av att de drabbas. Jag som personligen kan komma i kontakt med dessa barn vill inte riskera att smitta någon av dem. Därför har jag valt att vaccnera mig.
Nu är nog kanske inte landstingets inköp av detta vaccin riktigt så ädelt allt igenom, jag tror att det visst kan vara så också, men skulle en epidemi bryta ut i sverige på riktigt och många (läs nästan alla) står helt utan skydd emot den och därmed insjukna, skulle sjukvården totalt fallera. Personal skulle bli sjuka och inte kunna jobba, samtidigt som alla "vanliga" patienter fortsätter att behöva vård, samtidigt som det blir en väldig massa människor som kanske behöver vård för att de drabbats av influensan. Det talar ju i alla fall för att vårdpersonal borde vaccineras. Detta utifall att det faktiskt utbryter en riktigt epedemi här. Det har det ännu inte gjort och det är inte säkert att det gör det heller, men OM det gjorde det och ingen hade vidtagit åtgärder så skulle det kunna bli en aning kaotiskt. Milt uttryckt.
Visst är det upp till var och en att vaccinera sig, jag tror absolut inte att det är farligt att få influensan om man inte hör till någon riskgrupp så detta är absolut inget inlägg om att alla borde vaccinera sig. Däremot verkar det som om folk är lite rädda för vaccinet, vilket jag inte tror att man behöver vara. Alla (i stortsett) vaccinerar ju sina barn enligt vaccinationsprogrammet och det finns folk som är rädda för det med. Jag tror att mycket av rädslan ligger i att detta är något nytt. Vi har ju inte ställts inför en massvaccinering på detta sätt tidigare. Klart att många blir misstänksamma. Jag med till en början, ska erkännas, men jag inser att det är just det. Osäkerhet för att det är något nytt och okänt. Däremot ska inte mina barn vaccineras (Isak är så stor så jag har förklarat lite vad det innebär så får han själv avgöra hur han vill göra) men de mindre ska inte vaccineras. Mest för att just detta vaccin är relativt otestat på barn och barn reagerar inte alltid på vaccin och läkemedel som vuxna. Därför så tycker jag att det är onödigt. De tillhör ingen riskgrupp och OM de drabbas så får de ju istället ett extra bra immunförsvar. Och det är ju inte helt fel...
Så nu sitter jag här med ont i min vänstra arm. Men, jag är inte trött, det gör inte så jätteont (mer lite spänt som efter till exempel stelkrampsvaccination), jag har inte feber och känner mig på det hela taget helt ok.
jag överlever nog detta med ska ni se...
09-10-06
I dag var jag mycket trött och seg efter en lång dag i skolan. Visserligen var det ovanligt lugnt hemma när jag kom hem. Bara äldste sonen hemma eftersom de andra två var hos varsin kompis, och strax efter hemkomst stack även den äldste sonen i väg till en kompis. Så, ett helt stort tyst hus! INTE ofta det händer sådär på eftermiddagen mitt i veckan! Jätteskönt att bara slappa på soffan en stund innan det var dags för middag. Faktiskt också ganska skönt att laga middag och det är tyst i resten av huset.
Men, efter middagen var man ju ännu mer seg. Så jag tog mig i kragen och gav mig ut på en liten joggingtur. Tar det fortfarande väldigt lugnt pga mina benhinnor och för att jag håller på lära mig poserunning. Joggade lite lätt runt kyrkan (en tur på ca 2 km). Det gick hur bra som helst, inte trött alls faktiskt. Kände heller inget i benhinnorna. Skönt! Dock ärt det en smula frustrerande att inte kunna jogga längre. Eller att ta ut mig mer. DET längtar jag efter! Efter nästan hela den lilla rundan kändes det dock lite väl mycket i vaderna (det är där jag tydligen får träningsvärk efter ett poserunning pass). Så jag valde att gå sista biten för att inte överanstränga de stackars små musklerna. Tror denna löpteknik är kanonbra! Inte jobbigt alls, ´bara skönt!
Väl hemma körde jag lite styrkeövningar för att känna att jag tagit ut mig lite i alla fall.
Känner att jag verkligen är på G! Till våren kommer det nog inte vara några problem alls att springa halvmaran i Göteborgsvarvet!
09-10-04
Som den uppmärksamme kan se så är jag en inte allt för aktiv joggare för tillfället. Det beror på att jag har lyckats skaffa mig benhinneinflammation i båda benen. Har nog joggat lite för hårt antar jag. Så nu är det vila som gäller. I alla fall i från regelrätt löpning. MEN vila som i att bli en soffpotatis ligger inte riktigt för mig så jag har istället riktat in mig på att lära mig en ny löpteknik som ska vara bra för att förebygga skador samt att få upp hastigheten en aning. Värt ett försök tycker i alla fall jag, som ju bara sprungit på känn innan. Kanske är det min löpstil, eller brist på sådan, som gett mig benhinnebesvär?
Den nya tekniken som jag håller på att försöka lära mig heter "poserunning" och går ut på att man först hittar den rätta "löp-positionen". Accelerationen sker genom att man lutar kroppen en aning frammåt, sätter i foten som är i luften för att man inte ska ramla och så drar man fort upp foten som redan var i backen. Man sätter ner foten med den främre delen av foten, alltså trampdynan under tårna. INTE hälen. Det är ganska invecklat, eller låter en aning invecklat så jag ska inte ge mig på att frösöka förklara i detalj. Men jag har i alla fall börjat testa. Övat genom att hoppa och springa lite försiktigt på stället och nu i fredags så joggade jag min första runda med denna teknik. Bara runt kvarteret, eftersom jag blivit varnad att man ska ta det LUGNT innan man tränat upp de rätta musklerna. Trodde inte att jag skulle känna av den rundan ett dugg. Men döm om min förvåning nu när jag inser att jag faktiskt fått träningsvärk i benen! Framförallt i vaderna.
Jag tyckte ju att min lilla löprunda var en aning larvig så jag körde även lite styrkeövningar (armhävningar, situps på balansbollen och omvända situps där man ligger på mage och drar upp benen under sig). Så jag har ju inte bara träningsvärk i benen. Utan också i armarna, axlarna, magen och ryggen. Blev nog en ordentlig genomkörare trots allt!
Nu längtar jag redan efter nästa tur. Ska kanske ta en sväng runt kvarteret i kväll innnan jobbet?
09-09-15
Förväntar mig inga sympatier. För jag vet att jag har mig själv att skylla. Gick ut för hårt med joggingen. Kanske är jag lite asketiskt lagd? Kanske gillar jag smärta och att pina min kropp? Eller kanske inte. Förmodligen är jag bara envis. Och lite dum kanske.
Hade ju lite ont i benhinnorna för ett tag sen (ja, jag erkänner, jag har accepterat att det var benhinneinflammation det handlade om). Men jag vilade några dagar. Kände nästan inte av det alls och så sprang jag en dryg mil. Gick bra. Faktiskt. Kände nästan inget alls när jag sprang och bara lite efteråt. Så lilla jag tänkte att: "ja men då är det ju grönt!". Kan jag springa en mil och det inte blir värre än så här, då är jag ju bara lat om jag inte joggar. Sa liksom kämpandan i mig (och den del av mig som inte vill bli totalt försoffad), men förnuftet sa att eftersom jag kände nåt alls över huvud taget så borde jag ta det lugnt ett tag till. Tror nån jag gjorde det?
I dag sken solen. Jag hade suttit inne hela dagen med en skolrapport. Blev så äntligen klar en hel timme innan det var dags att hämta barn. En liten joggingtur kändes som en välbehövlig belöning!
Så jag gav mig ut. Tänkte: Jag är inte förkyld, jag har inte ätit så illa i dag så i dag borde det gå riktigt bra att springa. Den lilla detaljen med benen hade jag helt lägligt förträngt. Gick riktigt bra i början. Men efter ca 1 km började det göra ont. Mest i vänster ben. Sen ondare och ondare och ondare. Men tror ni jag la av? Nej, envis som en åsna är jag och spurtade på i 3 km till. Blev totalt 4 km. Sen bröt jag faktiskt. Hade tänkt springa 5 km men det gjorde faktiskt för ont. Linkade hemmåt och var en smula arg på mig själv efter detta. VARFÖR gör jag så? Sen blir jag irriterad. VARFÖR får man benhinneinflammation?! Har aldrig haft problem med detta innan och det är ju inte så att jag direkt är nybörjare på att springa. Har alltid sprungit mycket på asfalt och har bra och dämpade skor. Så... hmmm, varför?
Antar att det blir till att inte jogga på ett tag nu då. Precis lagom tills det är riktigt kanonväder för jogging. Hög, klar lite småsval höstluft och en stor sol som strålar från en klarblå himmel.
Får väl nöja mig med promenader och min crosstrainer då. För DET borde väl vara ok trots benhinneinflammation?!
09-09-12
på min nikeplus mini här intill kan ju lätt avgöra att det var ett tag sen lilla ebba var ute och sprang. Stämmer. Dels för att jag haft ont i mina benhinnor så jag har velat att de ska läka ordentligt (som om! som sonen skulle ha uttryckt det) och han skulle kanske ha lite rätt. Visst HAR jag haft ont i benhinnorna men det skulle förmodligen inte stoppat mig om jag kom på att jkag verkligen ville springa. Jag har helt enkelt saknat motivation denna senaste veckan. Jobbat en hel del förståss, vilket lätt gör att man blir lite trött, men på det stora hela saknat motivation. Skulle gärna ta en tur nu dock, men barnen sitter och väntar på frukost och ingen make är hemma denna helg så jag antar att det faller på min lott att fixa frukost.
Men senare i em kanske... Den som lever får se!
09-09-04
Har nog återigen, efter ett oändligt oräkneligt antal svackor, kommit i gång med joggingen igen. Var lite förkyld förra veckan vilket på ett tjusigt sätt svepte mig av banan. Igen. MEN denna gång ville jag inte att det skulle ta flera veckor innan jag var i gång igen så jag tog en planerad kort och LUGN runda i måndags. Inte min bästa tid direkt, men medelhastigheten var 5,55 minuter/km. Sprang 5 km på 30 minuter. I vanliga fall går den rundan på ca 25 min. Men det kändes bra och jag blev inte ansträngd i astman. Så, taggad av detta drog jag åter iväg i onsdags. Ännu en tur på 5 km men denna gång ganska mycket backigare. medelhastigheten blev nu 5min48sek/km. Lite bättre än måndagen och jag tyckte fortfarande att jag tog det rätt lugnt.
SÅ i går då, så tänkte jag ta en kort liten runda innan jag skulle duscha och äta och åka till jobbet. Efter ca 1½ km kändes det så bra att springa att jag bestämde mig för preem-rundan, en runda på ca 8 km. På tillbaka vägen kände jag att jag hade mera kraft kvar så jag tog ett extra varv runt attarpdammen också. Sträckan slutade på 10,1 km på 56 minuter. Snittid 5,36. HELT ok att springa fortare på en längre sträcka!
