00:56:52, av Ebba, 1160 ord, 224 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

Dag 2 och 3 på resan är avklarade. Efter en natt i tältet var man ganska mör. Jag hade sprängande huvudvärk hela natten som inte gav med sig förrän jag (i ett något sömndrucket och förvirrat tillstånd) lyckades överdosera Ipren. Men när Iprenen verkade kunde jag i alla fall sova några timmar. Är förresten barnsligt förtjust över att jag hade med mig en liten "första hjälpen låda". Sjuksköterska som jag är och allt. Det är faktiskt första gången jag lyckats få med mig ens alvedon på en resa, och denna gång en låda med allt man kan tänkas behöva: Plåster, sårtvätt, bomull, pinsett, nagelsax, huvudvärkstabletter och mixtur. Är mäkta stolt övr mig själv och redan dag 1 kom lilla lådan till användning.

Dag 2 blev en lång dag i bilen med några korta stopp för matintag och fotografering.

Landskapet är helt outstanding i Norge och ingen blev besviken. Barnen var riktigt impade av alla höga och "coola" berg. Men mest impade blev de nog över att de kunde kasta snöboll i 25 gradig sommarvärme!

Jag är en smula höjdrädd. Jag kan inte säga att jag njuter av att färdas i bil nerför slingriga smala vägar i 10% lutning. Jag mår riktigt dåligt då faktiskt. Men när jag står stadigt på fötterna utanför bilen så kan jag faktiskt njuta av utsikten.

Här har vi stannat vid en vy som heter duga. Omöjligt att göra landskapet rättvisa med fotografering. Man känner sig så liten och bergen är så mäktiga att man får ont i magen. Men en fin bakgrund till ännu en grimasernde dotter blev det i alla fall. Men som sagt, detta landskap måste upplevas! Med eller utan höjdskräck.

Allt bilåkande denna dag gick faktiskt riktigt bra. För långa sträckor kunde man ju bara förundras över Guds vackra natur! Vi åkte till exempel förbi en livslevande glaciär! Det impade också på barnen och man kunde ju bara önska att man kunnat gå på tur upp dit (det fanns guidade turer) men tiden fanns inte ritikgt. En annan gång kanske...

Här nånstans började alla att ledsna rejält på bilåkandet. I början facinerades barnen så av alla tunnlar men nu tyckte Isak att "Norge är ju som "svamp-Bob", full med hål!!!" Men jag måste i alla fall ge mina barn en eloge: De har gnällt oerhört lite och inte bråkat alls, trots två långa dagar i en fullproppad bil. Det är faktiskt inte så illa!

Resan gick vidare och vi kom tilslut till Vestkapp. Den västligaste punkten på fastland innan man kommer till Amerika. Det var en upplevelse som var väl värd den långa resan. Dock var det en slingrig, smal väg upp (utan räcken!) så jag hoppade ur bilen och gick sista biten upp. Hellre det så man vet att man har fast mark under fötterna! Ja, jag vet att jag är en aning märklig i bland... . Väl uppe kollade vi på utsikten och småpratde lite med folk som var där uppe. Bland annat en svensk från Norrbotten. Han började prata lite med oss och jag (som hör lite illa) kunde inte riktigt uppfatta vad han sa, så jag ursäktade mig med att jag "är från Sverige" varpå han skrattade och sa att han ju kom från Norrbotten... Då blev det lite pinsamt och vi skyndade fort vidare! Han måste trott att jag var lite väl långt söder i från eller nåt...

Jag vid Vestkapp, med lite svindelpirr i magen...

Här står Tomas och fotar vid västligaste punkten. Det var ett brant stup bakom honom och det var inte utan att jag tyckte det var lite skönt att gå därifrån. Men snygga bilder blev det och faktiskt kul att ha vart vid den västligaste punkten, även om vi inte kunde se till Amerika... Elias hävdade dock att han visst såg Amerika, han har nämnligen supersyn!

Så när klockan var närmare 21 kom vi så äntligen till vårt första "delmål". Jonathan och Hannes stuga uppe på fjället. En liten mysig stuga utan el och vatten mitt uppe på ett av alla fjällen. Våra vänner från Ålesund väntade oss där och alla somnade ovaggade denna dag vill jag lova!

dag 3:
Denna vy vaknade vi till i morse. Det är inte utan att man finner nån slags ro i själen av detta. Lugnt, tyst och så vackert! Balsam för en stressad själ!

