10:28:34, av Ebba, 84 ord, 42 visningar  
Kategori(er): barnprat

Nu var det längesen ni fick höra söta inlägg av barnen i denna familj. Nu börjar de ju bli stora så de söta kommentarerna kommer inte lika ofta,men fortfarande ibland så...

Engla vid frukostbordet:

"Mamma, jag älskar dig lika mycket som Gud, för Gud är ju världens bästa pappa och du är ju världens bästa mamma!"

Goaste ungen hela dan!!

Eller vad säger ni? (dessa bilder är drygt ett år gamla).

15:11:24, av Ebba, 189 ord, 41 visningar  
Kategori(er): Allmänt

Satt och läste denna artikel:

http://www.aftonbladet.se/vader/article6667604.ab

Skribenten verkar salig över att ett milt regn område med snöblandat regn är på väg in över södra Sverige. Jag ser mest slask och blask framför mig. Visst vill även jag att det blir vår, men helst genom att solen värmer och snön sakta smälter i takt med att den värms upp av solens härligt värmande strålar. Solen som just nu skiner får gärna fortsätta att skina. Snön som gnistrar så fint får gärna fortsätta att gnistra. Ett litet tag till. Sen vill jag ha riktig vår. När krokusarna sakta tränger sig upp i rabatten, när vindarna känns ljumma mot kinden och när vitsipporna färgar skogsdungen vit...

Kom just in från en promenad i ett vitt landskap med gnistarnade snö. 2 minusgrader och solen värmde på näsan. Sånt väder vill vi ha. Hoppas verkligen inte att det kommer en lång period med regn nu...

15:58:12, av Ebba, 948 ord, 54 visningar  
Kategori(er): Hälsa

Det här med fullkornsprodukter, GI, motion och att äta regelbundet och dra ner på sockret osv. Allt detta är ju bra för att MÅ BRA. Men av nån anledning så är det viktreduction som verkar vara huvudmålet. "Gå ner si och så många kilon i veckan!", "du märker resultat efter bara en vecka!", "Skaffa dig fettförbrännande muskler!" När jag tycker att det huvudsakliga målet borde vara att må bra och trivas med sig själv. OM målet nu är att må bättre så behöver man ju inte vänta särskilt länge på effekt av ändrade levnadsvanor. Piggare och gladare blir du redan efter en joggingtur. Effekten sitter i längre om du fortsätter.

Motion föder kreativitet och när du känner dig kreativ, blir du ännu piggare och gladare. Lägg här till ett regelbundet ätande så att ditt blodsocker ligger stabilt så får du även ett jämnare humör.

Lätt som en plätt, eller hur? Nu fattar ju jag också att det inte riktigt är så enkelt. För när vågen blir viktigare, när de smala idealen fyller medierna så blir det svårare att glädjas över positiva effekter som att man är piggare och gladare. Ett hekto upp eller ner betyder plötsligt mer. Då blir det lätta så att man deppar, tappar sugen och återgår till gamla vanor. Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Precis så har det ofta varit för mig. Fortfarande får jag betämma mig för att jag duger som jag är. Jag äter inte sunt för att i första hand gå ner i vikt (även om det är en bonus) utan för att jag vill vara pigg, glad, stark och kreativ. Jag har så tydligt upplevt de positiva effekterna av att leva sunt, när jag åt (en aning slaviskt ska erkännas) var tredje timme, frossade i frukt och grönt, avocado och nötter. Joggade på morganarna 6 av 7 dagar i veckan. Detta gjorde jag för att jag MÅDDE BRA av det, jag hade inte nån sjuk bild av att man måste späka sig själv. Energin jag fick av att springa på morgonen räckte ju hela dagen och jag ville inte vara utan den!

Men på något sätt halkade jag av banan. Jag blev sjuk, fick först en rejäl influensa, sen lunginflammation på det, jag var dålig i en månad och orkade aldrig ta mig upp igen. Sakta smög sig de gamla vanorna på mig och jag satte inte stopp i tid.

Så sitter man då här. Har gått upp ca 10 kg i vikt och känner åter misströstan över att man väger för mycket. Jag vill inte leva ett liv där vikten får spela en så stor roll! Varför ska det vara så svårt att komma i håg att jag tar hand om min kropp för att jag ska må bra. När jag "unnar mig" en godispåse gör jag ju egentligen inget bra för mig själv. Jag vet att jag mår illa efteråt. Jag vet att jag får ont i huvudet av sockerruset och ändå så "unnar" jag mig själv det. Hur knbäppt är sinnet funtat egentligen?

Nej, man får bestämma sig för att UNNA sig att ta hand om sin kropp. Att äta och göra det som kroppen mår bra av. För det viktigaste av allt måste väl ändå vara att man orkar vara den mamma och människa man vill vara?