Så till baksidan då. När jag sprungit nu det sista har jag fått ont ca en dm ovanför fotknölen på insidan av smalbenen. På båda sidor och det gör ont att gå, blir stel liksom och ännu ondare om man trycker där. Det går över på ett par dagar. Men jag fattar inte vad det beror på? Har inte jhaft problem med detta förr. Första gången det kom var efter en lång milsrunda i hallby på ganska ojämn terräng. Sen har jag bara sprungit på jämt underlag och ändå får jag ont. VAD är detta? Det är inte benhoinnorna, de sitter inte där. Skulle bli ganska irriterad om en sån grej ska sabba mitt springande nu när konditionen inte är ett hinder egentligen.
Nån som har en aning om vad detta är och vet vad man kan göra åt det??
09-07-22
i går blev ca 50 minuters crosstraining framför Tv:n och i dag en löprunda på ca 6 km. Har ju både lagt på mig och lagt av mig under sommaren! ;-)
Känns så härligt att ha vart ute och sprungit, även om jag föredrar regn när jag ska jogga. I solen blir det så sjukt varmt! Känns bar också att trots att jag inte sprungit nåt på drygt 2 veckor så kunde jag utan större problem (dock med lite problem...) springa gela mördarrundan.
Gött att vara i gång igen. Nu väntar en spännande deckare och solstolen på mig!! :-)
09-06-22
I dag har jag gjort något för första gången. jag har joggat efter en jobbnatt! Nästan 6 km blev det och det gick BRA. Joggingsträckan var en ny sträcka för mig och innehöll både mördarbacken (som jag nog tror jag nämnt tidigare), en grusväg genom en kohage och en grusväg genom skogen. HÄRLIG tur att ta på morgonen när solen skiner! Nu ska jag äta gröt, duscha och sen väntar sängen. Natti natti!
09-06-21
Hoppas jag. Har haft en tendens att komma ur mitt joggande en aning den senaste tiden. Som i dag, jag sprang ca 8 km och det gick hyffsat, men det är en hel vecka sen sist! Mitt mål är ju egentligen att springa minst 3 gånger i veckan och minst 5 km per gång. Inte riktigt levt upp till det. Kanske har det berott på allmän seghet. Att det ska var sååååå lätt att halka ur goda vanor och så motogt att komma i gång igen! Fast så motigt är det förståss inte. Det gick ganska så bra denna gång, men i söndags DÅ sprang jag joggingrundan från... Hmmm, down under!
Jag och maken bestämde oss för att ta en gemensam tur i spåret i Habo. Ingen av oss hade sprungit där innan så vi var laddade. Jag var dock inte i så bra form för även denna gång hade jag inte sprungit något på en vecka. Hur som helst så bestämde vi oss för att ta 1 mil spåret. Det började så bra. Ganska bred grusväg genom skogen. Lite lagom kuperat. Och vi lunkade i väg (tog det lite lugnt eftersom jag inte var i så bra form). Men snart kom vi in i lite snårigare terräng. Syigen smalnade av och det blev lite mer kuperat om man säger så. Blött var det också. Efter ytterligare en bit kom vi till en backe, den kom ungefär när jag just fått upp flåset så jag spurtade på uppför. Och uppför och UPPFÖR. Det blev brantare och brantare och backen tog ju gripandes aldrig slut!!! När jag fick kväljningar och höll på spy så stannade jag och gick sista biten. När denna backe slutligen var slut (den var utan att överdriva typ 1 km lång) så började jag jogga igen. Bara för att inse att min käre make var spurtandes på väg upp för ännu en backe från down under! Jag la ner projektet och pausade min ipod och gick upp. Snart möter jag maken som tror att vi är vilse. Vi ha nämnligen sprungit förbi några skyltar där det står "obehöriga äga ej tillträde" och en stor bom över en väg. Bara att gå tillbaka och leta upp det rätta spåret. Det visade sig att den sista backen inte var meningen att man skulle ta sig upp för. Jag startade om min ipod och efter denna procedur gick det bättre. Men det vore att överdriva att säga att spåret var fint. Det var smalt, bitvis väldigt mycket rötter och stenbumlingar (man fick noga kolla var man satte fötterna!) och i bland var det så lerigt att nån till och med lagt ut små plankor som man skulle balansera på. Notera att vi SPRANG hela tiden!
Som om det inte var nog med detta gick spåret också igenom en hage, som man för att ta sig in i måste krypa under ett elstängsel. Två gånger. inne i hagen fick man akta fötterna så man inte satte dem i en komocka, eller för alldel inte sprang in i i en ko! Sista biten var dock skön och fin väg och jag tog mig i mål. Före min man till och med. Men det var ju enbart för att jag hade spart lite på krafterna och spurtat sista biten. Men en hel mil blev det och man var rtt nöjd efteråt ändå. Med tidernas sämsta tid för 1 mil, men det har ju sin förklaring.
Det lär dröja innan jag tar DEN banan igen!
09-05-23
Jag har utmanat mig själv på Nike+- nämnligen att springa 80 km på 4 veckor. nu har jag sedan i tisdags bara 5 km kvar att nå målet. jag måstealltså springa minst 5 km innan måndag. Plättlätt säger du. hade jag också sagt om jag inte hade en svullen och minst sagt smärtande hals! Ont när jag sväljer och pratar. Ni som kan nånting om träning och sjukdomar vet ju. likt mig, att ont i halsen + springa är ett "BIG NO NO". Så frustrad är väl bara förnamnet. Önskar jag hade pressat mig själv och sprungit 13 km tisdags istället för ynka 8. Då hade halsontet inte gjort så mycket.
Bara att hoppas på att ontet ger sig. Men ´just nu sitter jag på jobbet och tycker synd om mig själv och halsen verkar inte bli bättre...
09-05-03
När jag inte joggat på nån dag eller två får jag plötsligt som en känsla att jag bara måste ut och jogga! Antar att det är ett av alla de häringa positiva beroenden som man kan drabbas av. Jag har länge velat drabbas av just träningsberoende, eftersom det ju är lite lättare att få tummen ur och träna då. Sen är ju detta positiva beroende inte som de negativa, att de är omöjliga att bli av med. Tränar man inte på en vecka eller två så är man plötsligt inte beroende längre utan då är det plöstligt segt och jobbigt att ta sig ut igen. Jag kanske har fel, men visst är det lite svårare än så att bli av med andra beroenden? Ta till exempel rökning, nu röker ju inte jag men jag har hört att det kan vara mycket svårt att sluta, inte tar det väl typ två veckor så har man inget röksug längre?
Varför det är så kan man ju fundera i all evighet över. Varför är det så svårt och motigt att skaffa sig bra och sunda vanor och så otroligt lätt att falla ur dessa goda vanor, när det är så lätt att lägga sig till med dåliga vanor som sen är hur jobbiga som helst att bli av med?!
I kväll ska jag jogga. så nu har jag sagt det högt och skrivit det här. Så nu måste jag ju. hade ett otroligt sug att jogga både i fredags och i går, men då kunde jag inte av andra orsaker. I kväll kan jag, men nu känns det lötsligt lite jobbigt. Så nu tvingar jag ut mig istället.
09-04-25
Om inte annat så är det fantatstiskt för motivationen att ha en nike + och en ipod. Och egentligen så är det väl bara motivation och ett par bra löpardojor som behövs för att man ska komma i gång?
I måndags kändes det som om jag flög fram. Jag hade just börjat med en ny astmamedecin och helt plötsligt så kunde jag andas trots att jag sprang!! Ni som har astma vet vad jag talar om. Det är inte så fantatsiskt att springa och samtidigt vara tvungen att andas genom ett sugrör typ. så i måndags kändes det som om jag kunnat springa ett varv runt jorden och lite till...
Men, i tisdags var det líte jobbigare och sen har jag vart lite småkrasslig. Inte direkt sjuk men lite hostig, lite småsnuvig, lite kill i halsen. Så jag avvaktade med joggning tills i dag. Dagens träning gick sisådär. Jag hade egentligen tänkt springa lite längre än 5 km, men efter 5 var jag helt slut! Och ja, astman var inte heller helt bra. Funderar på om det kan ha med pollen eller nåt att göra? jag har ju alltid älskat att springa i regn på våren, kanske för att jag andas lättare då? Mindre partiklar i luften. I dag var det dessutom nästan för varmt. Sprang i korta träningsbyxor och t-shirt och solen gassade så jag höll på att tuppa av. Nej, när det är så här varmt är det nog tidiga morgonjoggar eller kvällsturer som gäller. Ska försöka komma i håg det.
Mitt mål är att jogga MINST 3 gånger i veckan och minst 5 km varje gång. Har jag ju hållit dennna vecka trots att jag varit lite småkrasslig så det borde inte vara ett orimligt mål. Kanske att jag dessutom ger mig ut en sväng i morgonkväll. Längtar redan... Det roligaste är att se kurvan sen på datorn, dagens kurva ser inte allt för bra ut, men så var jag ju inte helt i form heller... Nya tag är det som gäller!!!
09-04-20
Många plus denna dag. Var hur trött som helst i morse men jag segade mig ändå upp och utfordrade mina hungriga barn och körde dem till skola/dagis. Hemma igen skulle jag ju egentligen plugga men sängen såg varm och skön ut så jag la mig igen. Sov i 1½ timme till! Välbehövligt eftersom jag jobbat natt hela helgen och inte hunnit sova som jag borde på dagarna. Vaknade av att det ringde på dörren och det var ett paket till MIG! En sprillans ny Ipod med träningsarmband och sånt dära chip som man lägger i träningsskon för att veta hur mycket man springer osv (läs mer om det på nikes hemsida).
Nu kan jag ställa upp i men vs women till exempel!! Ipoden hade dessutom en hemlig inskription från min man. Det ni! I bland blir man överraskad! Dessutom kom mina nya träningskläder med posten, som jag betällt. Så det är nog meningen att jag ska jogga i dag... Så för att sammanfatta, dagens plus:
Sovmorgon
fått en cool ipod
suttit i solen och läst och bättrat på brännan (ja, jag pluggade i solen)
fått mina nya träningskläder
ska nu luncha med maken.
Så hela fem plus och klockan är bara 13:30...
09-04-08
Eller träningsnarkoman eller vad? jag kan verkligen inte sova. Jag har försökt hela fm! jag har jobbat i natt och har en till framför mig. Så jag MÅSTE ju sova men det går INTE. Jag hade nästan (Sov bara ca 1 timme innan jobbet) 24 timmar bakom mig utan sömn innan jag åkte till jobbet. Jobba gick mycket bra ändå och jag brukar kunna sova sen. MEN Redan 08:30 var jag uppe och fick för mig att min klockradio måste ju gå fel för jag kan väl inte bara sovit i en timme?! Men jorå, den stämde... Sen vaknade jag med nån timmes mellanrum hela tiden och nu har jag gett upp. Nästa natt får väl bara gå ändå.
