04:43:27, av Ebba, 284 ord, 14 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat

I dag är en stor dag. Min lilla börjar skolan. Min yngsta alltså. Aldrig mera dagis, nu är man skolmamma på heltid. Känns faktiskt helt fantastiskt! Skolåldern är en underskattad period. Har nog aldrig njutit av mina barn så mycket som nu. Visst, det är mycket tjafs och syskonkärlek och en väldig massa skjutsande. Men, att umgås med barn i skolåldern är så givande och hur mysigt som helst! Ångrar faktiskt att man inte sparade lite av föräldrledigheten till nu. Nu kan man ju UMGÅS med barnen på ett helt annat sätt. Denna semester har varit så skön på många sätt. Inte så mycket "passande" utan mest bara "hänga" med familjen. Umgås liksom. Med lite mer givande och tagande. Mysigt. Alla tre barnen är i en så mysig ålder. Inte så mycket trots och man får många aha upplevelser och chans att ta del av underfundiga kommentarer. Sen så blir man ganska insatt i tugget som ungar kör med nu. Till exempel, hur många av er förstår vad ett barn menar när hon/han utbrister: "ÄGD!" Sug på den. Jag vet vad det betyder...

Men det bästa av allt är de fina kärleksförklartingar man ibland får, helt oförberett. Elias sa helt apropå härom dan: "Mamma, jag tycker om att mysa med dig, för du är så mysig. När man tittar på film och myser." Behöver jag säga att han är en myskille...?

Min minsta börjar skolan. It's an end of an era... Som Monica i vänner skulle ha sagt...

18:34:11, av Ebba, 115 ord, 32 visningar  
Kategori(er): barnprat

Sitter i bilen på väg hem från dagis/fritids. Elias utbrister:

-Ååå, jag längtar tills på torsdag!

Börjar fundera på vad det kan vara för speciellt på torsdag... Kommer inte på nåt och frågar vad som händer på torsdag.

- Då ska vi läsa mer om kroppen!

Till min stora förtjusning är det alltså så att min son LÄNGTAR efter att få läsa om kroppen i skolan! ett skolämne! Så jag föreslår så klart:

- Men om du tycker det är så kul, kanske du skulle bli läkare eller så när du blir stor.

- Nääää... Jag ska nog bli sjuksköterska.

16:49:44, av Ebba, 145 ord, 36 visningar  
Kategori(er): barnprat

Samtal med min 5-åring:

Engla: Mamma, du måste lära mig hur man gör när man är sjuksköterska för jag ska bli sjuksköterska när jag blir stor!

Mamma: Ja, det tycker jag, sjuksköterska är ett bra jobb.

Engla: Ja, för då kan jag ta hand om alla de sjuka barnen, som jag inte känner. Som du gör. Men jag ska INTE vara mamma!

Mamma: Ska du inte ha några egna barn?

Engla: Jo... men... gör det väldigt ont när bebisarna kommer ut ur snippan? Eller de kanske gör så man sover under tiden?

Kloka funderingar för en 5 åring! Eller vad tycker ni? (Och jag talade förståss om för henne att hon verkligen inte behöver oroa sig för om det gör ont än!)

22:59:26, av Ebba, 63 ord, 58 visningar  
Kategori(er): barnprat

Lördag betyder lördagsgodis och melodifestival i vår familj. I alla fall på våren. Nåväl, Engla älskar geléhallon och i går fick jag veta varför:

"Mamma, vet du varför jag älskar de här?" (säger Engla och visar ett geléhallon) "Det är för att det är som blött vatten i".

10:28:34, av Ebba, 84 ord, 42 visningar  
Kategori(er): barnprat

Nu var det längesen ni fick höra söta inlägg av barnen i denna familj. Nu börjar de ju bli stora så de söta kommentarerna kommer inte lika ofta,men fortfarande ibland så...

Engla vid frukostbordet:

"Mamma, jag älskar dig lika mycket som Gud, för Gud är ju världens bästa pappa och du är ju världens bästa mamma!"

Goaste ungen hela dan!!