Så där ja, nu har jag peppat mig själv en aning hoppas att även du blev lite peppad. För att oavsett vad man väger så mår alla bra av regelbundna måltider och motion. Och därmed är inte sagt att man inte får sätta guldkant i bland. Så länge guldkanten inte sitter på för jämnan...

Bra saker som numera går att köpa hyffsat billigt i storpack på mataffären (som underlättar det sunda livet):

Citroner brukar finnas att köpa billigt i nät. Håller sig frächa länge och sätter piff både på kolsyrat vatten, på avocadomackan eller i maten.

Avocado går också bra att köpa många i nät. De kan ibland vara en aning omogna, men låt dem ligga framme så har du avocado för hela veckan. Känn bara på dem så att alla inte är mogna precis när de köps, då ruttnar de ju ganska fort. Ett tips är att lägga dem som mognat i kylen, då håller de sig lite längre. Avocado behöver ju förövrigt inte presenteras vidare, de är ju bra till allt! På macka, i maten, till frukost, till mellis och inte minst till guacumole!

Frysta bär. Jordgubbar, hallon, blåbär osv. Köp det som för tillfället säljs billigt eller köp i storpack. Frysta bär blir ju inte dåliga (även om problemet snarat är hos oss att de tar slu för fort...) Bär är förövrigt bra att ha hemma när suget sätter in. Mixa frysta bär med yoghurt och söta eventuellt med lite honung eller banan. Mumma! Perfekt mellis!

09:06:23, av Ebba, 201 ord, 44 visningar  
Kategori(er): Allmänt

I helgen var det extremt snöande, i dag är det extremt kallt (-22,3 visade termometern vid frukosten). Extremväder på extremväder alltså. Och som människor kan vi bara anpassa oss. Vädrets makter rår vi inte på. Ser en och annan hundägare som trotsar kylan och är ute med hunden, själv är jag hemma. Ska på allvar komma i gång med uppsatsen är det tänkt. Min lilla bettan startade inte i dag, eller jo, efter många om och men startade den, men motorn dog ganska omgående när man släppte gasen, Tomas fick visserligen i gång bilen pordentligt, men då var det ju bara det 2 mm tjocka lagret med is på insidan av bilrutorna. (Bilens insida är inte gjort för att skrapas, tar eveigheter eftersom skrapan bara tar en mm åt gången typ). Så Tomas körde barnen. Nu får man bara hoppas att solen värmer upp bilen lite så att jag kan hämta barnen sen i alla fall.

Något säger mig att vi kommer att få en extrem sommar också. En extremt varm sommar. Ytterligheter brukar väl följa på varandra...?

19:45:15, av Ebba, 317 ord, 45 visningar  
Kategori(er): Allmänt

jag älskar snö, jo, det gör jag! Men nu tycker till och med jag att det räcker... Barnen börjar tvivla på att det nånsin blir vår och om lite drygt en månad ska vi i väg med husbilen... Ja, det är ju så att man misströstar en aning, MEN som infödd och uppvuxen norrlänning så vet jag ju att när mars-strålarna börjar värma så smälter snön ganska fort. Fast nog är det finare med vitt och gnistrande än med snöslasket som följer i töväder..? Önskar man kunde få ha denna snön lite till, och sen bara PANG så är det barmark och vår...

Fler bilder på vårt hus efter ännu en natts snöande:

Vår framsida efter att Tomas röjt, vi blev aning sena till kyrkan i dag..

Nackdelen med dessa snövallar är ju förståss att det skymmer sikten för trafiken en aning... Det är med livet som insats som man backar ut från uppfarten...

På sommaren är här en kan upp från vägen till vår trädgård, sen ett staket, nu MASSA SNÖ!

Min lilla säkra gamla Bettan, hon blev lite insnöad efter nattens snöande, men ut kom jag när jag skulle till affären, krävdes bara lite pumpande på gasen lite "gungande" fram och tillbaka så var jag loss!

Nu är Pepsis gamla "bur" HELT full med snö, man ser typ inte det lilla huset hon bodde i och det står ändå en knapp meter upp från marken...

Som sagt, lite sol på det här och jag trivs ett tag till. Snö är vackert och så kan man ju ha så mycket roligt i den! Skidor, pulka, snögrottor och SNÖBOLLSKRIG!

15:23:47, av Ebba, 631 ord, 39 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

I natt har det snöat MYCKET är i småland! Och ven förra natten kom det en hel del. Så nu är man snudd på insnöad!

Har jobbat i natt och har ju under nattens gång sett snön vräka ner. Tänkte, att det är ju tur att bilen står under tak så den i alla fall inte är helt öbversnöad när man ska hem. Väl på väg hem var det inte direkt plogat... Utfarten till p-huset var i och för sig plogad, men på nåt sätt hade det nog plogats en bra studn innan jag skulle hem för på marken var det nog närmare 20-30 cm snö OCH en plogvall, bara att gasa och ta sig igenom. Vilket gick galant!

