04:23:27, av Ebba, 181 ord, 55 visningar  
Kategori(er): Inredning

Har väl egentligen aldrig utgett mig för att vara så jätte inredningsintresserad. Men jag har hittat mitt favvomärke!! Det är INTE IKEA, även om jag inser att det skulle vara väldigt praktiskt av flera olika skäl, som exempelvis priset... För att ni ska förstå varför jag bara älskar denna serie inredningsprodukter måste jag först klargöra vilka mina favoritfärger är: Rött, grönt, turkost och rosa. Gärna i hop också. Och ni som sett min dotters rum (det finns bilder på bloggen) kanske anar att prickigt är lite av ett favvomönster. Need I say any more? Tror inte det. Här är ett litet litet axplock av vad de har i sin serie:

De här burkarna skulle passa ypperligt i Englas rum, men ska jag vara ärlig så skulle jag mer än gärna själv lägga beslag på dem!

I köket till exempel skulle ju de burkarna matcha denna serie lattekoppar perfekt! (Finns i flera fina mönster, även prickigt och randigt!)

och varför inte då ett sött litet salt- och pepparställ till?

Fint förkläde, eller hur? Skulle känna mig riktigt huslig i ett sånt!!

20:16:02, av Ebba, 111 ord, 39 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

Är det något i live jag älskar så är det sommaren. speciellt försommarkvällar. Slutet på maj och juni, då är livet som bäst! I kväll bestod fredagsmyset av rabarberpaj på altatnen. Satt kvar lite i solen medan baranen lekte och bara njöt! Det är inte mycket som slår det! Synd bara att det nu är dags att dra till jobbet. hade nog lätt kunnat sitta och softa på altatnen hela kvällen. Men det utlovas sol och värme även i morgon!

Solen förvinner inte före kl 21 på försommaren. Älskar att se solen sakta försvinna mellan träden...

Barn som leker i solen och inte är det minsta osams... En stund i alla fall...

19:42:21, av Ebba, 28 ord, 59 visningar  
Kategori(er): barnprat

Elias kommer in i köket med sin systers crocs på fötterna:

"Titta mamma! Jag kan ha Englas skor! Är det inte fantastiskt?! Jag måste vara världens minsta 7 åring!"

14:20:31, av Ebba, 317 ord, 37 visningar  
Kategori(er): Allmänt

Två inlägg har jag skrivit som blivit raderade innan de publicerats. Börjar fundera på om jag sårat min dators känslor eller nåt? Kan han (känns som en han, vet inte varför) känna sig lite avundsjuk kanske, för att föregående inlägg slrevs på min mans dator? Eller surar han över att jag lånar ut honom till mina klåfingriga barn?

Nu har jag i alla fall ägnat nästan all min tid denna förmiddag åt bara honom (skrivit på min rapport) så då borde det kanske fungera lite bättre. Om det nu inte är så att han känner sig utarbetad efter alla rapporter jag skrivit. Så skulle det förståss kunna vara.

Hur som helst. I dag har jag nästan skrivit klart alla rapporter. Tänk, snart är jag klar för denna termin! Inget plugg på hela sommaren!! Känns nästan för bra för att vara sant! Diskutera är jag ju bra på, så det borde ju gå ganska snabbt.

Angående Norge-resan så åker jag inte på söndag. Skulle ju dragit i väg på söndag morgon och vara borta hela veckan, men nu blir det tisdag istället. Och inte Fredriksstad, utan Oslo. Känns både bra och dåligt. Är ju inte överförtjust i Oslo direkt. En mindre stad hade passat mig bättre. och så är det inte säkert att jag får jobba med barn heller nu då. Känns också lite sådär. Det är ju barn jag kan liksom. Men, men. Det ordnar sig nog. Har i alla fall sett till att de bokade in mig på de nyrenoverade lägenheterna som både har eget kök, dusch, toa och INTERNET! Så jag lär överleva. Min trogna dator lär få följa med mig. Om han sköter sig vill säga, och inte raderar detta inlägg innan jag hinner ladda upp det.