Eller vad säger ni? (dessa bilder är drygt ett år gamla).

19:42:21, av Ebba, 28 ord, 59 visningar  
Kategori(er): barnprat

Elias kommer in i köket med sin systers crocs på fötterna:

"Titta mamma! Jag kan ha Englas skor! Är det inte fantastiskt?! Jag måste vara världens minsta 7 åring!"

15:11:52, av Ebba, 70 ord, 35 visningar  
Kategori(er): barnprat

Engla sitter occh väntar på att jag ska få fram en pappersrulle, för hon säger att hon är kladdig. När jag äntligen fått fram en bit papper säger hon:

- Men jag är inte kladdig längre, jag slack upp det i stället och torkade av det blöta på tröjan. Och nu har det torkat. Bra att det torkade så fort va?

19:31:41, av Ebba, 140 ord, 38 visningar  
Kategori(er): barnprat

Detta sa min dotter nu i kväll när hon skulle sova; "Ja, det är han ju för han är ju där dit man kommer när man dör."

Bor Gud i Norden? Nej, där bor ju alla människor. (pappa trodde här att Engla sa JORDEN inte norden.) Då sjunger Engla: "ja jag vill leva jag vill dö i Norden!!"

Snart, när jag fått min make att fixa till lite bilder från semestern i sälen, så kommer en följetång av resan. jag har skrivit dagbok i datorn istället för att blogga i brust på internetuppkoppling. Så för att ni ska slippa läsa ett fyrasidigt inlägg så lägger jag ut inläggen ett i taget. Så blir det lite mer spännande

18:34:42, av Ebba, 194 ord, 48 visningar  
Kategori(er): barnprat

I dag när jag höll på att fixa middagen sa Engla plötsligt:

"XXX skickade ett brev till YYY på dagis. Det KAN inte jag. Jag vet inte hur man gööör!!!" *förtvivlad* (YYY är en av tjejerna som Engla helst leker med.) "Du måste visa mig hur man gör!"

Jag: "Men du kan ju rita en teckning, det kan man också skicka som ett brev."

Engla:" Men jag kan inte göra så fint som dom!!" *fortfarande lika förtvivlad*

Jag: "Nej, du kan kanske inte göra så fint som de, men de kan inte heller göra så fint som dig. Du är ju bäst på att göra Englateckningar"

Engla: *skiner upp*: "JAAA! För jag ritar så här! (visar i luften) Och det tycker du är jättefint! Du tycker att ALLT jag gör är fint!!"

jag "Ja, det är klart"

Engla: "jag ska rita. Jag måste hämta min Hello Kitty ritbok!"

*Engla glad som en lärka skuttar i väg*

Tänk om det alltid var så lätt att vända förtvivlan till glädje!

18:16:39, av Ebba, 548 ord, 69 visningar  
Kategori(er): barnprat, Allmänt

Jag skulle vilja ha en sjukt rolig blogg. Men det kan jag nog bara fortsätta att drömma om. Jag är kanske inte så rolig som jag tror? Eller som jag ser ut, höll jag på skriva. Märker att jag snurrar in på familjesnack, jobbsnack och skolsnack mest hela tiden. Kanske är inte livet så humoristiskt just nu? kanske är man bara vintertrött och behöver lite ljus? Eller så är jag inte rolig. Hemska tanke! Men alla kan ju inte vara roliga, jag kanske kan vara lite djup istället? Vad som helst är väl i alla fall bättre än att vara rent tråkig?

Hur kul är det att läsa om min jobbsituation EGENTLIGEN? Men samtidgt så skriver jag nog mest för min egen skull. För att i bland få gnälla av sig lite över att man tycker att saker är lite jobbigt ibland. Just nu t ex, i morgon måste jag stanna hemma från skolan för att ett av barnen har magsjuka, eller nåt. Jag som deklarerat högt och brett att det var evigheter sen mina barn var sjuka och de blir nog typ aldrig sjuka. Själv är jag heller aldrig sjuk. Enligt mig själv alltså, tills jag tänker efter... Eller jo, hade ju influensan i våras, som övergick lunginflammation. Just ja, men sånt händer ju typ bara en gång vart tionde år. Så jag är ju aldrig sjuk.