Efter frukost i solen uppe på fjället bar det i väg till en havsstrand för sol och bad. Vattnet var klart och lite lagom kallt. Och salt! Jag som är uppväxt på kusten bara älskar salta bad. Det går inte att komma i från och jag njöt i fulla drag! Barnen roade sig med att bada, fånga krabbor och gräva ner sig i sanden...

Detta var precis vad vi behövde efter allt bilåkande!
Efter badet tittade vi in på en gård där det var lite olika djur att titta på: Lamadjur, grisar, hästar, en åsna, påfåglar och höns. En liten butik hade de på gården också, med jättefina saker men det var lite för dyrt för min smak så vi nöjde oss med att bara titta, men det kan ju vara nog så kul det med!

När vi så sent om sider kom hem till Jonathan och Hanne i Ålesund (det är många krokiga vägar och färjor att ta sig över fjordarna med så att förflytta sig i Norge tar TID!) betsällde vi pizza och åt i trädgården. Barnen lekte medan solen sakta drog sig neråt.

Här tog dagens äventyr för mig slut, men pojkarna, Tomas och Jonathan gav sig ut en sista vända till ett litet berg i närheten för att fota. Det råder undantagstillstånd på semestern och grabbarna tyckte det var kul att få ge sig i väg och "klättra i berg" klockan 22 på kvällen! Dock överraskades de av åska och blixtrar så det var med lite skräckblandad förtjusning de var ute. Men nu sover alla gott i sina sängar och så sak även jag göra. Imorgon väntar ännu en dag i paradiset!

00:07:09, av Ebba, 697 ord, 50 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

Detta inlägg skrev jag första dagen på resan till Norge, men det är först nu jag har tillgång till internet så här kommer det några dagar för sent!

Dagen började tidigt. Klockan 06:15 klev jag upp och började göra mig och övriga familjen klar. Och hör och häpna (eller LÄS och häpna kanske…) så satt hela familjen packad och klar kl 07:00 i bilen och var på väg! Första stoppet blev i Falköping där vi stannade för att köpa kaffe och äta medhavda frukostmackor (tunnbrödsrullar med lite olika pålägg, börjar bli en klassiker i familjen Ankarcrona när det är picknick eller semester). Vi satt på en fin rastplats och solen strilade genom träden. Här nånstans började det kännas semester! En annan sak som fick det att kännas semester var ”toalett” besöket. Nån eller några i familjen blev ju såklart kissnödig och sprang bakom en buske. Fler innan oss hade tyckt att just den busken var lite lagom skymmande, för det var en liten stig upptrampad runt busken, bakom den ett område som nog fått lite för mycket ”gödsling” om man säger så för där växte typ ingenting. Lite använt toapapper låg där med… Även detta är ju lite semesterkänsla, även om det tillhör kategorin ”mindre mysiga semesterdetaljer”.
Nåja, härefter fortsatte resan. Vi tuffade på och snart var i inne i grannlandet Norge. Barnen var mäkta fascinerade av alla tunnlar och försökte fota dem för glatta livet. Även jag gjorde ett försök, den bilden kallar jag ljuset i tunneln...

Vi stannade strax utanför Kongsberg på en rastplats och intog den medhavda matsäcken; Kycklingpastasallad. Upptäckte även till vår stora fasa att Norge är ett DYRT land. Ingen nyhet kanske men jag fick ändå en smärre chock när en !½ liters flaska ”Farris” och en 50 ml flaska vatten kostade 52:50 NOK!!!!! Höll på fullt allvar på att smälla av. Resten av resan blir det kranvatten, det lovar jag! Smålänningen i mig blev faktiskt en aning upprörd över hur man rånar törstande människor en het sommardag. Men trevligt och varmt5 och härligt var det även under lunchen, trots det dyra drickat.

Engla ska ju alltid grimasera.. Här på rastplatsen i Kongsberg.