Men vet ni vad jag sitter och tänker när jag nu inte kan sova? Jo att det skulle vara så skönt med en joggrunda! I det härliga regniga vädret! finns nästan inget härligare än att springa i regn, den friska, svala luften är rena medicinen för mina luftrör. Tror faktiskt jag ska ge mig ut en sväng. Sen väntar också corebosu-pass i kväll på friskis och svettis innan jobbet.
På torsdag åker vi till Uppsala och där ska jag bara ta det lugnt hade jag tänkt. Nåja, visst hjälps vi åt med matlagning och allt sånt och kanske drar jag med syrran ut på en runda, men annars så ska det bara ätas god mat och umgås med familjen. Låter som en bra plan tycker i alla fall jag.
hur ska ni fira påsken?
09-04-04
föll plötsligt över mig. Kanske kan det bero på att jag faktiskt gjort några knop i dag? Jobbat två nätter nu och sov till 13.30. brukar inte sova så mycket längre när man inte ska jobba en natt till. satte mig i den härliga solen och åt lunch, med mina barn runt mig. Så mysigt!! Man kan ju faktiskt ha riktigt givande samtal med dem numera! Isak blev plötsligt väldigt inspirerad, (av vad har jag ingen aning om jag satt ju bara och päste och ja, pappan i huset höll ju i och för sig på att byta däck på bilarna så kanske var det därifrån inspirationen rann till, vad vet jag) han satte i gång att rengöra kaninburen, vilket var i allrsa högsta grad nödvändigt! att djurens vänner inte för längesedan har spärrat in oss bakom lås och bom är för mig en gåta. kaninen är barnens och makens ansvar, jag var emot detta med kanin redan från början, så jag avsäger mig ALLT ansvar. Men kaninburen städas liiite för sällan. Om du frågar mig. Ja och djurens vänner då... I alla fall. Kaninburen blev så fin så fin.
När man bytt däck på bilen ska man tydlign tvätta bilen också pch kolla trycket och allt vad det var. Så maken släpade med en något ovillig fru till macken för att biltvätt och tryckkoll. Jag försökte få maken att förstå hur brs ide det var att han först åkte med toyotan och fixade allt sånt och sen tog min lilla bil och tvättade den och ja, allt sånt jox med den med. Men av nån anledning lyckades jag inte riktigt övertyga honom om det braighta med den ideen.. Men nu är i alla fall båda bilarna så fina så och sommardäcken på.
Härefter rann min energi till. Har ingen aning om varifrån den kom men kom gjorde den! Jag gav mig ut och sprang ca 8 km. gick som hejsan och jag tror jag hade kunnat springa längre om det inte var för att mina skor tappat dämpningen. När jag kom hem hade maken grillat hamburgare och det var bara att slå sig ner i uterumet! Det kallar jag lyx! Och gott var det också...
I mitt rus av energi gav jag mig så på att städa hela huset och det blev just klart. kanske inte så kosntigt att jag plötlsigt blev trött.
Nu får det nog bli ett hett bad med en god bok. Sen knoppar jag nog in frammåt kvällen...
09-03-29
Kära rara lilla Ebba! Försök inte springa allt vad du har på en joggrunda när du inte ätit på en massa timmar, och kom i håg att inte överdosera bricanylen direkt före du ska sätta dig med pärlorna. Det blir helt enkelt inte så bra då!
09-03-26
Det finns många fördelar med spinning. Man får bra kondition, man bränner kalorier så det ryker och så är det ju så KUL! Om man gillar att köra slut på sig förståss. Jag mår sällan så bra som efter ett hårt spinningpass. var lite rädd för att det var spinningen som pajat min axel, eftersom jag fick ont under ett spinningpass. MEN så är det INTE. jag har nämnligen kommit på något revolutionerande! Att jag fick ont i axeln berodde på att jag spända axlarna nåt alldeles hemskt när jag cyklade. De två senaste gångerna jag har spinnat har jag gått inför att slappna av i axelpartiet och bara hållit balansen med benen. What a differense! hade rätt ont i axeln i går innan jag åkte på mitt spinmedelpass. Men jag tänkte att det borde ju funka om jag bara ser till att slappna av i axlarna. Och det gick faktiskt bra! Faktum är att det till och med var bättre i axeln efter spinningen. Kanske kombinationen av att jag koncentrerade mig på att vara avslappnad i axlarna samtidigt som jag körde mig ordentligt svettig och varm gjorde att det blev bättre? Som grädde på moset blev det dessutom jobbigare för benen. Kändes lite som om jag jobbade mer med hela benen. Var alldeles darrig i benen efteråt!
Hur som helst. Nu kan inget stoppa mig!! Spinning ska jag verkligen se till att köra ungefär två gånger i veckan framöver. Tror det är lagom, så kan man varva med lite lätt styrka och jogging.
Vaknar upp till en strålande sol. Snön liksom gnistrar där ute (höm snö, ja det är ju liiiite smolk i bägaren). Hade det inte varit för två saker hade jag gett mig ut på en joggingrunda eller prommis. Den första orsaken är att det är för kallt. 5 minus!! Huuu, då håller jag mig inne. Och så är jag hemma med febrig dotter. Igen.
Sen så hade ja ju tänkt ha en vilodag från träningen i dag. Har tränat fyra dagar på raken nu så det kanske är läge för en vilodag? Så kroppen få återhämta sig lite. Var på ett spinmedelpass i går och då blir man ju sååå laddad! Kändes gott i hela kroppen efter och glad och sprudlande blev man! Kanske lite av det som sitter i än. För inte ens dotterns feber sänkte mitt humör.
Så vad gör man när man VAB:ar? Var ju hundra år sen typ som jag VABade på riktigt. Innan har det ju alltid vart så att jag haft plugg att göra så att jag inte kunnat ta "ledigt" helt och bara vara hemma med sjuklingen. Men i dag är det så! Jag är mittemellan två kurser, Avslutade en igår och nästa börjar inte förrän nästa vecka. Skulle jobbat i natt men Tomas la in sitt veto, han KAN inte vara hemma en dag till. Han har ju tagit alla VAB-dagar den senaste tiden så i rättvisans är det väl min tur.
Funderade en stund på om jag kanske kunde jobba ändå. Om jag försökte sova lite i em medan Engla kollar på film och sen kanske försöker lite likadant i morgon (mina barn brukar klara sig mycket bra själva lite). Men jag kom fram till att det är det inte värt. Dels kan Engla behöva känna sig ompysslad, hon är ju sjuk! Och dels så kommer jag inte att få sova så då sabbar jag ju hela helgen för mig själv. Så den tanken slog jag ur hågen rätt snabbt. Jag har ju faktiskt rätt att vara hemma när barnen är sjuka!
Denna dagen började bra och för att bli ännu bättre är det också vägdag. Jag hade gått ner 0,9 denna vecka!! Helt otroligt egentligen. För sååå duktig har jag inte varit. Men nu blev man ju lite mer taggad att fortsätta!
Så nu sitter jag här och bloggar, dricker kaffe och äter en avocadosmörgås med skinka. Engla kollar på barnkanalen och hon har druckit lite läsk och ätit en halv banan och ett rån. (Det är mycket för en febrig Engla, hon matvägrar alltid när hon har feber).
Jo, detta blir nog en riktigt bra dag. Trots allt.
09-03-20
I år vill jag verkligen ställa upp i vårruset!! Förra året infann sig aldrig inspirationen och året innan det hade jag halsfluss.. Så, vilka är med?!
Måste ju få i hop ett gäng så vi får picknickkorgen!!
Blev lite lätt nedstämd i går. Vägde mig i vanlig ordning på torsdagsmorgonen. Nu hade jag i och för sig jobbat hela natten men jag tänkte att vikten nog borde stämma hyffsat ändå. Så vad visar då vågen: minus 0,3 kg. Ingenting typ. *sur* Känns som man anstränger sig, tränar, äter rätt, avstår sötsaker, för INGENTING. Jag har förvisso dragit ner träningen lite denna vecka eftersom jag har så ont i axeln, men ändå! "Firade" med att trycka i mig en hel påse smågodis. Framför en förövrigt riktigt bra film. Men alla ni som kört GI och sen helt plötsligt ätit en massa godis vet att det kanske inte är det absolut smarataste man kan göra. Fick en hejdundrandes huvudvärk som faktiskt inte gett med sig än. Antar att det är såhär det är att vara bakis?! Bakis efter godisätande... Lovar mig själv att aldrig göra om detta. Det är liksom inte värt det!
I dag är det nya tag som gäller. Har en sjuk son hemma och jag borde ligga och sova för jag har två jobbnätter framför mig. Huvudvärken gjorde att jag inte kunde sova så länge. Det är äldste sonen som är hemma och han klarar sig jättebra själv. Han hade lite feber i går och hosta. Nu är det mest bara hosta.
Skulle önska att jag kunde ta en joggingrunda eller nåt, känner mig alltid piggare och gladare efter en joggingrunda. Men med min axel... Jag vet inte. Det börjar bli lite bättre och jag vill ju inte att det ska bli värre igen! I natt kunde jag ju faktiskt sova utan att jag vaknade varje gång jag rörde mig! Det är ett framsteg! Synd bara att man skulle skaffa sig en rejäl huvudvärk istället...
När jag gnällde lite inför min man om att det går så segt säger han: ja men du har väl kanske din idealvikt. Det är kanske inte meningen att du ska väga mindre?
Visst kan han ha en poäng, MEN jag VILL komma i mina jeans och att alla andra snygga sommarkläder jag har ska sitta snyggt. Då får jag ju gå ner minst fem kilo till i alla fall. Att pluskilona dessutom sitter på magen, gör inte saken bättre. Dessutom, så är det ju bara bra att jag skaffar mig lite sunda och bra vanor när det gäller mat och motion. Jag känner ju att jag blir piggare och gladare av att träna och äta rätt. Så kanske ska man fokusera mer på det? Att jag gör detta för att MÅ BRA! Sen se det som ett plus bara att vågen pekar lite neråt?
Psyket är komplicerat vill jag lova. Kan ena dagen känna mig så smal och snygg, bara för att jag ätit bra och tränat. Så kanske man slarvar lite och vips så känner man sig stor och otymplig. Mycket märkligt. Man kanske inte ska gå så mycket på hur det KÄNNS. Utan mer på hur det känns för det mesta. Tecken som tyder på att man gör nåt bra: Bättre kondition (blir inte lika flåsig längre när jag spinnar och joggar), svettas som en gris vid minsta ansträngning (tyder på att min kropp har en hög förbränning) och att vågen FAKTISKT pekat neråt sen jag började. Även om det var lite mindre denna vecka.