Elias är ju bara för skön. HAN är ju faktiskt ganska rolig, trots att jag är hans mamma. Så lite humor måste vi ju ha nånstans i släkten. I dag, det är by the way han som är krasslig (ser ni, total fönekelse! Jag skriver inte Sjuk, utan krasslig!) I dag till exempel: Jag försökte förklara för honom vad det är jag läser i skolan nu (han tycker ju liksom att jag redan är sjuksköterska och att jag redan jobbar med barn så varför gå mer i skolan?) jag försökte övertyga honom om varför, då säger han: "Du spanar ju på barn! Så de inte blir sjuka. Du sover över hos dem, så att du kan kolla så att de inte blir sjuka.... Kan inte du sova över hos mig nångång?"

Misstänker att han missuppfattat detta med att jag jobbar natt. Kanske tror han att jag har magiska krafter. Som bara kan "spana" på barn så blir de friska. Eller inte sjuka. Det är ganska bra att stå oemotsagd här hemma. Så fort pappan i huset uttalar sig om sjukdomar så säger alltid nåt av barnen: "Nej, mamma vet bättre. Hon är faktiskt SJUKSKÖTERSKA!" vet inte om de blandat i hop begreppen en aning, och tror att sjuksköterska är detsamma som att vara allvetande. Eller ha magiska krafter. Lite som en trollkarl kanske! Kanske inte vore så dumt om det var så? Jag säger i alla fall inte emot dem. De får gärna tro att jag vet bäst. I alla fall i förhållande till pappan och när det handlar om sjukdomar!

11:33:30, av Ebba, 281 ord, 76 visningar  
Kategori(er): barnprat, Allmänt

Tänk vad vad lite egentligen som kan göra en glad! Jag var hos frissan här om dagen och är riktigt nöjd med resultatet (har by the way världens bästa frisör, hon tar sig alltid tid att ordentligt klippa igenom håret och jag har nog aldrig vart missnöjd när jag gått därifrån, ni vet ibland så känner man ju ett akut behov av att gå hem och styla om håret efter att man vart hos frissan, men INTE när jag vart hos Lina på Klippoteket!). Nu blev i och för sig inte min lille son (Elias) så nöjd, när jag nattade honom i går så sa han: "Mamma, det blev iNTE fint sådär, det var mycket finare innan!" Hmmm, nåja, inte ens den kommentaren kunde få mig att känna mig missnöjd. För, barn är väl såna att de vill att mamma ska se ut som mamma alltid gör och ogillar förändringar? Ja, så måste det ju såklart vara! I alla fall. Nu till vad som gjorde mig glad. I dag var jag på ICA och handlade (närbutiken där man nog är något av en stammis) och kassörskan sa: "Visst har du vart nyss hos frisören? Du är ju så fin i håret!"

DÅ blir man glad! När till och med ens ICA kassörska ser att man klippt sig och tycker det är fint!

Ibland behövs det inte så mycket! Vad gör dig glad en gråmulen dag i december?

23:03:18, av Ebba, 132 ord, 55 visningar  
Kategori(er): barnprat

Engla, tillika min 4 åriga dotter, har börjat tumma en aning på sanningen. Än så länge är det dock ganska lätt att upptäcka när hon ljuger...

Engla sitter i den nya bilen med leriga skor. Pappa lämnar henne ensam en liten stund i bilen och kommer sen tillbaka. NÅGON har då sparkat på sätet så att det är alldeles lerigt. Jag misstänker att min käre make kan ha blivit en aning arg i detta läget. Kanske höjde han till och med på rösten... Engla skyndar sig med att försvara sig:
-Men pappa, det var INTE JAG! Det kom in en kråka i bilen och skitade ner!

Fler liknande incidenter har inträffat det senatse... VART ska detta sluta?