Mot slutet av bilturen kom vi till det i alla fall jag förknippar med Norge: Höga fjäll och djupa dalar. Landskapet var så vackert att jag nästan kom av mig i läsningen av min bok. Vi stressade inte utan gjorde små bensträckare längs vägen och njöt av det vackra landskapet. Bland annat stannade vi vid en träkyrka. De är tydligen ganska ovanliga och härhör från medeltiden. Denna var riktigt vacker. Och utanför stod ett brudpar och blev fotograferade, jag kunde naturligtvis inte låta bli att tjuvfota dem…

Väl framme där vi tänkt campa var det fullt på den första campingen. Och nästa var även den ganska full, men vi fick i alla fall plats. Jättemysigt om du frågar mig. Tältet var jättetrevligt och solen sken och jag fick nu verkligen den där härliga nu är det semester känslan. Vi grillade korv, pratade med ”grannar” (varav en en kvinna från England som cyklade runt ensam i Norge!), drack kaffe, läste bok och bekantade oss med omgivningen. Det visade sig dock att anledningen till att denna camping (som är en skidanläggning på vintern) var överfull berodde på att det var en musikfestival denna helg på just detta lilla ställe som vi planerat att stanna första natten. Hur det går att sova. Ja, det återstår att se!

Mina duktiga killar reste tältet. Och jag kan meddela att sova gick, men uj vad trött man var dagen efter...

20:43:52, av Ebba, 83 ord, 47 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

I dag börjar jag min första betalda semseter!! och i morgon bär det av till Norge för ren rekreation. (Hoppas jag, så håll alla tummar ni har att alla håller sams och att regnet håller sig borta!). Har faktiskt tänkt att försöka hålla er lite uppdaterade med vad vi håller på med. Har min lilla laptop med mig, men man vet ju aldrig hur det är med internetuppkoppling... Hur som haver, blir jag osynlig ett tag så vet ni varför!! Ha det bäst!!

21:15:13, av Ebba, 139 ord, 50 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

Skön dag idag. Engla har varit på BVC och fått en ok stämpel i rumpan. Hon både hörde och såg finfint. Har vart lite orolig angående båda delarna faktiskt. Men allt verkar ok så hon kanske helt enkelt inte alltid VILL höra! Efter det drog vi till stranden och satt där några timmar. fikade, badade och solade. Ganska soft numera när barnen inte behöver totalpassas hela tiden. Hann till och med läsa ett par sidor i en bok.

Väl hemma kom en kompis på besök och sen några vänner till. Vi grillade lax, åt smulpaj och spelade kubb. MYS! Nu ska barnen i säng och själv tänker jag kolla på morden i midsomer. NU är det verkligen sommar!!

08:15:13, av Ebba, 72 ord, 55 visningar  
Kategori(er): Hälsa

I dag har jag gjort något för första gången. jag har joggat efter en jobbnatt! Nästan 6 km blev det och det gick BRA. Joggingsträckan var en ny sträcka för mig och innehöll både mördarbacken (som jag nog tror jag nämnt tidigare), en grusväg genom en kohage och en grusväg genom skogen. HÄRLIG tur att ta på morgonen när solen skiner! Nu ska jag äta gröt, duscha och sen väntar sängen. Natti natti!

20:15:55, av Ebba, 575 ord, 33 visningar  
Kategori(er): Hälsa

Hoppas jag. Har haft en tendens att komma ur mitt joggande en aning den senaste tiden. Som i dag, jag sprang ca 8 km och det gick hyffsat, men det är en hel vecka sen sist! Mitt mål är ju egentligen att springa minst 3 gånger i veckan och minst 5 km per gång. Inte riktigt levt upp till det. Kanske har det berott på allmän seghet. Att det ska var sååååå lätt att halka ur goda vanor och så motogt att komma i gång igen! Fast så motigt är det förståss inte. Det gick ganska så bra denna gång, men i söndags DÅ sprang jag joggingrundan från... Hmmm, down under!