Jo, jag kanske gör nåt rätt i alla fall. Och för att muntra upp mig lite, kanske man ska väga sig på min nya våg. Den visar nästan ett halvt kilo mindre än min gamla våg...
09-03-18
Kanske har jag övertränat, eller kanske så har jag bara tränat fel, eller så vet jag faktiskt inte. I måndags var jag på spinning. Gav mig naturligtvis den påå at ge ALLT. Som vanligt. I slutet av passet började jag få ordentligt ont i skuldran. unde bara köra position 2 och möjligen 3 de sista låtarna, position 1 gjorde för ont! Men att stå är ju lite jobbigare också... Så sen dess har jag haft ont. Smörjer med voltaren-gel och trycker i mig panodil. Det hjälper lite. Men tror dock inte att jag ska träna på ett par dagar. Men jag fattar inte vad jag gjort för fel?! Hur kan jag få ont i skuldran när jag kör spinning?! Då har man ju bara händerna lätt på styret och låter benen jobba. Kanske spände mig på nåt knasigt vis.
Har haft lite problem med denna axel innan också. Just i början när jag började träna. Dessutom har det hela tiden vart svårt att streacha den axeln/bröstmuskeln pga smärtan. Så nåt knas är det ju. Så dagens träning får bli en lång promenad. Solen skiner, jag är ledig från jobbet och har bara lite plugg att göra. Jag hinner med en prommis!
09-03-16
Jag har ju kaxat på så vansinnigt om min träning och viktminskning och nu inte skrivit om det på ett tag. Gissar att nån kanske skulle kunna få för sig att jag då lagt av bara för att jag inte skriver så mycket om det? Liksom väljer att belysa i bloggen de bra sidorna av mig. Så jag ser "bra ut" på bloggen. Och visst är det så! Därför måste jag ju nu stolt deklarera att det går finfint med både träning och viktminskning! Tappar drygt ett halvt kilo i veckan, vilket känns som en lagom takt. Jag tränar ca 6 dagar i veckan. Min träning består av spinning, jogging, crosstraining, styrketräning och promenader. Fatta vad fit man blir nu va!! Känner att jag blir piggare och gladare av detta.
Jag har också hittat ett sätt att äta på natten som jag mår bra av. Jag jobbar ju i stort sett bara natt nu och hur man äter på natten för att det inte ska lägga sig på hullet har varit ett problem för mig. Dessutom mår jag lätt lite illa om jag äter fel på natten. Jag har börjat äta en hackad frukt (apelsin oftast) som jag blandar med minikeso. Detta äter jag vid midnatt ungefär (om det går för jobbets skull). Lite kaffe till det! Sen äter jag frukost när det passar på morgonen, typ runt kl 06 eller så. Frukosten består av lätt yoghurt naturell med lite frukt, frön och nötter i. GOTT och lägger sig inte runt midjan! I övrigt försöker jag få i mig ungefär samma mängd mat när jag jobbar natt som när jag inte gör det. Det funkar bra, jag mår bra och jag går ju faktiskt ner i vikt!
09-03-04
Nu är jag nog i gång igen med träningen skulle jag vilja påstå. Förutom att jag blir piggare, gladare, starkare och snyggare! Så blir jag också mycket mera effektiv! Detta låter kanske som rent skryt eller så i nåns öron, men det är SANT. I dag har jag: Lämnat barn på skola/dagis, skrivit färdigt ett av alla arbeten som ska in i denna gripande kurs jag läser just nu, skrivit klart och fixat referenslistan på ett grupparbete som också ska in i denna gripande kurs (min del är alltså avklarad även om jag säkert får klippa och klistra lite till innan inlämning, OCH så har jag joggat och styrketränat, duschat och nu ätit lunch. Ska strax i väg till jobbet för en C-tur. Känner mig inte det misnta trött utan mest bara laddad. DET mina vänner är GODA bieffekter av träning!
09-03-02
nybadad och nypeelad. Och just ätit ett fantatstisk gott kvällsmål. Livet kan kännas sämre än så här! Körde ett medelspin-pass i dag. SVETTIGT men så kul! Man känner sig så härligt mör efteråt! Väl hemma åt jag som sagt ett mycket gott kvällsmål betsående av turkisk yoghurt, tinade hallon, lite cashewnötter, linfrön och solrosfrön. Mmmmm mumma! Krämigt, frächt och GOTT!
Passade på att i badet peela hela kroppen OCH ansiktet. och så en ordentlig insmörjning efteråt. Vardagslyx när den är som bäst! Och detta med att äta sunt och gå ner i vikt. Man mår faktiskt väldigt mycket bättre utan en massa socker. Piggare och gladare! Nu kan det ju hända att jag fortfarande är en smula hög på endorfiner av träningen, så om detta låter flummigt, så får ni ha överseende!!
Nu ska jag lägga mig och läsa min "nya" deckare som jag helt gratis lånat på bibblan. Gratis underhållning, sånt gillar jag!! En annan form av vardagslyx!!
Finns det ju vissa saker man blir sådär extra sugen på, antagligen bara för att det är "förbjudet". T ex satt jag härom natten (på jobbet) ich googlade på, just det, choklad. Snacka om självspäkning! Googla på choklad och välj bilder så fattar ni ju själva! Ibland har man nog ingen självbevarelsedrift alls!
I dag har vart en mycket bra matdag och bättre blir den, ska snart i väg och träna. Men det man tänker på nu är ju Lindt chokladkulor 70%. DE är to kill for!!
Eller varför inte Leilas chokladmuffins (som NÅN lyckas fresta med på sin blogg!!
)
Nej, jag går väl och tar en morot eller så. det är ju PRECIS lika gott!!
09-02-26
I dag har jag då kört nästan en vecka med GI (började förra fredagen) men jag tänker ha torsdagar som vägdag så jag utvärderar i dag! Och vågen visade i dag på minus 0,8 kg! Detta ärjag mycket nöjd med och jag måt prima så GI-metoden kan jag starkt rekommendera!!
En annan hjälp fick jag från lite oväntat håll. Vi har en uppgift i skolan där vi ska göra en personlig förbättringsplan. Syftet är att vi ska lära oss principerna bakoom förbättringskunskap. Så jag valde att göra en förbättringsplan gällande träning och viktminskning. Det var faktiskt riktigt kul när jag väl satte i gång. Att kartlägga hur verkligheten ser ut nu och sedan vidta åtgärder för att kunna få till en förbättring. Detta gör en ju riktigt taggad! För man vill ju att förbättringsplanen ska fungera och då måste man ju följa de åtgärder man satt upp.
Så för er som vill och är intresserade så kan jag även rekommendera att först skriva dagbok. Vad och när du äter. Hur du känner dig i slutet på dagen osv. samtidigt föra dagbok över vad du gör med din tid, för att se om det går att planera in träning. det är så jag gjort och det fungerar verkligen. Då vet man ju sen vilka fallgropar man har att akta sig för. Fungerar bra för mig i alla fall. erkänner att det kan låta en smula tråkigt men det ÄR faktiskt rikigt kul när man börjar se resultat.
Lycka till!!
09-02-25
eller dyra krämer och hemmspa-produkter? Sla det verkligen vara nödvändigt? Inte om du frågar mig. Visst, jag gillar också hudvårdsprodukter och att ha en massa krämer i badrumsskåpet, men de måste inte nödvändigtvis vara så dyra. Det känns lyx ändå!
Det bästa och lyxigaste hemmaspa:t har du förmodligen redan ingredienser till i typ skafferiet. Ta t ex lite grovt salt och blanda med olivolja. vips så har du en skön peeling! Att salt är bra för kroppen är ju knappast någon nyhet, det ökar blodcirkulationen och kan dessutom motverka celluliter! Oljan gör huden mjuk och återfuktad. Massera in under badet eller i duschen och du blir len som en baby. men glöm för all del inte att mosa sönder saltet lite, vilket jag glömde, för det kan resultera i mindre sår på kroppen. Salt kan ha oanade vassa kanter har jag upptäckt! Men salt är ju även lite bakteriedödande så det läker ju fort.
Så, lyxa till det med ett eget hemmaspa i badrummet. För extra lyxigt tycker jag att det blir när det får vara sådär spontant och dessutom nästan gratis!!
09-02-21
Jag har nu tänkt att börja försöka äta enligt GI-metoden. Alltså sluta med snabba kolhydrater och äta mindre långsamma kolhydrater. Mest proteiner, grönsaker och nyttiga fetter. Det finns många bra recept på sådan mat på nätet så egentligen behöver man ju inte köpa några dyra kokböcker eller så. Dessutom så kan jag ju äta allt familjen äter, men hoppa typ potatisen eller pastan och ta mer grönsaker istället. Kanske man äntligen ska kunna gå ner de här envisa kilona. Många som likt mig har STORT problem med ständigt godissug har vittnat om att det ständiga sötsuget försvinner snabbt. Eftersom kroppen liksom blir "avsockrad".
Återstår att se hur länge jag klarar detta men en vecka ska jag testa och visar vågen äntligen på minus då så lär jag fortsätta! Jag fattar inte att det ska vara så himla svårt att gå ner några yttepyttiga kilon. Jag skärper mig med maten, äter ungefär som jag gjorde sist jag viktminskade, har börjat träna igen men inget händer. Suget finns där hela tiden och jag tappar motivationen, för när jag faktiskt lyckats sköta mig så har jag ändå inte gått ner. Det var så lätt förra gången. Jag rasade i vikt och åt som en häst (nyttigt förvisso men ändå). Nu verkar inte samma regler gälla längre. Kan det bero på åldern? Att jag korsat den magiska 30-gränsen? Eller är det faktiskt allt nattjobb som ställer till det för mig? En kombination? Eller har jag helt enkelt inte nån karaktär kvar?
Delar med mig av några frukostrecept som jag hittade på nätet. Så såhär goda frullar blir det för mig hedan efter. Tror gröten blir en favorit, älskar ju gröt och den där lät så bitig liksom.
Lågt GI-gröt
Ingredienser för 1 port.
3,5 dl vatten
0,5 dl rågkross
0,5 dl korn, krossad
2 st aprikos(er), torkade, hackade
1 st fikon, torkade, hackade
1 msk linfrö
1,5 dl lättmjölk
salt
Tillagning
1. Hacka aprikoser och fikon i små bitar. Blanda vatten och alla övriga ingredienser i en kastrull.
2. Blanda runt och koka sedan gröten tills kornen känns mjuka, cirka 20 minuter. Servera med lättmjölk.
Yoghurtfrukost med grapefrukt och honung
Ingredienser för 1 port.
1,5 dl lättyoghurt
0,5 st grapefrukt(er)
1 tsk honung
3 st sötmandel, eller valnötter, hackade
1 skiva(or) rågbröd, fiberrikt
1 tsk lättmargarin becel
1 skiva(or) skinka, mager
2 skiva(or) tomat(er)
Tillagning
Skala grapefrukten och skär klyftorna i skivor. Blanda med yoghurt och strö hackade mandlar över och ringla över lite honung. Servera med smörgås och en kopp te.