17:47:03, av Ebba, 182 ord, 50 visningar  
Kategori(er): barnprat

Längesedan jag delade med mig av barnens roliga kommentarer. Det betyder förståss inte att de inte säger en massa roligt, inte alls, det gör de ju hela tiden!!!

Engla, till exempel, har börjat byta namn på mig. För nån vekca sedan hetter jag "Emma" så istället för mamma så var jag tvungen att lystra till namnet Emma. Arg som ett bi blev hon om jag inte spelade med! Sedan hette jag Ella. De två roligaste namnen som jag blivit kallad det senaste är "Ers majestät" och idag, "Diamanten" . Låter kanske en aning konstigt när man är i affären och Engla ropar: "Ers majestät, kan jag få godis?"

Barn förgyller varadagen en aning!!

Eller som Elias sa i går. Jag och maken hade vart på ett närliggande köpcentrum och inhandlat mycket viktiga saker (som ett par jeans till mig som INTE är försmå, att de denna gången istället nästan blev förstora är en annan historia) så hade vi lämnat barnen med mormor och morfar. När vi så kom tillbaka efter ca en timmes shoppande utbrister Elias: "ÅÅÅÅ TACK OCH LOV! Ni kom äntligen!"

17:56:28, av Ebba, 248 ord, 40 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat

Den tålmodiga modern sitter i köket efter att ha jobbat natt och försöker i lugn och sans dricka lite kaffe.

Engla: "Jag vill bada, nu, efter maten, sen vill jag sova! Mamma, kan jag få ett päron? Men mamma DU måste skära bort pinnen! Ska jag på dagis i morgon? När ska jag till dagis? NÄR ska jag bada? Jag villa ha flera päron..."

Mamma: "kan inte du gå och hämta lite papper och lite pennor så får jag se när du ritar?"

Engla: "VILL du se när jag ritar JÄTTEFINT?"

Mamma: "MMmmmm"

Engla: "Jag hittar inga pennor, jag vill ha tusch pennor!! VAR ÄR PENNORNA!?"

Mqamma: "Men Engla, du HAR inga tuschpennor, det är därför du inte hittar dem"

Engla: "Men jag VILL HA tuschpennor, gaaaaahhhh uuuuuäääääähhhhhh" *storgråter*

Mamma: "Låna av Elias då"

Elias (som sitter i källaren och den goda modern inte trodde lyssnade): "Engla får INTE låna mina pennor!!! Hon har bara sönder dem!!!!" *arga steg i trapan*

Engla: "jag får VISST låna dem, det sa mamma. Jag ska ta dem nu!!!" *springer till Elias rum med Elias efter*

Båda: "MAAAAAAMMMMMAAAA!!!! Säg till Engla/Elias!!!!" *båda gråter*

Och den tålmodiga mamman undrar i sitt stilla sinne vad som gick fel. Hon ville ju bara dricka lite kaffe i lugn och ro...

Mammas små änglar

21:00:50, av Ebba, 71 ord, 40 visningar  
Kategori(er): barnprat

var ju ett tag sen jag skrev nåt som Elias sagt (ja, det är han som oftast kommer med roliga små inlägg...)

Elias: Mamma!! Isak NÖP mig! Det var han först!!!
Mamma: Först? Så du nöp honom också? Ni FÅR ju inte skada varann!! (sa jag och försökte se lite bestämd ut)
Elias: *gapskratt* Mamma, du ser ut som en barnmorska!!!

10:58:00, av Ebba, 433 ord, 40 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat

Att vara mamma har verkligen sina fördelar. Det är ju bara barn som är sådär förbehållslöst tillgivna. Bara barn som man kan bli så otroligt arg på men som man ändå älskar från djupet av sitt hjärta. En kärlek som aldrig ifrågasätts utan alltid finns där och alltid kommer att finnas.