Jag och maken bestämde oss för att ta en gemensam tur i spåret i Habo. Ingen av oss hade sprungit där innan så vi var laddade. Jag var dock inte i så bra form för även denna gång hade jag inte sprungit något på en vecka. Hur som helst så bestämde vi oss för att ta 1 mil spåret. Det började så bra. Ganska bred grusväg genom skogen. Lite lagom kuperat. Och vi lunkade i väg (tog det lite lugnt eftersom jag inte var i så bra form). Men snart kom vi in i lite snårigare terräng. Syigen smalnade av och det blev lite mer kuperat om man säger så. Blött var det också. Efter ytterligare en bit kom vi till en backe, den kom ungefär när jag just fått upp flåset så jag spurtade på uppför. Och uppför och UPPFÖR. Det blev brantare och brantare och backen tog ju gripandes aldrig slut!!! När jag fick kväljningar och höll på spy så stannade jag och gick sista biten. När denna backe slutligen var slut (den var utan att överdriva typ 1 km lång) så började jag jogga igen. Bara för att inse att min käre make var spurtandes på väg upp för ännu en backe från down under! Jag la ner projektet och pausade min ipod och gick upp. Snart möter jag maken som tror att vi är vilse. Vi ha nämnligen sprungit förbi några skyltar där det står "obehöriga äga ej tillträde" och en stor bom över en väg. Bara att gå tillbaka och leta upp det rätta spåret. Det visade sig att den sista backen inte var meningen att man skulle ta sig upp för. Jag startade om min ipod och efter denna procedur gick det bättre. Men det vore att överdriva att säga att spåret var fint. Det var smalt, bitvis väldigt mycket rötter och stenbumlingar (man fick noga kolla var man satte fötterna!) och i bland var det så lerigt att nån till och med lagt ut små plankor som man skulle balansera på. Notera att vi SPRANG hela tiden!

Som om det inte var nog med detta gick spåret också igenom en hage, som man för att ta sig in i måste krypa under ett elstängsel. Två gånger. inne i hagen fick man akta fötterna så man inte satte dem i en komocka, eller för alldel inte sprang in i i en ko! Sista biten var dock skön och fin väg och jag tog mig i mål. Före min man till och med. Men det var ju enbart för att jag hade spart lite på krafterna och spurtat sista biten. Men en hel mil blev det och man var rtt nöjd efteråt ändå. Med tidernas sämsta tid för 1 mil, men det har ju sin förklaring.

Det lär dröja innan jag tar DEN banan igen!

01:15:26, av Ebba, 440 ord, 41 visningar  
Kategori(er): Filosofier

Jag är en utpräglad morgonmänniska. Här om natten när jag jobbade så satt vi och pratade lite i fikarummet och jag beskrev hur otroligt härligt det är med en morgonjoggingtur. Att innan alla har vaknat kränga på sig joggingskorna och ut i den svala, friska luften och springa. Att det är en helt obetalbar känsla och äkta välbefinnande. Inser efter en stund att jag inte får medhåll. Några par ögon stirrar med något konstigt i blicken på mig och ser totalt oförstående ut. Nån kunde medge att det ju är skönt efter en sån runda att sätta sig och äta frukost... Men det var ju inte riktigt så jag menade, även om även det är en höjdare.

Plötsligt går det upp för mig. ALLA älskar inte tidiga morgnar! Det är ett ganska märkligt faktum enligt mig. Men så är och förblir jag en äkta morgonmänniska. Blodcirkulationen är på topp, min kreativitet och energi likaså. På morgonen. På kvällen går det mesta lite långsammare.

Men visst är det lite så attt det ofta uppfattas som lite hurtigt att vara morgonpigg? Lite bättre liksom? Men jag kan intyga att det nog är lika svårt för mig som morgonpigg att tvingas vara vaken nattetid som det är för många nattmänniskor att gå upp tidigt på morgonen. Allt nattjobb har fått mig att inse att det nog är så alla som är kvällspigga känner det. Lite som tortyr att kliva upp tidigt. Jag tycker det är något av tortyr att tvingas var vaken och alert på natten. Det GÅR, förhållandevis riktigt bra faktiskt. Men det är otroligt jobbigt!

Så för att se något positivt med allt nattjobb (förutom det faktum att jag faktiskt har ett roligt och stimulerande jobb även om det råkar vara just på natten) så har min förståelse för alla natt/kvällsmänniskor ökat. Jag har även insett att detta med om man är pigg eller trött på morgonen (generellt sett alltså) nog är något fysiologiskt och medfött. Jag tror att man är det man är liksom. Det är så tydligt att jag och min man, till exempel, är olika på den här punkten. På kvällen fryser alltid jag. Tar gärna på mig två-tre täcken medan han är varm som ett element. På morgonen är det tvärtom. Jag är varm så jag håller på att krevera medan hann är ganska frusen. Tror det har med blodcirkulationen att göra helt enkelt. Och att kroppen varvar ner inför kvällen för endel och varvar upp för en annan är nog helt enkelt inte något som man kan göra något åt. Och tur ät väl det.För hur skulle världen se ut med bara morgonpigga människor?