Päronfrukost
1,5 dl lättyoghurt, pärronyoghurt med lågt sockerinnehåll
1 st päron
2 msk All Bran Plus, eller branflakes
2 skiva(or) fiberrikt bröd, med frukt och fibrer
2 tsk lättmargarin
2 skiva(or) ost
2 skiva(or) paprika
Ni fattar va? Varför jag tilltalas av denna "metod". man får ju äta MYCKET gott!
09-01-24
Funderar på att ta en vilodag från träningen i morgon. jag är en allt eller inget människa och när jag väl börjar med nåt, ja, då tenderar jag att kanske gå en aning till överdrift. Jag har ägnat mig till någon form av träning varje dag denna vecka, men så håller det min motivation på topp. Som nytränad är man inte direkt sugen på att "sabba" det med godis! Men i dag har jag först tränat med engla på "familjejympa" det var jättekul! Både för mor och dotter! Sen blev det skivstångspass på det. Tror kanske att jag kommer att ha en aning svårt att röra mig i morgon... *Hallååå muskler? var är ni??!*
Ja ja, det kostar att ligga på topp! Men som sagt kanske tar jag en vilodag i morgon. Crosstrainern behöver ju sin vila den med.
Förövrigt är det gott att ha kommit i gång igen! Jag börjar känna mig lite mera peppad, på alla områden, och dessutom så är jag piggare. Tog inte lika lång tid att återhämta mig efter senaste jobbnatten, så positiva effekter av träning märker man direkt! Dessutom har jag STENHÅRT återinfört lördagsgodis för min egen del. Inget snaskande NÅN ANNAN DAG! Och då njuter man ju så mycket mer av det goda, när man liksom fått längta lite! Kändes nästan som när man var barn i dag när jag skulle köpa mitt lördagsgodis: "Hmmm, vad ska jag ta? Det är ju gott. Och det... Hmmm jag tror jag tar en sån." Man väljer liksom mera med omsorg när man vet att det tar en hel vecka tills nästa gång!!
I går var en mycket bra matdag må jag säga. Åt så mycket gott att jag bara måste dela med mig! Eller i alla fall få er att dergla lite avundsjukt!
Till lunch åt jag en pastarätt ur senaste nummret av "Topp Form". Receptet finns även i boken: "pasta pronto"
Rätten består av fullkornspasta, förvälld och avrunnen ruccola, brynta grönsaker: körsbärstomater +(soltorkade tomater skulle egentligen vara oliver men jag hade inga hemmaa) vitlök, och piri piri. Jättegott!!
Till middag åt vi kyckling med tomatsalsa och nachos. Allt toppad med riven ost och gratinerat i ugnen. Till detta serverades såklart guacumole.
Och på fredagar är det fredagsmys i denna familjen och det firas oftast med en efterrätt. Modell lite lyx. Förra veckan var det hallonchoklad mousse med hallongrädde. I dag var det kladdkakemuffins med en klick grädde och ett sött litet hallon. MUMS!
Ok, bilden är INTE photoshoppad och hallonet var lite fruset till en början.
Vad åt ni på fredagsmyset??
09-01-20
Just för tillfället i alla fall, om man nu kan säga som om en ägodel, är min vetekrage! Den fick jag av en av brukarna på ett boende som jag jobbade för en massa år sen ( i present när jag skulle sluta) hon har gjort den själv. jag blev MYCKET glad för den presenten och som ni ser, det är väl kanske 6 år sen eller så som jag fick den, och jag använder den fortfarande! Den var fantastisk när jag var gravid att lägga runt min onda rygg. Eller som nu. Jag har NACKSPÄRR eller i vart fall mycket ont i vänster axelparti. Känns lite som en muskelknuta eller en inflammation, det har blivit värre dag för dag. Men med min vetekrage på axlarna blir axlarna varma och goa (man värmer ktagen i micron) och samtidigt så pressar den ner axlarna lite, eftersom det är lite tyngd i den.
Kanske har jag tränat lite för hårt? Kände av axeln redan för nån vecka sen, men DET har inte hindrat mig från att träna. Hoppas bara att jag kan gå på skivstångspasset i morgon. Ska i alla fall försöka. Får väl ta det lite lugnt kanske.
SÅ Skolan DÅ!
I dag var ju som sagt första skoldagen på barnvubben (som den kallas bland systrarna på barn). Den första kursen börjar egentligen inte förrän på tisdag nästa vecka. Men ändå, i dag var det ju registrering och allt sånt praktiskt. Programmet verkar faktiskt riktigt vettigt upplagt. Tror det kommer att bli jättebra. Jag kommer (tror jag, har inte helt bestämt mig) att skriva en uppsats till och på så vis få en magisterexamen (vad nu det ska vara bra för... kanske återkommer om det). jag som lovade mig själv efter C-uppsatsen att ALDRIG i mitt LIV utsätta mig för nåt sånt igen. men men, tiden läker alla sår, eller vad det nu heter. Just skrivandet av uppsatsen var faktiskt ganska roligt och kanske har jag lärt mig något av våra misstag då...
Sen gillar jag också upplägget med verksamhetsföörlagda delarna av studierna. Det kommer inte att vara nån "ren praktik-kurs" utan kommer att ingå som delar av alla kurser. Man kommer att ha en basplats där man ska utföra nån eller några uppgifter (som kräver att man är på basplatsen) och det kommer inet att vara "nåt räknande av timmar och minuter", som det var i grundutbildningen. På det hela taget känns det jättebra och jag har flera jobbarkompisar (och fd sådana) som jag redan känner och trivs i hop med. Så det här kommer att bli GREAT!!
09-01-19
Nu kommer jag i håg vad som var så kul med att träna! Det är den där goa känslan av välbefinnand ei hela kroppen som infinner sig efteråt! Morgonträning ÄR det bästa för min kropp, det är bara att inse, man kan inte lura sin egen kropp. Jag tränade några gånger förra veckn, på kvällen. Visst var det skönt efteråt, men jag var ärligt talat rätt trött! Och den goa känslan försvann rätt snabbt. Så i morse, efter att jag lämnat killarna på skolan så körde jag ett pass på crosstrainern (kör lite som ett program, först halvlugnt med nästan inget motstånd, sen Lite trögre, sen jättemycket motstånd och lite lugnare tempo och så varvar jag lite mellan olika motstånd och takt. Kör till Jill Johnsons skiva "ROW" Den är bra! Med bra variation på tunga och snabbare låtar. Körde lite magträning och rygg träning efteråt också. Så nu är jag taggad minnsann. Känns så bra i hela kroppen.
Va lite sugen på att gå på spinning i kväll, men passet jag vill gå på är fullbokat... Så får se om jag vågar satsa på att få en plats ändå och komma en halsvtimma innan, annars så har jag ju faktiskt redan tränat i dag...
Så nu sitter jag här och njuter av en hemmagjord latte och en fullkorns smörgås med keso. MUMS!
09-01-12
I mitt tidigare liv så var jag en utpräglad morgonmänniska. Jag kunde går upp tidigt tidigt för att jogga/prommenera före frukost och sen äta frukost och dricka kaffe INNAN jag skulle väcka barnen och köra dem till skolan. Det var så härligt. I bland lite segt att kliva upp, men lugnet ute på morgonen, det tysta huset när man kommer in. Obetalbart! Men som sagt, det var i mtt förra liv. Innan alla nattskift på sjukhuset. Vänder fram och tillbaka på dygnet hela tiden, vilket resulterar i en ständig trötthet och en, för mig, ny sorts morgontrötthet. Sitter här nu, vid datorn med frukosten jämte mig, barnen är skjutsade, Engla leker på sitt rum och jag är bara så... TRÖTT. Trots att jag bara jobbat en natt i helgen. Känns som om jag skulle kunna sova i en evighet.
09-01-05
Jag har ett gymkort. På friskis och svettis. Det är ju bara bra så långt. Det är bara det att jag inte begriper när jag ska hinna använda det? barnen kan jag ju inte ta med, kvällar kan jag inte träna på för det tar ju minst två timmar i anspråk att åka till stan, hitta parkering, träna, ducha och åka hem. Då har ju en hel kväll försvunnit och i mitt liv funkar inte det. Lägg där till att jag jobbar rätt mycket. NÄR ska man hinna ta sig till gymmet?! Jag tänkte att nu när jag börjar läsa igen så ska jag ta mig en timmes träning i anslutning till att jag ändå är på skolan (dvs inne i stan). Så då borde det ju gå att få till i alla fall ett par dagar i veckan?
Hemma träning. Man slipper ju att ta sig til nåt gym, man kan träna när det passar. problemet är ju bara det att inspirationen måste infinna sig samt att man ju inte har ett så värst välutrustat gym här hemma. jag har min crosstrainer och mín balansboll. Bollen är fantatstisk. Om man bara använder den. Jag MÅSTE verkloigen komma igång igen! Problmet är ju bara att jag ätr så fantastiskt trött hela tiden!
Just nu, i mitt liv, så vinner nog hemma träningen trotsallt. Även om gymmet kan bidra til att få till lite variation. Så. Ska nog ta mig ett pass med crosstrainern och bollen nu. För egentligen, så handlar det ju bara om att bestämma sig?
09-01-02
Kan inte annat än erkänna att man är lite sliten efter alla helger. men trots det så har jag jobbat en natt nu och ska jobba en till I natt gick det förvånandsvärt bra att jobba och stundvis så kändes det till och med lite roligt. Skönt att det i alla fall ibland kan kännas så, trötthet och alltför lite sömn till trots.
Just nu längtar jag efter lite vardag. Middag med köttbullar med familjen och tjat om läxor. Fast det är klart, alla tidiga morgnar skulle jag kanske klara mig utan. men ALLRA mest längtar jag efter att ha RUTINER. Veta när jag jobbar så att jag kan planera in min träning och få lite struktur. Hoppas och tror att detta år ska bli bättre än det förra på den fronten. När jag tänker tillbaka på när jag var i TOPP FORM så kunde jag stiga upp kl 5 bara för att hinna springa en mil och duscha innan barnen skulle i väg. Just nu känns det som ett totalt omöjligt scenario. Men man får väl börja i det lilla. Kortare träningspass och promenader är en bra början tror jag. Så får vi se om jag springer en mil kl 5 på morgonen framöver...
I övrigt så ska jag ha godisfasta i januaari. Inte helt lätt när man kommer till jobbet och det finns en MASSA choklad i fikarummet. Bland annat aladin chokladask och POLLY. Bland det godaste jag vet, särskilt nattetid när man är trött. MEN jag klarade denna natten utan att ta en enda så nu får vi hopas att det inte finns så mycket kvar i kväll när jag kommer. Jag tänker INTE falla redan andra dagen!