När man kommer in till en liten sexåring på morgonen och säger, "God morgon, hur är det med den här lilla hjälten då?" Och får ett brett leende till svar och en VARM kram. *mysigt* Eller när man sitter vid matbordet och man i bästa "vara-en-bra-mamma-anda" försöker lära sin treåring vad man ska göra om man går vilse: "Engla, om du tappar bort mamma eller pappa när du är ute eller på nån affär, vad gör du då?" Engla: "Jag går till affären och så köper jag godis!" Hmmmm Jag försökte alltså lära henne att då stannar man kvar där man är så att mamman eller pappan kan hitta henne. Det är de äldre barnen mycket väl införstådda med.

Eller när en snart tioåring föredrar en lång promenad med sin mamma framför att leka med en kompis. Jag skulle ta en kvällsprommis i går. Isak ville följa med och jag sa att det blir en lååång promenad. Det var inget som hindrade honom. han gjorde sig snabbt klar och sa: "Ska vi gå nu då?!" På vägen ut stötte vi på grannen som ville leka, men Isak sa bara" Nej, jag ska gå på en promenad."

Sagt och gjort. Det var väldigt mysigt att promenera med honom och han har ju så mycket funderingar. Som t ex: "mamma, hur stor sten behöver man lägga på en tågräls för att det ska spåra ur?" Man bara:"Ehh, jag vet inte, du frågar så svåra saker!" Isak: "ja men, det är ju för att det är sånt jag funderar på, jag kan ju inte fråga hur mycket 1 gånger 1 blir, det vet jag ju redan!" Helt logiskt.

Nästan hemma så hade sonen rejält ont i fötterna och sa att hans fötter var lika tunga som 7 bilar. Misstänker att han kanske har lite träningsvärk i dag. Vi gick drygt 8 kilometer... Men han gnällde inte!

11:57:13, av Ebba, 228 ord, 44 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat

Ska man tro aftonbladet så kommer det en värmebölja nu!!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2272583.ab

Inte en dag försent! Har längtat efter att rikta näsan mot solen utan att behöva bylta på mig en massa tjocka kläder (bevisligen har jag gjort det ändå och åkt på en berömd vårförkylning, men det låtsas vi inte om nu). Dessutom så kanske kanske att jag faktiskt har tid att rikta näsan mot solen? Får gå igenom uppsatsen igen nu, medan solen r i moln, då kan jag och barnen bara njuta i morgon!

En liten kille fyller 6 år och jag ska hämta tidigt på dagis imorgon (måste panikhandla lite tråtfix och en extra present på fm). Så, vid 14-tiden imorgon ska vi ha tårtkalas, jag och barnen. Vill nån annan komma så är det ok, men meddela innan i så fall! Annars så är vi rätt duktiga på att smaska tårta helt själva också!! I morse kom Eöias upp ur sängen med ett leende: "Mamma, jag fyller år i morgon!" Och så gick han in på toaletten. Blir så glad när jag ser glädjen hos mina barn som man själv minns från när man var liten och skulle fylla år. *Myser*

18:32:56, av Ebba, 79 ord, 53 visningar  
Kategori(er): barnprat

Måste bara skriva ner vad Elias sa vid middagsbordet idag!

Elias: "I dag så pussade xxxxxxx mig. Men jag är INTE kär i henne! För det är ju mannen som ska pussa frun för att man ska vara kär. Visst, visst var det pappa som kysste dig när du skulle bli hans fru?" (lite arg nu) "VISST VAR DET DET?!"

Mamma: "Nja, Vi kanske mer pussade varann, båda två."

Elias: "Nej, mannen kysser frun, annars är man inte kär!"

18:31:45, av Ebba, 222 ord, 58 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat

Som mamma så kan man ibland bli lite stolt över sina små. Elias är ju som ni alla vet en riktig liten charmör. Vet precis vad han ska säga för att alla i hans närhet ska falla pladask för honom. Men det stannar inte där. han är faktiskt dessutom ganska så mån om de som är mindre (och av nån anledning framförallt tjejer då). I dag när jag skulle hämta Engla och Elias på dagis så började en liten flicka storgråta. Jag tänkte inte så mycket på det, det var ju inte mitt barn som grät! Men så sa fröken: "Elias, ska du tala om varför xxxx gråter?" Här trodde ju jag att Elias gjort nåt dumt, trot om ni vill men det händer faktiskt att han kan vara en smula retsam också. Elias: "Ja, det är ju för att jag ska gå hem". Fröken nickar och berättar att Elias är så mån om just denna tjej. Hjälper henne med kläder osv och brukar sitta och läsa böcker för henne. Flickan är 2 år. För att liksom trösta den lilla tjejen innan han går så får hon en kram, och då, mitt på munnen får Elias en puss!