14:36:50, av Ebba, 258 ord, 85 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

Denna vecka har vart lite väl kalasig skulle jag vilja påstå. Det började med ett litet släktkalas i lördags, hemma hos oss. Mycket trevligt med god mat. Det åts smörgåstårta, annanspaj med glass och grillade hamburgare på kvällen. Enkelt och trevligt, och ja, smörgåstårtorna var köpta!

På måndagen var det så dags för Englas 5-års kalas. Ett gäng 4-6 åringar invarderade huset med diverse utstyrslar. Det var nämnligen ett maskeradkalas, vilket definitivt kan rekommenderas! Alla barnen tyckte det var roligt att klä ut sig och jag tror faktiskt att det gjorde kalaset lite roligare också. Engla var Mimmi och Elias var Indiana Jones, som är hans nya idol... Tårtan denna dag var lite av en favorit i repris. En prinsesstårta skulle det ju såklart vara när en liten 5-åring har kalas. Bilder från detta kalas kommer inom kort! Ska bara få maken att fixa till dem eftersom det var han som var fotograf denna dag...

På tisdagen var det dags för 11-års kalas. En aning sent kanske, men våren har varit hektisk. Vet egentligen inte varför men jobb, barn, studier har tagit all tid och energi och kalaset har fått vänta. Men nu blev det av i alla fall. Såklart blev det ett fotbollskalas. Fattas bara annat! Tomas hade fixat turneringar och lite fotbollstävlingar och jag stod för mat och fika. Det blev rikigt bra om jag får säga det själv. Tror barnen hade kul och fikat, ja det var GOTT! Och eftersom det var fotbollskalas så skulle det naturligtvis vara fotbollstårta också:

Men denna tårta var inte köpt!! ;-)

16:53:00, av Ebba, 481 ord, 90 visningar  
Kategori(er): Allmänt

I dag sörjer vi en gammal kär vän som gått hädan, Sunt Förnuft, som levt
med oss i många år. Ingen är helt säker på hur gammal Sunt Förnuft
egentligen var eftersom födelsedata sedan länge förlorats i en byråkratisk
utrensning.

Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana
värdefulla uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar", "Det är tidiga
fåglar som får den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist, och det KAN
vara mitt fel"

Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler: "Gör inte av med
mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar: "Vuxna – inte barn – har
ansvaret."

Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men
betungande regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke
anklagats för sexuellt ofredande när han pussade en klasskamrat".
"Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen".
"En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand"
Allt detta försämrade Sunt Förnuft.

Sunt Förnuft tappade fotfästet när föräldrar attackerade lärare för att de
gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att skapa disciplin hos
stökiga elever.
Läget förvärrades när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för att ge en
elev solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela föräldrar
när en elev blev gravid och önskade abort.

Sunt Förnuft förlorade livsviljan när kyrkorna blev affärsdrivande och
kriminella blev bättre omhändertagna än deras offer.

Sunt Förnuft blev helt ställd när du inte får försvara dig mot en inbrottstjuv
i ditt eget hem och tjuven kan stämma dig för övervåld.

Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person inte
kunde förstå att en ångande kopp kaffe var het – spillde den i knäet – och
fick ett enormt skadestånd.

Sunt Förnuft föregicks i döden av sina föräldrar, SANNING och
FÖRTROENDE- sin livspartner GOTT OMDÖME, dottern ANSVAR och
sonen FÖRNUFT.

Sunt Förnuft överlevdes av 4 styvbröder: "JAG VET MINA
RÄTTIGHETER", "JAG VILL HA DET NU!", "DET ÄR NÅ'N ANNANS
FEL" och "JAG ÄR ETT OFFER"

Det var inte så många som deltog vid begravningen eftersom få förstod att
Sunt Förnuft var borta för alltid.
Om du fortfarande minns Sunt Förnuft skicka detta vidare –
om INTE – gör som de flesta – INGENTING

17:43:45, av Ebba, 42 ord, 82 visningar  
Kategori(er): Arbetsliv

Hur ska man tolka det när ens chef tipsar om ett ledigt jobb på en annan avdelning? Och dessutom erbjjuder sig att skriva ut annonsen och lägga den i ens fack... Undrar vad jag kan ha gjort för fel?!

19:32:34, av Ebba, 137 ord, 26 visningar  
Kategori(er): Filosofier

Ibland drabbas jag av en märklig önskan om att vara kreativ. Jag vill spela, sjunga, måla, skriva en bok, komponera, GÖRA NÅGOT KREATIVT!! Men sen kommer förnuftet och då inser man att det förmodligen alltid kommer att vara en dröm. Visst kan jag måla, visst kan jag sjunga, men bara för mig själv.