Nu väntar fredagsmiddag med lilla familjen. Så fantatsikt mysigt det kan vara att bara vara vi ibland. det är trevligt med besök, men nånstans så är det skönt också med lite lugn och ro... Hmmm, måste verkligen börja fundera på mina utryck, "lugn och ro" hur gammal är jag egentligen?! Nä, jag är nog bara lite trött efter alla helger.
08-12-24
i går eller egentligen i dag (klockan var närmare 01) när jag var klar med alla julförberedelser i form áv inslagning av klappar och bakande och städande så gjorde jag i ordning en egen krydd-bad-blandning. Med julkryddor och apelsin! Lät ju fantastiskt härligt. Jag blandade även till en choklad-ansikts-mask. Här skulle varvas ner och lyxas lite inför den stundande julaftonen. jag tappar upp badet, smetar på ansiktsmasken och lägger mig väl tillrätta. Aaaahhhhh så härligt! Känner hur kroppen riktigt slappnar av. Hinner betsämma mig för att DETTA ska bli min alldelse egna jultradition! Men, när jag ligger där och myser som bäst så börjar det klia nåt alldeles kolllosalt. först på benen, sen på ryggen, sen typ överallt. Va nu då?! Ligger kvar på ren vilja ett tag öfr att masken ju ska sitta en kvart. men sen ger jag upp. Kliandet blir lite för jobbigt. När jag så reser mig ur badet så har jag en massa utsalg över kroppen! Röda eksemliknande utsalg 8liknande nässelutslag). Tanken att jag ju var lite känslig för aplsiner när jag var liten slår mig. Och det är bara att inse att jag fått en allergisk reaktion. Förmodligen på apelsinerna. Skyndar mig in i duschen för att duscha bort all rester av de eländiga aplesinerna och det kliar som sjutton. Efteråt smörjer jag in utslagen med kortison. Tur att vi hade det hemma. Det hämmade ju kliandet så pass att jag kunde somna sen. Så tanken på ett eget hemmaspa inför julaftonen var ju bra. Men om det ska bli en tradition, tja då får det bli utan apelsiner!!!
08-10-16
och är lite uppe i varv och kan inte riktigt med att gå och lägga mig. Än. Ska jobba natt i morgon så kanske lika bra att liksom vända på dygnet redan nu?
Det är lite lustigt vad som kan motivera en människa (mig). jag har ganska så länge nu velat gå ner ett par kilon, mest för att jag inte har råd att köpa nya kläder och alla mina jeans sitter lite i tajtaste laget. Har försökt, men trillat. Försökt igen och trillat igen. MEN så var jag ju då på ullared förra veckan. Förutom incidenten med jackan så fick jag storhetsvansinne och fick för mig att eftersom jackan var för stor så är ju allt annat lagom! Så jag köpte (bland annat) ett par ursnygga jeans i tajt modell. Trodde ju i min enfald att jag skulle komma i dem och kön till provrummen var typ 3 mil så jag chansade! Väl hemma så ska det ju provas. Tror ni jag fick på mig dem? ICKE gick inte ens över rumpan. MEN det sporrade mig att äntligen gå ner! Och jag har inte tappat motivationen än! Ok ok, det handlar om en vecka detta, men jag känner på att det kommer gå bra denna gång! Ska ju dessutom till Oslo på måndag och jobba järnet en hel vecka så då lär jag ju inte hinna sitta och moffsa i mig godis hela kvällarna! Så jag tror faktiskt att jag klarar det denna gång! Och nu måste jag ju, eftersom jag skriver det här helt offentligt! Men jag SKA i de där jensen! Så det så!! Det är storlek 36 by the way, iofs ganskqa små i storleken, men i dem ska jag!
jeansen liknar lite dessa jeans fast mina är mörkblå:
08-08-25
Vad jag behöver för att fortsätta vara positiv, må bra och inte vara så fruktansvärt trött. Vet ni vad det är? Ja, föga förvånande så är det ju såklart motion, ljus och frisk luft.
Ett bra sätt att få allt detta i ett svep är att ta en tidig morgonpromenad eller joggingrunda. Att det ska vara så fruktansvärt svårt att komma i håg det? Fast att komma i håg det är väl egentligen inte problemet. Det är att lyfta på rumpan och faktiskt ta sig UT som verkar vara förfärligt trixigt. Man hittar på svepskäl efter svepskäl, trots att man vet så väl att man blir både piggare och gladare av en runda. Gick upp kl 6.00 i morse (inte alls planerat men dottern väckte mig) så då tänkte jag att eftersom jag ändå är vaken så kan jag lika gärna ta en morgonpromenad. När jag kom ut i den fantastiska morgonluften (så där härligt höstklar och sval) så tänkte jag att jag lika gärna kan jogga. Så, sagt och gjort. Joggingrunda blev det och morgonen förflöt helt friktionsfritt efter detta. Det är som om det har en positiv inverkan på barnen med. När alla barnen var klara och hade ätit frukost så var klockan bara kvart i 8! Så jag hann ju duscha, fixa till mig OCH få i mig en kopp kaffe innan jag skjutsade barnen. Trots detta var vi vid skolan redan kvart över 8. Barnen börjar 8.30.
Måste verkligen komma tillbaka till mina forna vana att komma upp på morgonen och ge mig ut. Det har bara positiva effekter. Finns det något negativt så har i alla fall inte jag märkt av det än...
08-07-27
Är tillbaka i sköna varma Sverige igen efter en fantastisk resa i PARIS. När man är ute och reser och ser andra kulturer och människor så inser man plötsligt hur "speciella" vi är i Sverige. Alltså, vi går här och tycker att vi är väl rätt så vanliga? Som folk är mest? Eller? Men så kommer man utomlands.
Ta detta med rökning till exempel. Här i Sverige finns det många restriktioner angående rökning. Vi vet att det inte bara KAN skada hälsan, utan också att det faktsiskt gör det i de allra flesta fall. Man får inte röka på restauranger och fler och fler arbetsplatser förbjuder rökning på arbetstid. På förpackningarna står det klart och tydligt att rökning dödar. Allt detta tycker jag är BRA! Tycker faktiskt att rökning borde förbjudas helt på allmänna platser också. Inte för att jag ogillar rökare utan för att jag får problem att andas i närheten av rökare och jag vill inte gå igenom ett moln av rök bara för att jag behöver ta mig ut ur ett köpcentrum.
Jag måste dock säga att "vi i Sverige" är ganska bra på at ta hänsyn. Det röks faktsikt inte alls lika mycket här som i till exempel Frankrike. Där röks det ju överallt! Hela tiden! Nyblivna mammor bär sina bebisar på magen i sin Baby Björn och RÖKER! Coola killen har en cigg i mungipan. På cafeer sitter var och varannan och röker. Till och med när vi stod tätt packade på EuroDisney och väntar på att få se deras storslagna fyrverkeri (Som VERKLIGEN var nåt utöver det vanliga by the way) så tänder en mamma med barnvagn en cigarett!
Är vi så mycket mer upplysta i Sverige? Vet inte folk i resten av Europa att rökning är farligt? Eller bryr de sig helt enkelt inte? Tror att förklaringen kan ligga i vår syn på säkerhet. Allt ska testas godkännas och testas igen för att vi svenskar ska våga använda grejen. Inget får vara farligt eller kunna skada på nåt sätt.
Eller ta detta med hälsohysterin som råder i detta land för tillfället. Jag är inte alls emot sund och god mat och tycker också verkligen att vi nog trycker i oss för mycket socker. MEN kanske går vi till överdrift i bland? I Frankrike var det riktigt svårt att hitta fullkornsprodukter eller osötad yoghurt. JAG hittade i alla fall inte det. Fattar inte hur folk bär sig åt för att hålla vikten i det landet! Barnen var i början rätt speedade och jag tror faktiskt att det hade med bland annat den söta yoghurten att göra. Den smakade ju mest som glass. Vi åt frukost på Mc Donalds första morgonen och då fick de varm choklad som smakade ungefär som choklad milkshake och till det pannkakor med chokladsås. Barnen tokgillade det. Mamman var mer tveksam. Det verkar finnas två díken. Vi kanske är lite för nojiga i detta avlånga land, men Frankrike kanske är lite för mycket åt andra hållet?
Kanske lever man mer efter filosofin att lev livet här och nu ute i resten av Europa. Medan vi i Sverige är mer inriktade på att leva länge? Who knows. Intressant i alla fall att se olikheter. Vi kanske inte alltid vet bäst här i Sverige. Eller så kankse vi gör det?
08-07-14
Förr: på väg upp för kullen, mot ljusare tider, min kropp var på väg att nå sin fulla potential. Livet lekte. Aldrig skulle man bli gammal. Men så når man toppen. 30. Tidpunkten då kroppens organ nått sin fulla potential. När det sedan inte kan bli bättre utan bara...? Men, jag citerar min gamle vän Chandler: "It's better to be on your way down the hill, than beared under it". Jo, jo.
Nu: På toppen av kullen. Min kropp har äntligen nått full kapacitet. Vem vet vad jag nu kan åstadkomma. Synd bara att det nu bara kan gå utför... Eller så får man helt enkelt se till att det var en riktigt lång kulle man gick upp för. Så den fulla kapaciteten inte avtar så fort. Hittade inga gråa hår när jag kollade i spegeln i morse, ANTHON, faktiskt inte. Men så färgar jag ju håret så ofta att jag knappt vet vad jag egentligen har för hårfärg, vem vet, jag kanske är helgrå?!?! 
*Hemska tanke*.
On top of the hill.
Väljer att tro på en jobbarkompis profetia: "Jag tror det blir ett fantastiskt årtionde" DET tar jag till mig!!
08-06-30
Tänkte att jag nu ÄNTLIGEN borde kunna komma i gång på allvar med träningen. Är så gripande trött och slö och LAT! Så kan vi ju inte ha det eller hur?! Nu undrar säkert någon om det inte är så att jag möjligen har skrivit nåt litet inlägg eller två tidigare anående detta... JO, ok då, jag erkänner. Jag har inte riktigt kommit i gång på allvar... än. Men, efter att ha kollat in en sida som heter maraton.se så blev jag lite inspirerad och sprang en runda i fredags. Och i dag också fakiskt. Så, min plan är att ge mig ut på i alla fall minst en halvtimmes runda på måndagar, onsdagar och fredagar. Så jag får in en rutin på det. Lättare sagt än gjort när man jobbar så oregelbundet som jag gör, men skam den som ger sig!! Måste verkligen sluta trycka i mig godis också. Fick i helgen en kommentar om "min lilla mage", personen i fråga trodde jag var gravid. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ Så gripandes less jag är på att få den frågan!! Personen som sa det menade inget illa, det vet jag. Men jag blev ganska ledsen ändå. För jag tycker inte jag ser gravid ut, men tydligen så gör jag det. Annars skulle ju inte folk envisas med att påpeka att magen putar! Grrrr. Får väl köra stenhårt schema med 75 000 situps om dagen, då kanske jag inte ser gravid ut mer! *surar*
Samtidigt är det bra. Sådana kommentarer brukar faktsikt egga mig att verkligen ge järnet på träningen. Så det bådar ju gott, nu när jag ska sluta vara lat mera menar jag!!