Hälso status: PIGG, och nyjoggad (10, 48 km) och inget ont i halsen.
Plugg status: Snart klar.
Jobb statur: Lite oroad över Norge resan men det ordnar sig kanske...

23:03:17, av Ebba, 644 ord, 45 visningar  
Kategori(er): Familjeliv, Studentliv, Arbetsliv

Har funderat på en sak... På twitter, eller facebook har jag sällan några större problem med vad jag ska skriva. Där slänger man ju bara ur sig det man för tillfället har i huvet och ibland blir det ju riktigt banalt och tråkigt men kanske lite en aning kul i bland också. Kanske lite mera så man ska göra i bloggen... Bara slänga ur sig det man har i huvet och inte fundera så mycket på om nån kan tänkas vara intresserad av att läsa. Så, hedan efter ska här uppdateras lite oftare. Härmed förklarar jag krig emot prestationsångest och krav på roliga och intressanta texter, helst med bilder. Ibland blir det säkert långa djupa funderingar ch ibland totalt intet sägande.

I dag har jag ryckt in extra på jobbet. Kändes faktiskt kul att åka och jobba när hon frågade. Kan ju ha att göra med att jag suttit och glott på en dataskärm och knåpat med en rapport om skolhälsovården hela dagen. I alla fall så hade jag redan två av tre barn hos kompisar, Elias som var här med en kompis fick helt sonika åka till sin kompis istället. Kollade med kompisens föräldrar först och det var helt ok. På jobbet verkade det först som om jag knappt behövdes (ett vanligt fenomen på jobbet, kanske är vi så vana vid en hög arbetsbelastning att mera normal belastning inte känns alls?) men sen så blev det ju ändå så att jag knappt hann ta rast. Det var inte stressigt egentligen. Jag hade alldeles lagom mycket att göra (att rasten blev lidande var nog också lite mitt eget fel, ni jag ska bara...). Jag gillar när jag har lite att pyssla med men inte mer än att jag känner att jag har koll på läget. Så var det i dag. Hann springa runt och leta efter en kisse-dunk till ett urinprov utan att känna en überstress av att jag inte hittade den med en gång. Jag hann stå och småprata med en patient som legat inne mycket hos oss. Hann hjälpa en lite kille att hitta en rolig film att titta på också. Utöver sedvanliga sjuksköterskeuppgifter alltså. Så skönt när man kan känna att man har tid att göra det där lilla extra. Jag tror att det uppskattas faktiskt.

Så efter en sån kväll på jobbet känner man sig glad och nöjd när man kommer hem. Har bara lite kvar på min sista rapport för terminen också. Så jag tycker att jag hunnit med en del i dag: Pluggat (skrivit bakgrund, metod, syfte och halva resultatet på rapporten, bara lite resultat och diskussion kvar), haft utvecklingssamtal med Elias (som by the way gick hur bra som helst, hans fröken hade knappt nåt att anmärka på, Elias är ju snart klar med boken de har i 1:an och han är tidig för sin ålder både vad gäller läskunnighet och koncentration osv, då blir man stolt som en tupp!), skjutsat Engla till en kompis och så skjutsat Elias till sin kompis och jobbat. Och jag är inte ens trött! Tror att jag får energi av att känna att jag gör nåt bra. När jag känner att det funkar med skolan och jag får nåt gjort, när det flyter på på jobbet och jag känner att jag gör nytta. Då får jag ny energi! Fast andra dagar är det ju bara tvärtom. Försökte verkligen med min rapport i går och skrev inte en enda rad!! Hade sprängande huvudvärk hela dagen och tänkte mycket på en nära släkting som inte mår bra alls. Tung dag helt enkelt. Men, det kan tydligen vända snabbt.

Det kanske trots allt är så att i morgon är en annan dag. Ska försöka komma i håg det nästa gång jag har en sån där dum och jobbig dag!

Nu hälsar jag bloggvärlden god natt, själv tänker jag ta ett varmt bad före läggdags.