Man blir faktiskt lite rörd i mammahjärtat när man märker att ens son har den där mjuka gulliga sidan också, och inte bara coola stilen!!

08:03:05, av Ebba, 64 ord, 45 visningar  
Kategori(er): barnprat

Elias: jag gillar ALLTId fika. Det är så god mat i det. Ingen lök, eller... champinjoner eller sallad, eller... pizzasallad. BARA mumsigmusig kladdgrejer. Mamma du gör VÄRLDENS bästa kladdkaka!

Till saken hör att jag stod och rörde i hop en kladdkaka och Elias var tvungen att äta upp sin mat (som innehöll champinjoner och lök... bla )

09:24:59, av Ebba, 199 ord, 50 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat, influensan

I morse segade jag mig upp och till min stora stora förtjusning så hade jag i alla fall inte särskilt hög temp i dag!!! *jippi* Dessutom har jag sovit hyffsat, så kanske kanske jag är på bättringsvägen nu. Vågar nästan inte hoppas...

Min morgonpigga dotter ville har frukost, eftersom ju jag fick (jag hade egentligen bara tänkt göra mig en varma koppen och sen lägga mig igen). Som den goda modern jag är så gjorde jag ju såklart i ordning lite gröt med lingonsylt till henne och en ostsmörgås. Plötsligt utbrister Engla:
-Mamma, du brukar ha fel!
-Va? (kraxar jag fram med en röst som nog låter en aning skrämmande) det är väl inte möjligt?!
Engla: - Jo, *sjunger*: "Ett litet barn av Davids hus ska göra vinternatten ljus, hjälpa oss att tro, mitt ibland oss ska de boooooo" jag sjunger rätt, du har fel och fröken har rätt. ALLA barnen har rätt, men du har fel!
Mamma- Hmmm...

Tror Engla syftar på att jag brukar fylla i det hon hoppar över nämnligen: "Ett barn ska hjälpa oss att tro..." Men denna gången berömmer jag henne och säger hur duktig hon är som har så rätt. Och hon nickar nöjt.

19:11:53, av Ebba, 652 ord, 70 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat, Hälsa

Att kunna välja vilka egenskaper ens barn ska ärva, eller kanske de man inte vill att de ska ärva, vore kanske inte så etiskt försvarbart. Men ändå ganska önskvärt ibland! Min kära mor kan prata. Detta är väl i och för sig ingen jätte negativ egenskap om det nu inte vore för att den verkar ha en kraftig dominans vid fortplantning av gener. Dessutom verkar den förstärkas i varje led. Även jag pratar mycket. För mycket. Blir så arg på mig själv ibland. VARFÖR kan jag inte bara hålla tyst? Det verkar vara en öppen kanal mellan mina tankar och min mun och ibland märker jag att munnen liksom bara går fast jag bestämt mig för att NU ska jag hålla tyst! Denna bisarra egenskap förvärras också med den stigande halten av koffein i blodet. Ni kan ju tänka er: En pratkvarn, som även helt utan koffein i blodet tjötar örona av vem som helst, adderar lite kaffe och vips spelar hon i en helt annan liga! Samtidigt som hennes händer skakar lite misstänksamt... De som inte känner mig skulle säkret tro att jag var hög!

Detta har jag dock lärt mig att leva med. Jag brukar säga åt folk att be mig knipa igen när jag pladdrar för mycket. Jag tar INTE illa upp av det. Jag är helt medveten om mitt "handikapp".