08-05-11
Vem vill se ut sådär?
Jag har "alltid" trott att jag varit immun mot medias hets om den perfekta kvinnan, eller den perfekta mamman för all del. Henne har vi ju alla hört talas om. Jag har högaktningsfullt struntat i om det varit lite rörigt hemma. Orkar jag inte städa, så har jag inte känt mig som en sämre människa/kvinna/mamma för det. Finns det inte tid till att bjuda på sju sorters hembakta kakor vid besök, så köper jag en påse bullar istället, eller ber de som kommer på fika att köpa med sig nåt. Inte heller då känner jag mig dålig på nåt vis. Trots att jag ju såklart inser, att nej, jag är nog inte perfekt i det avseendet. Men det är heller inget område där jag känner att det är särskilt viktigt att vara perfekt.
Men när det kommer till hur man ser ut. Och då i synnerhet hur jag ser ut... Jag har haft en bra uppväxt. Jag har på något sätt lyckats få en bra själv bild, vilket jag tycker nog borde vara det viktigaste i all barnuppfostran... eller? Men nu var det inte det jag skulle prata om. Nej, självbild var det. När jag var barn och också när jag började komma i tonåren sa "folk" ofta att "Oooo vad söta Bergsjös flickor är" Och en massa sånt. Fick alltid höra att jag var söt. Att det sen mest var mina föräldrars bekanta i första hand och min mamma i andra hand (mamma är synskadad) gjorde mindre. Efter ett tag började jag tro på det. Detta resulterade i att jag inte egentligen trodde att jag behövde så värst mycket smink, eller en massa hårstyling. Jag var ju söt ändå!
MEN så får man en massa barn (läs tre). Detta sätter förståss sina spår. Inbillar mig länge att jag inte påverkats så mycket av det. Ända tills den dagen för si sådär 3 år sen som jag kollade mig i spegeln. Ursäkta mig men, vem är den där människan?! Inte JAG väl?! jag ska ju vara söt..? Att sömnbrist och barnafödande och noll engagemang när det gällde håret (t ex) rimligen borde satt ett och annat spår hade knappast slagit mig.
Sanningen gick smärtsamt upp för mig. Att fortsätta vara snygg även efter en massa barn kräver visst endel ansträngning!! ja, jag erkänner att det låter som om jag är en aning blåst, och det är (eller var) jag kanske. Jag bestämde mig för att åter bli den jag är ämnad att vara. Nämligen en söt person. Som alla i min barndom har sagt att jag är. jag gick ner alla pluskilon. Det gjorde en massa nytta. Men är jag nöjd då? Både ja och nej. När man en gång har börjat noja sig över vikten eller sitt utseende gäller det att se upp. Så det inte går över styr. Jag har ett BMI på ca 21. Det är helt normalt och jag är normalviktig. Jag tycker egentligen inte att jag borde väga mindre. MEN min kropp är inte vad den har varit. Inte heller mitt hår vill samma som jag. För varje barn jag fött har håret blivit lockigare, dvs under till, överhåret är och förblir rakt. Undrar just hur många barn jag skulle bli tvungen att skaffa för att få lockigt överhår? Fast jag vill ju egentligen ha rakt...
Det jag vill säga är att när man hittar ett fel och åtgärdar det, så finner man plötsligt ännu fler fel. Man kan inte åtgärda dem alla. Försöker jag att inse. Kollar ibland lite avundsjukt på modeller och filmstjärnor. Som är sååå snygga i bikini, trots en massa barn. Jag kommer nog aldrig mer att vara snygg i bikini, och mitt hår kommer förmodligen aldrig at ligga precis som jag vill, men det är kanske nåt jag får försöka acceptera. Jag är ju faktsikt ganska snygg med kläder på och håret ligger ju hyffsat ok i alla fall, eller... åtminstone ibland! Vilket borde räcka ganska långt... Sen är det ju inte den viktigaste saken i världen att se bra ut. Jag har en massa goa och underbara barn och jag har en man som jag älskar. Mat på bordet och ett fint hus att bo i. Mer kan man knappast begära. Att jag sen tvingas leva med att min mage mer liknar ett gigantiskt russin eller en ballong som tappat luften, att mitt hår inte är långt, blankt och RAKT eller att jag behöver en aning smink då och då för att dölja mörka ringar under ögonen. DET kan jag leva med.
För vem har sagt att man måste vara perfekt?
08-04-22
Nu börjar fövirringen återkomma. Tycker att jag har haft koll ganska så länge. Men nu verkar det kört igen. Fick ett sms från en kompis jag inte sett på ett tag, hon ville ses på stan. VISST! nada problema. Ringer maken och säger att jag kommer och hämtar bilen om en stund. Men du går hit då va? Säger han och så säger jag att det hinner jag. Gör klart det jag håller på med och värmer lunchen i micron. Messar Anna att jag blir lite sen eftersom jag måste hämta bilen. Då det slår mig att bilen faktiskt står på garage uppfarten. JAG har bilen. Och nu har jag inte ens nåt att skylla på, så mycket är det inte just nu.
Dessutom hann jag tänka (efter att jag kommit på att jag har bilen). Att jag kanske skulle kunna lifta med Sofia från stan, hon och jag ska göra klart uppsatsen i eftermiddag så då kan ju Tomas hämta barnen. Låter helt logiskt eller hur? Etersom jag fortfarande har bilen.
Äter jag för lite vitaminer och fisk månne?!
08-04-16
Händelserik dag. Kanske. fast, egentligen inte. Sov inte så vidare värst i natt. Snörvlade, hostade och vred och vände mig. Förkyld. Att dessa eländes gripande sjukdomar! Att man aldrig ska bli kvitt dem! Men jag ska inte gbälla, nej då, inte är det synd om mig inte! *muttrar nåt om att när man äntligen kommit i gång med prommisar och jogging så händer detta*. Nåja. jag har i alla fall all anledning att vara gld. I dag kom det nämnligen ett mycket stort och tungt paket på posten. Det visade sig innehålla inget mindre än min önskelist-crosstrainer!!!!!! Nu hade väl i och för sig maken sig själv i åtanke nr han beställde den. Han hade ju haft sönder min och så måste han ju till varje pris vinna "Tappa.se" tävlingen. Man får tydligen i hop många steg med en crosstrainer. Men det spelar ju ingen roll. Vi kan nog samsas om den! Typiskt bara att man ska vara förkyld precis när den kommer! Är allt bra sugen på att köra ett pass ändå... Och TYST är den! Den hörs inte alls! Så nu kan man även titta på svenska program och crosstraina samtidigt! (Innan var det ju omöjligt att höra vad som sas).
En annan sak att vara glad över är att jag skrivit allt på uppsatsen! Det enda som återstår är "finlir". Alltså gå igenom och omformulera och tänka till och leta fel. Nu börjar det ju lukta examen på allvar!
En annan sak som retar mig lite är att jag i dag (av alla dagar) kom på att jag ju kan kolla om barnvidareutbildningen kanske går redan i höst i Skövde. Kollade och visst gör den det!! På helfart dessutom! Vore ju great att till nästa sommar vara klar med vidareutbildning och allt! Enda problemet är ju bara att sista ansökningsdagen var IGÅR! Ja, ja, det kanske inte var meningen trotsallt... Eller hur man nu ska se det. jag får väl söka den som går på halvfart i vår i stället. Och läsa här i Jönköping. På den fantastiska skolan som sååå höjer allt vad magisterexamen och annat jox till skyarna. I skövde var det inte ens ett krav att man skulle läst kandidat. Som ju är precis det jag gör nu för att kunna läsa vidare. Hur som haver så ska man nog se till att bli barnsjuksköterska nån dag. Kanske är luika bra att skaffa sig lite erfarenhet från sjuksköterskeyrket först. Det är nog inte fel.
08-04-06
För första gången efter lunginflammationen vågade jag mig i dag ut på en kortare joggingrunda. I torsdags så tog jag den första raska promenaden och det hade ju gått bra, så då borde jag ju fixa en liten joggingrunda i dag, tänkte jag. Och, visst jag överlevde. Jag sprang. Jag flåsade. Är ju definitivt inte i den fina form jag en gång varit men jag lyckades nästan spinga hela den runda jag planerat. Gick en bit och sprang sen resten. Fick lite kramp i luftrören och lite ont i de muskler jag hade ont i vid andning när jag var sjuk. men annars helt ok. Trots att rundan var kort och jag inte sprang hela så känner jag mig nöjd. Nu är jag på G igen. Vilket är det viktigaste. Imorgon ska jag försöka få bukt med mitt sötberoende. Frukt och grönt och rejäla mål mat ska det bli hedan efter! Jag vet ju att jag mår så mycket bättre med bra mat i magen och lagoma doser motion. *peppar mig själv* Att det ska vara så svårt att förstå att man mår så fantastiskt mycket bättre med mindre sött, mer motion och regelbundna måltider!? Bara man härdar ut en vecka eller två utan socker så går det ju som på räls sen. Och socker är ju inte alls bra för immunförsvaret. Jag behöver nog bygga upp det en aning igen, misstänker jag.
Nu är jag på G!!!!
08-03-23
Jag har inte kunnat sova på flera nätter. Ligga är uteslutet då jag i så fall hostar tills jag kräks. Att palla upp med kuddar funkar hjälpligt, men det ger ju såklart smärtor i ryggen i stället (och jag hostar ändå). Sidan lite med huvudet högt kan också funka kortare stunder, men i så fall höger sida och, ja, man får ju ganska ont i ryggen av det med. Känns ganska tröstlöst detta.
Men, i går så kom jag på et litet trix. Detta är säkert redan känt som nåt gammalt husmorstknep, och jag vet ju att man ibland råder föräldrar till barn med falsk krupp att låta barnet andas in vattenånga, även om den behandlingen inte säkert har effekt. Jag hade i alla fall aldrig testat det. Jag upptäckte att jag här hos mina föräldrar hostar värre än hemma, och det är mer torrhosta. Efter fösta natten kändes det som om luftrören liksom klibbar ihop. Mycket obehagligt. Jag tror det beror på att luften i mina föräldrars lägenhet är väldigt torr. Barnens eksem t ex blir alltid värre när vi är här, så det måste ju bero på luftfuktigheten, eller avsaknaden av den. Så, för att liksom fukta luftrören så kokade jag upp vatten och andades in ångan i några minuter. JÄTTESKÖNT! Det satte lite fart på hostan först men sen var det mycket lättare att andas. Före läggdags i går gjorde jag denna "behandling" och lyckades sova hela 5 timmar i sträck utan att hosta!! Med tokvärk i ryggen förståss, men det kan det vara värt. Efter det andades jag ånga igen och kunde sen somna om och sova ett par timmar till. Visst beror säkert detta på att jag håller på att bli bättre också, men åååå så skönt att känna att man faktiskt har sovit lite!! Ja, sjukdom kan verkligen göra att man ställer om det man värdesätter lite!