Hade haft mycket på jobbet i natt och var ganska uppe i varv (blir lätt så när man har saker att göra hela natten) så jag betsämde mig för att åka och handla. Stormarknaden öppnar 7 så jag passade på att handla hem lite gott till i kväll.Men redan här började man ledsna en aning, var inne på affären max en kvart och var tvungen att sopa av bilen och skrapa rutan ändå. fortfarande kände jag mig dock inte så trött så jag drar vidare till Jönköpings loppis i tändsticksområdet. Här har man genom tiderna gjort mer än ett fynd! Mest fyndar man ju kläder till Engla, finns otroligt mycket till småtjejer, men jag har även gjort ett och annat fynd åt mig själv. En tunika i dag till exempel, inte så märkvärdig men nog ganska snyggt till ett par tajts 5 kr kostade tunikan så det är ju inte heller hela världen om man inte skulle använda den...

Åt Engla fyndade jag som vanligt ganska mycket. Hon fick ett par jättefina fodrade, lite pösiga jeans (de såg inte ut att vara nämnvärt mycket använda). En snygg tröja med huva och dragkedja, två härliga sommarklänningar, varav en nog blir fin som skolavslutningsklänning (knallrosa!) och en t-shirt med paljett-tryck. Engla blir alltid lika glad när jag kommer hem och har varit på loppis... att kläderna kostade 10 kr plagget är bara en bonus!!!

Visst blev hon fin?!

När jag skulle hem från loppisen var det inte helt enkelt att ta sig ut från tändsticksområdet, bilar stod parkerade (kört fast?!) lite överallt och det var inte plogat alls. 30 cm snö, minst, men det var inget problem för min lilla opel. Hon tog sig ihärdigt fram genom snön och gled, eller tja, skanske snarare skuttade, fram genom drivorna förbi andra fastkörda bilar. Lite snopen såg en dam ut, som hade en mycket större och finare bil än jag, men hon kom ingen vart alls. Hemligheten stavas DUBBDÄCK.

Tog mig hem, om än sakta, på sliriga snötäckta gator och det var inte förrän jag skulle upp på garageinfarten som lilla Bettan (min bil) var tvungen att ta ny sats för att komma in på avfarten. Men det gick på andra försöket!

För att ta mig in i huset var jag sedan tvungen att pulsa med snö upp till knäna...

Nu syns inte staketet längre...

Här bodde vår kanin Pepsi innan, tur för henna att hon slipper denna bur nu...

Tomas har skottat hela förmiddagen, även altanen, men nu har vi två stora snöhögar på drygt 1½ meter framför altanen istället...

Och det snöar fortfarande...

15:02:23, av Ebba, 224 ord, 41 visningar  
Kategori(er): Hälsa

Nikeplus och träningsregistering i all ära men när det krånglar är det mest bara irriterande! Visst är det kul att se hur man förbättras, hur långt man springer i snitt, vilken tid på dygnet man brukar springa, vilka veckodagar osv. Men just nu är jag bara arg på min ipod. Risken är ju att när tekniken inte fungerar så lägger man av med löpandet, eftersom att mycket av motivationen ligger i att förbättra sina resultat.

I dag skulle jag ut och springa igen. En lite längre runda hade jag tänkt. Men jag hann inte mer är knäppa på ipoden så stod det "conect to power" Alltå, slut på batteri, då fulladdade jag den efter min senaste runda som var i fredags och har inte rört den sen dess. Ändå är batteriet slut nu. Och i fredags ville den inte skicka mina träningsdata till nikeplus. *suck* Tur att det finns annat som motiverar en! För visst sprang jag i dag ändå! 8 km blev det (preemrundan, så vet maken vad jag menar) och så lite styrka på det. Känner mig pigg, glad och laddad!

Och det även utan att ha registerat min runda!! Verkar som om man kan klara sig ganska bra även utan tekniken vid löpning...

20:03:23, av Ebba, 65 ord, 50 visningar  
Kategori(er): Hälsa

min Nike-mini-gubbe är ju lite slö för tillfället, vill bara härmed dementera att det skulle vara så att JAG också är slö och inte springer. Nej, jag har sprungit, haft ipoden med mig, allt har verkat funka men min dator vägrar skicka informationen till nikeplus, så där har ni svaret. Jag har INTE slöat till igen! Så det så!

22:10:10, av Ebba, 290 ord, 59 visningar  
Kategori(er): Melodifestivalen

I dag var ju första deltävlingen i melodifestivalen. Jag tycker det är SÅ kul! Jag gillar musiken, glittret och själva tävlingsmomentet såklart och att sitta och tycka till om kläder, scenframträdandena osv. MEN bäst av allt är nog att alla i familjen sitter bänkade och det är så mysigt! Lite gott att äta och hela familjen samlad.