Det vore otroligt häftigt att någon gång i livet skriva en bok. Att komma på en historia, sann eller påhittad, göra lite research och så faktiskt skriva en bok. En riktig bok. Jag inser att jag drömmer stort, men vem vet? En dag kanske jag faktikst öppnar ett nytt word-dokument och börjar skriva. Man ska aldrig säga aldrig. Bara jag själv är min begränsning.

21:49:01, av Ebba, 100 ord, 66 visningar  
Kategori(er): Allmänt

och regnet det bara öser ner! Är ju som bekant i Uppsala för tillfället.

Träffade i går en mycket god vän. Vilket fick mig att börja fundera på vad en god vän är...

En god vän är någon som man kan prata om allt med, någon man förstår och som förstår en tillbaka. Någon i vars sällskap man trivs bra, någon som finns någonstans i bakhuvudet även om det går lång tid utan att man hörs eller ses. Någon det kanske inte finns så många av? Någon man har något gemensamt med.

Just en sådan vän träffade jag i går. :-)

11:47:57, av Ebba, 195 ord, 75 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, Studentliv, Arbetsliv

har precis laddat på de två sista inlämningsuppgifterna för den sista kursen för den här terminen. Så, nu borde jag väl ha sommarlov? Ungefär samtidgt som jag laddat upp dokumenten så drar en massa moln in över lilla bankeryd. undrar vad för slöags ironi det är egentligen. Sommarlover börjar för mig och som på en given signal: Taadaaaa MOLN! Skulle inte bli ett dugg förvånad om det börjar regna också. Molnen ser rätt gråa ut. Jag som hade tänkt överraska barnen med en tur till axamobadet efter skolan.

Ja ja, såntt är livet och regn hör ju på något sätt till den svenska sommaren. Hoppas dock på uppehåll i kväll i alla fall, för då har Englas dagis sin sommarfest. Vore mindre kul med regn då...

I morgon drar jag norrut, jag skulle ju egentligen suttit på en buss till Oslo nu men min kära pappa är sjuk och jag ska åka upp för att träffa honom och ta hand om mamma lite. Känns betydligt viktigare än att åka och jobba i Norge och som min kontaktperson på bemanningsföretaget sa: Norge ligger ju kvar där det ligger, återkom du när du kan åka nästa gång.

19:58:35, av Ebba, 316 ord, 55 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

Härliga sommar, nu är den här! I helgen har vi ägnat oss åt diverse sommaraktiviteter. I lördags efter att jag sovit (jobbade natt) gick vi hela familjen till attarpsbadet. Tiden där brukar i bland kunna kännas lite långsam. Men då var det bara härligt. Tiden flög fram. Alla barnen hittade kompisar att leka med och vi fikade också den obligatoriska bullen. Bad är definitivt en sommaraktivitet!

När vi kom hem åt vi färskpotatis och sill! Sommaraktivitet det med tycker jag!

I går var en ganska innehållsrik dag. Vi for först till kyrkan och efter kyrkaffet bar det av till stadsparken. Vi hade tagit med oss pastasallad som intogs i det gröna. Picknick, även det en sommaraktivitet. Eter lunchen drog vi oss till "villa välkommen" för att vara med på söndagsskolans sommarfest. Det var rätt maxat med hoppborgar av olika slag och studsmatta, tävlingar, lotterier och ansiktsmålning. Engla fick några blommor på kinden och Elias valde, föga förvånande, en spiderman-målning:

Sommarfest torde också höra till sommaaktivteter. Festen avslutades med glass, och se där ännu en sommaraktivitet! För att göra dagen totalt fulländad vad gäller sommar så satte vi fart på grillen när vi kom hem. Det blev min berömda potatissallad med ädelostkräm och grillad fläskfile.Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm!!

Som en liten extra bonusmorsdagspresent så var Isak barnvakt åt sina syskon på kvällen och jag och maken gick på bio. Änglar och demoner blev det. Den var riktigt bra tycker jag, även om jag ju läst boken innan...

En riktig mysig helg har vi haft!

I dag fortsatte myset med fika i stadsparken med ett par kompisar till mig. Engla och en kompis till henne var också med. Nu är det verkligen sommar!!