08-03-14
Som ni alla vet så älskar jag att ta ett långt svlappnande HETT bad. Gärna med en god bok att läsa också. Jag har nu inte kunnat bada på över en vecka! Ni kanske förstår min frustration! Jag småfryer. Tappar upp ett bad, tänder lite ljus, häller i lite badolja och så sjunker jag sakta ner i det heta vattnet. Känner hur kroppen slappnar av. Lutar mig sakta bakåt för att den fullkomliga känslan av avslappning ska infinna sig. Och så börjar jag hosta. Får världens hostattack, men när jag frustat och hostat så jag är alldeles färdig så gör jag ett nytt försök. Hostattacken borde ju gjort slut på allt host? men icke. En hostattack kommer sällan ensam. Efter ett antal försök, där jag så fort jag börjar närma mig en skönt tillbakalutad ställning, börjar hosta hysteriskt.
På något sätt är det inte detta jag kallar ett skönt bad. Jag har under veckan som gått gjort flera försök som alla slutat på samma sätt. jag sittandes halvtlutad framåt i ren envishet. Lite som att "har jag bestämt mig för att bada då gör jag det, sen får jag hosta så mycket jag vill!" But it's not the same as it used to be.
Längtar tills hostan gett med sig. Så jag kán bada igen. Eller för all del sova liggande igen... *drömmer*
08-02-18
Ja, man kan ju börja undra!! Har senatse veckan inte alls levt som jag lär. Ätit godis typ dagligen och detta har naturligtvis betalat sig. Med värsta magknipet och huvudvärken hela helgen. Som man bäddar får man ligga. Tycker väl egentligen inte att jag gått upp i vikt så värst, har i och för sig inte vågat ställa mig på vågen, men jag har ju tränat lite så så farligt kan det juu inte vara 
... MEN i dag, så drar jag i vanlig ordning på mig mina favvo jeans. De är nytvättade så jag tar liksom i lite extra för att få dem på rätt plats (dvs. genom att dra i brallorna samtidigt som man hoppar lite och sedan böjer man på knäna så brukar byxorna haman "just right").
Vid knäböjen hör jag ett rappt ritzande ljud och inser till min förfäran att byxorna sprack!! En lång reva med början i grenen och ut över rumpan.
Tar (nu mycket irriterad och faktiskt lite förvånad) av mig jeansen och ser att tyget är milt uttryckt slitet i grenen. Tröstar mig med att då var det ju jeansen som var slitna, inte jag som är tjock ju... Men arg blir man!! Dessa jeans köpte jag på rean efter nyår och jag har ju visserligen haft dem typ dagligen, men lite längre än så ska de väl hålla?! Och jag som inte köpte jeans i Ullared för att jag ju har två par som sitter så bra... Numera bara ägare av ett par jeans som sitter bra. Det är väl i alla fall minst ett par jeans för lite?!
08-02-12
Att kunna välja vilka egenskaper ens barn ska ärva, eller kanske de man inte vill att de ska ärva, vore kanske inte så etiskt försvarbart. Men ändå ganska önskvärt ibland! Min kära mor kan prata. Detta är väl i och för sig ingen jätte negativ egenskap om det nu inte vore för att den verkar ha en kraftig dominans vid fortplantning av gener. Dessutom verkar den förstärkas i varje led. Även jag pratar mycket. För mycket. Blir så arg på mig själv ibland. VARFÖR kan jag inte bara hålla tyst? Det verkar vara en öppen kanal mellan mina tankar och min mun och ibland märker jag att munnen liksom bara går fast jag bestämt mig för att NU ska jag hålla tyst! Denna bisarra egenskap förvärras också med den stigande halten av koffein i blodet. Ni kan ju tänka er: En pratkvarn, som även helt utan koffein i blodet tjötar örona av vem som helst, adderar lite kaffe och vips spelar hon i en helt annan liga! Samtidigt som hennes händer skakar lite misstänksamt... De som inte känner mig skulle säkret tro att jag var hög!
Detta har jag dock lärt mig att leva med. Jag brukar säga åt folk att be mig knipa igen när jag pladdrar för mycket. Jag tar INTE illa upp av det. Jag är helt medveten om mitt "handikapp".
Vad värre är att ALLA mina barn har ärvt denna egenskap! Nu låter det ju som om jag har femtioelva barn, och det kan jag lova att det ofta låter som vid middagsbordet! Alla vill prata HELA tiden. Barnen har ju dessutom inte hunnit lära sig att vänta på sin tur med att prata heller... Det brukar sluta med att ljudnivån höjs i och med att ingen vill vänta på sin tur och alla märker att de måste höja rösten för att bli hörda...
Men det är inte bara vid middagsbordet som det kan bli lite jobbigt. När jag satt och myste med min icke längre febriga dotter lät det ungefär så här: Engla: Mamma, du har målat mina naglar. Det är fint med rött. Jag ska visa fröken på dagis imorgon. Jag vill också ha hål i öronen. Det har alla mammor. Jag ska bli mamma. Jag har en bebis i magen. Den kommer ut på lördag. Mamma, varför säger du bara mmmmm, svara mamma!!! Jag: ja, men jag svarar ju... Engla: ja, man MÅSTE svara. Det säger fröken. Jag har ritat en teckning, vill du se den? ... Och så fortsätter det sådär... jag säger vänligt men bestämt åt min dotter att nu behöver mamma vila örona ett tag. Så jag ger mig ut på en joggingrunda. ÄLSKAR tystnaden i joggingspåret!!
Väl hemma igen gör jag lite styrkeövningar. DET är en utmaning vill jag lova! Med en tre och ett halvt åring som sitter jämte: Mamm, är det jobbigt? Ska du träna rumpan sen? Sen brukar du göra så här: (hon visar hur man strechar). Mamma du ser trött ut. Är det jobbigt? varför är du röd i ansiktet? SVARA mamma!! Jag: Pust (har just gjort 30 situps) Jag kan inte prata när jag tränar!!
Ibland tycker jag att jag borde få medalj för att jag faktiskt gör mina styrkeövningar här hemma!
Har här valt att bara beskriva hur ETT av barnen är. De andra är likadana. Jag har tinnitus, det är inget skämt!!!
Vi ska nog inte ha fler barn...
Hittade ett gammalt exemplar av "Buffé". ni vet, ICA:s mattidning som följer med bonuschecken! Nummret var väl från 2004 eller nåt. Jag måste säga att det har verkligen hänt något i matväg de senaste åren! Till att börja med var det ett långt repotage om "Montignac" där hans "Gå-ner-i-vikt-metod" höjs till skyarna. Hans filosfi var att äta kött, fisk, fågel, fett och grönsaker. Typ inga kolhydrater. Om jag nu fattat rätt. Fettet skulle heller inte nödvändigtvis vara "nyttigt" fett. Många var det ju som köpte hans metod, men med facit i hand så här några år senare så var det ju inte så sunt. Han dog visst själv av en hjärtinfarkt och hade väldigt atreosklerotiska blodkärl. Ingen metod att rekommendera alltså. Fettet sätter sig på insidan av blodkärlen istället för runt midjan... Något att tänka på innan man hoppar på nästa "mirakel diet"?
I övrigt var de flesta recept inte särskilt "sunda". Kollade in ett recpet på "smoothi", det är för mig en nyttig vitamininjektion gjord på frukt och yoghurt, men detta recept bestod av kokosgrädde, glass och lime! I ett annat recept innehöll en soppa 2 dl socker!!!
Jämför man recepten med recept från nyare nummer av Buffé så inser man att någonting har hänt. De flesta recepten är sunda och nyttiga med bra fetter, lite socker och mycket fibrer. Generellt alltså. Vi (ja, eller ICA kanske) verkar nu mera hälsomedvetena och sträva efter en sundare livstil. Det må vara en trend. men förhoppningsvis en trend som håller i sig och blir en del av vår kultur. Att äta sunt (enligt mig är det att äta varierat och att följa tallriksmodellen) och ägna sig åt lagom mycket motion. Det borde hålla lite längre än Montignacs metod...
08-02-01
en promenad i dagsljus ger ju hur mycket energi som helst! Och idag måste jag ut också, T var försenad i morse och körde således barnen till dagis- vilket innebär att han har bilen på jobbet. I dag ska jag faktiskt för ovanlighetens skull till skolan. Ska träffa vår handledare och gå igenom detaljer inför vår enkät, så bilen måste jag ju ha! Dessutom ligger det nåt konstigt vitt på marken här utanför, har nåt minne nånsatns ifrån att jag kanske kan ha sett nåt liknande innan... Det dalar nåt vitt från himlen också som liksom fyller på det vita på marken. Måste ut och utforskas!!
Vill också skryta lite med att jag faktsikt tränade på min crosstrainer i går kväll. Hela 50 minuter blev det! Det kan ha hjälpt till att det var "Du är vad du äter" på 3:an samtidigt. Det programmet får en att känna sig grymt duktig om man samtidigt tränar och extremt onyttig om man bara hänger i soffan... Vågen var inte så snäll dock, batteriet krånglade och vågen visade tre olika värden när jag ställde mig på den i går. Köpte nytt batteri i går och gjorde en ny vägning i dag... Nåja, det blev ju ett minus i alla fall, även om det var ett ynkligt ett: -0,1 kg. Alltid nåt och jag ska nog vara glad att jag inte gick upp i alla fall.... Har slarvat rätt mycket denna vecka.
Så nu ut i friska luften, sen ska jag försöka sortera alla vetenskapliga artiklar jag har hittat till uppsatsen. Mer hinner jag nog inte på fm... Tjingeling mes amies!
Bloglist Main Kategori(er)
- Alla
- Allmänt (172)
- Arbetsliv (51)
- barnprat (26)
- Böcker (17)
- Familjeliv (218)
- Filosofier (18)
- Hälsa (68)
- influensan (7)
- Inredning (9)
- Loppis (1)
- Melodifestivalen (7)
- Pyssel och tips (5)
- recept (21)
- GI-recept (6)
- renoveringen (6)
- Släkten är värst ;-) (1)
- Studentliv (50)
- Gäster: 1
- September 2010 (9)
- Augusti 2010 (20)
- Juli 2010 (14)
- Juni 2010 (6)
- Maj 2010 (12)
- April 2010 (8)
- Mars 2010 (19)
- Februari 2010 (14)
- Januari 2010 (20)
- December 2009 (15)
- November 2009 (15)
- Oktober 2009 (18)
- mer...
Feeds
Atom/RSS
- RSS 2.0: Inlägg, Kommentarer