Vad värre är att ALLA mina barn har ärvt denna egenskap! Nu låter det ju som om jag har femtioelva barn, och det kan jag lova att det ofta låter som vid middagsbordet! Alla vill prata HELA tiden. Barnen har ju dessutom inte hunnit lära sig att vänta på sin tur med att prata heller... Det brukar sluta med att ljudnivån höjs i och med att ingen vill vänta på sin tur och alla märker att de måste höja rösten för att bli hörda...

Men det är inte bara vid middagsbordet som det kan bli lite jobbigt. När jag satt och myste med min icke längre febriga dotter lät det ungefär så här: Engla: Mamma, du har målat mina naglar. Det är fint med rött. Jag ska visa fröken på dagis imorgon. Jag vill också ha hål i öronen. Det har alla mammor. Jag ska bli mamma. Jag har en bebis i magen. Den kommer ut på lördag. Mamma, varför säger du bara mmmmm, svara mamma!!! Jag: ja, men jag svarar ju... Engla: ja, man MÅSTE svara. Det säger fröken. Jag har ritat en teckning, vill du se den? ... Och så fortsätter det sådär... jag säger vänligt men bestämt åt min dotter att nu behöver mamma vila örona ett tag. Så jag ger mig ut på en joggingrunda. ÄLSKAR tystnaden i joggingspåret!!

Väl hemma igen gör jag lite styrkeövningar. DET är en utmaning vill jag lova! Med en tre och ett halvt åring som sitter jämte: Mamm, är det jobbigt? Ska du träna rumpan sen? Sen brukar du göra så här: (hon visar hur man strechar). Mamma du ser trött ut. Är det jobbigt? varför är du röd i ansiktet? SVARA mamma!! Jag: Pust (har just gjort 30 situps) Jag kan inte prata när jag tränar!!

Ibland tycker jag att jag borde få medalj för att jag faktiskt gör mina styrkeövningar här hemma!

Har här valt att bara beskriva hur ETT av barnen är. De andra är likadana. Jag har tinnitus, det är inget skämt!!! Vi ska nog inte ha fler barn...

12:11:27, av Ebba, 445 ord, 58 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat

Vi har en mycket envis 9 åring i den här familjen. för något år sedan fick han för sig att han inte gillar lax. Därefter övergick det så sakteliga till att gälla alla former och varianter av fisk överhuvudtaget, förutom möjligen fiskpinnar, som han kunde tänka sig med mycket ketchup och makaroner...

Föra veckan uppstod en diskussion om fisk vid matbordet. Pappan i familjen föreslog att vi skulle ha en fiskdag i veckan! Misstänker starkt att han helst ville få det att låta som hans ide, detta är ju något jag försökt övertyga familjen om ganska länge... Hur som helst så sa i alla fall 9-åringen att han inte gillar fisk, härpå utbröt en lång diskussion om varför han inte gillar fisk och hur det kunde komma sig att hans favorit matburk som bebis var just laxgryta. Eftersom denna kille inte kan ha fel, så sa han helt sonika att det är ju för att jag inte gillar lax som den är, fisksoppa och så går bra!

HA! Tänkte jag, detta ska testas! Så i går lagade jag en fantatsiskt god laxsoppa ala Meja (även kallad makena, men 9-åringen döpte henne till Meja när han var i 1½-års åldern, så i vår familj kallas hon för Meja). För att motivera barnen lite extra stekte jag också pannkakor och rörde i hop tinade hallon med lite socker till efterrätt.

Döm nu om min stora förvåning när min otroligt enivisa 9 åring sätter sig tar sin portion soppa och äter helt utan gnäll! Undrens tid är verkligen inte förbi!!! När jag sa att det ju var roligt att han åt så bra, trots att det var lax, sa han bara: Ja men, jag sa ju att soppa går bra. Precis som om det var den mest självklara sak i världen. Detta är alltså samma soppa som samma kille, då 8 år, nästintill kräktes av sist jag serverade den.

den andra barnen däremot var inte fullt så lyckliga. det var nämnligen paprika i!! Helt oätbart för vissa i familjen. Men soppan gick ner tillsist.