Så, här kommer alla i familjens åsikter om vilka som var BÄST:

Först familjens huvud (Tomas om nån undrar vem det skulle kunna vara)

Han tyckte Pain of salvation med Road salt. Elias tyckte att det var lite pinsamt för killen som sjöng att hans byxor gått sönder, men Isse var snabb att säga att det är ju COOLT ju!

JAG tyckte egentligen också kanske Pain of salavtion, eller kanske Salem Al fakir, så jag säger han då. Fast Jessica var också bra... Hmm, säger väl Salem i alla fall... Jag gillade gunget i låten och ja, själva låten men är lite tveksam till Salems röst...

Två i familjen tyckte Ola, och det var Elias och Engla. Unstoppable var hursomhelst en låt som fastnade på hjärnan och som kommer att spelas sönder och samman på radion, var så säker!

Så sist men inte minst, Isak:

Han går mot strömmen och tycker att Frispråkarn med singel var bäst... ja ja, smaken är som baken och gillar man hip hop så var den väl ok..

Kul i alla fall att vi verkar ha så olika åsikter! Blir lite mera diskussioner då...

Kram på er alla och ha en fortsatt trevlig helg!

07:56:15, av Ebba, 42 ord, 76 visningar  
Kategori(er): Allmänt

When YOU belive!

Just nu hoppas jag och tror på ett mirakel. Hoppas att du vill tro med mig, för om det inträffar, så vore det nästan för bra för att vara sant...

11:29:56, av Ebba, 104 ord, 68 visningar  
Kategori(er): Allmänt

Har hällt i mig kaffe OCH vatten. Så jag tror inte att det rör sig om vare sig koffein-abstinens eller vätskebrist. Vad kan man annars få ont i huvudet av? Stress? Trötthet? Högt blodtryck? Oro? Spända axlar? Ja, listan kan göras hur lång som helst och vet INTE vad orsaken till min huvudvärk är. Kanske sovit dåligt och legat och spänt mig, eller nåt. Börjar bli lite irriterande dock. Ska nog ta en joggingrunda, för vem vet, det kanske är joggingabstinens?!

Värt ett försök i alla fall.

15:02:36, av Ebba, 102 ord, 58 visningar  
Kategori(er): Allmänt

En STOR och inte allt för obetydlig nackdel med nespresso ( vår underbara espressomaskin) är att kapslarna till den har en förmåga att ta slut! Och då är det inte bara att springa till Ica och köpa fler, nej, då måste man in på deras hemsida och beställa hem och det tar ju lite mer än en halvtimme (den tid det tar att springa till Ica) innan man kan avnjuta sin härliga koppa espresso/lungo/latte/cappuccino. Nu har kapslarna varit slut länge. För länge. Måste beställa hem fler. Snart!!

05:09:05, av Ebba, 241 ord, 44 visningar  
Kategori(er): Allmänt

Kreativiteten är på topp! NOT! Sitter och försöker komma på ett roligt, fyndigt, engagerande och intressant inlägg om flickigt och pojkigt. Inser att jag har gröt i hjärnan och bokstäverna formar inte orden som jag vill ha sagda. Så jag tänker inte försöka mer nu!

Visst är det konstigt egentligen? Man har en tanke, eller för all del ett helt scenario, i huvudet och så sätter man sig vid datorn och ska skriva och man får inte till det. Man vet vad man vill säga men orden infinner sig inte. De har tagit semester, packat en väska och åkt lagom tills fingrarna nuddar tangentbordet.

Blir plötsligt lite rädd. Tänk om detta händer när man ska skriva nåt viktigt? Som till exempel D-uppsatsen? Tur att den ska baseras på fakta och rena insamlade data och inte på vad jag har i huvudet. Det skulle ju kunna gå hur illa som helst! För min hjärna är ofta fylld med många bra tankar och ideer. Det är bara det att när de är mina, så är det inte säkert att de hittar ut. Så jag antar, att många roliga och intressanta inlägg aldrig blir skrivna, den enda som får njuta av dem är jag själv, den korta lilla stund jag har dem i mitt medvetande...

09:18:25, av Ebba, 92 ord, 50 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, Studentliv, Hälsa

I dag ska bli en bra dag. Snön dalar ner och det är inte horribelt kallt (bara drygt -1!!).

Blir nog en joggingtur i em, om jag hinner efter att jag följt med Engla på sin första balettlektion. Innan cellgruppen. Inser plötsligt att jag nog får BESTÄMMA mig för att jogga i dag om det ska bli av. Nu ska jag i alla fall i väg till skolan och försöka komma på vad vi ska skriva vår uppsats om. Wish me luck!!