När Elias tjurade över paprikan som värst så sa jag: Men Elias, du behöver faktiskt inte äta upp, du kan gå ifrån bordet om du vill. Men då blir det ingen pannkaka heller. Elias brister ut i stor gråt, som om hela världen just rasat samman och utbrister: Mamma!!! Man får faktiskt inte svära! Du svärde åt mig! Du är världens elakaste mamma! Jag: Men, jag svor väl inte?! Elias: JO, för du sa att jag inte skulle få nån pannakaka! DET är att svära! Trårarna sprutade åt alla håll. Varken jag eller pappan kunde hålla oss för skratt. Stackars barn. Fy vad elaka föräldrar han har!

18:00:52, av Ebba, 69 ord, 66 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat

Sa Elias och posade för kameran. Pappa har en ny leksak att tesa och det är inte alls ont om frivilliga modeller i familjen! vet inte varför han tycker att han ser ut som en kvinna? Hmm, den enda av den varan i den här familjen är ju JAG och sådär går jag väl inte omkring?!

Kanske finns det fler bilder på en av våra modeller på pappans hemsida.

15:19:33, av Ebba, 450 ord, 67 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, barnprat

I dag har ju, som kanske kan vara bekant för några få av mina läsare, Knut namnsdag. Det är ju enligt sed denna dag som julen ska ut. Och det är med stort vemod jag plockar undan allt. Jag vet att många bara tycker det är skönt, men det tycker inte jag! Det blir plötsligt så mörkt i fönstren och det är ungefär så här års man kommer på att man behöver lite nya lampor. Isak har behövet en ny fösnterlampa i över ett år nu, han har fönstret mot vägen och det ser alltid så mörkt ut där... Utom när han ju har sin ljusstake uppe. Måste verkligen få tummen ur och köpa en!!

Men, i dag kändes det i alla fall lite bättre än det brukar. Solen sken i dag! Nu har den gömt sig bakom ett moln, men större delen av dagen såg jag solen! Det är ju nästan så man glömt hur den ser ut! Solen sken in genom fönstren och då kändes det faktiskt lite härligt att byta gardiner och få bort julgrejerna. Dessvärre så "upplyste" solen öven mina icke så väl putsade fönster... Så, en liten nackdel finns det ju med solen, man ser hur skitiga fönster man egentligen har!!

Tog en promenad i det fina vädret och inte en snöfläck någonstans, folk var ute och promenerad, precis som jag, barn cyklade och åkte skateboard. Det är ju så man får vårkänslor!! Men för det är det ju alldeles för tidigt egentligen. Tänkte bort värmen och tänkte till snön. Då skulle denna dag ändå varit riktigt härlig! För vem tycker inte att det är mysigt med bitande kyla, gnistrande vit snö som blänker i solskenet och knarr under fötterna? Men sådana dagar kan man tydligen bara drömma om nu mera. Så fort solen kikar fram blir det ju i alla fall nån plusgrad och ingen snö finns ju som kan gnistra och spraka... Lite trist faktiskt.

Nu sitter grabbsen i familjen och spelar X-box, maken har tydligen kommit på att man kan spela guitarr hero mot varann, så nu har de värsta turneringen...

Satt nyss och läste och sa till Engla: Ska du inte går och kolla vad pojkarna gör?
Engla: Nää, de spelar bara, och det är inget för oss.
Sa hon och himlade med ögonen. Lillgumman, det är verkligen mammas tjej det!!

20:21:55, av Ebba, 106 ord, 111 visningar  
Kategori(er): barnprat

Elias:
-Mamma, du som är en sån underbar mamma... I morron, då, kan ju du som är så söt och så gullig och så, bygga *polisstationen med mig, och då kan ju du säga att hmmm, den kanske ska sitta där, och då provar vi och så kanske det fungerar och då säger jag att: ååå vad du är en bra och gullig och superbäst mamma! Det kan vi väl göra? Snäääälla?

Lillkillen vet hur han ska lägga fram sina argument, den saken är klar!!

*LEGO polisstation i "City-serien" som Elias i går fick av Tomten.