01:24:09, av Ebba, 151 ord, 49 visningar  
Kategori(er): Hälsa

Jag har utmanat mig själv på Nike+- nämnligen att springa 80 km på 4 veckor. nu har jag sedan i tisdags bara 5 km kvar att nå målet. jag måstealltså springa minst 5 km innan måndag. Plättlätt säger du. hade jag också sagt om jag inte hade en svullen och minst sagt smärtande hals! Ont när jag sväljer och pratar. Ni som kan nånting om träning och sjukdomar vet ju. likt mig, att ont i halsen + springa är ett "BIG NO NO". Så frustrad är väl bara förnamnet. Önskar jag hade pressat mig själv och sprungit 13 km tisdags istället för ynka 8. Då hade halsontet inte gjort så mycket.

Bara att hoppas på att ontet ger sig. Men ´just nu sitter jag på jobbet och tycker synd om mig själv och halsen verkar inte bli bättre...

00:06:00, av Ebba, 70 ord, 42 visningar  
Kategori(er): Allmänt

Vi är många som har väntat. Kämpat i det tysta. Fått vända oss till lösvikten och plocka ur det efterlängtade. Pilla bort mer än hälften ur den blåa och därmed blivit ganska lurad på konfekten. Fått många oförstående blickar och därmed fått känna sig an aning konstig. Men vi är många, vi är starka och nu har rättvisa skipats! ÄNTLIGEN säger jag VÄLKOMMEN Polly, Dark sensation!!

Som jag har väntat!!!

20:34:20, av Ebba, 567 ord, 58 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

Så här på våren fyller typ alla år, så våren är ju i på ett sätt också tårtornas tid. För skulle en födelsedag vara utan en tårta?! En dag bland alla andra? Det går ju inte för sig!!

Jag är ju lite smått pysslig, och baka tycker jag är roligt. Så de senaste åren har jag försökt mig på lite roligare barntårtor. När Elias fyllde år blev det en grymming den aktuella dagen,

eftersom han skulle ha barnkalas dagen efter och jag inte hade lust att göra två allt för avancerade tårtor. På kalaset blev det ju såklart en spidarman tårta. Den blev ganska uppskattad skulle jag vilja påstå!

På spindelmannan-tårtan använde jag marsipan och ätbar färg och lite hemmagjord sugarpaste. Det var ganska trixigt att få till och marsipanen torkade ganska snabbt, så tårtan blev inte riktigt så perfekt som jag ville ha den. SÅ när det i dag då var dags för ännu en tårta använde jag riktig sugarpaste. Det var otroligt lättarbetat och blev rätt ok tycker jag. Födelsedagsbarnet (Isak) blev riktigt imponerad liksom hans kusiner som dagen till ära också var på besök.

En fotbollstårta till en fotbollskille!

Nu väntar bara en barntårta till innan "säsongen" är över i det här huset för denna gång. Då är det Englas tur och hennes kalas hade vi tänkt tjuvstarta lite med så det blir nån gång i Juni, eftersom folk brukar ha en tendens till att vara bortresta när lilla damen fyller år. Hon har beställt en liknande tårta som hon fick förra året. Sen fyller ju i och för sig även föräldrarna i familjen år och vi får väl se vad man hittar på då...

Isak, som verkar ta efter sin överhurtiga mamma, firade sin stora dag med att bland annat ta en joggingrunda med en kompis. De hade sprungit Bankerydsbanan på 17 minuter, vilket jag tycker är en rätt hyffsad tid då den är 3 km och VÄLDIGT backig. Hemma igen bjöds det på grillade hamburgare.

Även jag hade vart ute och sprungit innan maten. En runda på 5 km och jag satte personligt rekord på 5 km. Genomsnittstiden blev 5,05 minuter per km. Blev faktiskt lite förvånad över det eftersom jag hela rundan typ hade andnöd och luftrören krampade. Men lilla jag är envis som en åsna och inte kunde jag sacka av på takten för det! Frågan är bara om jag lyckades slå min tid TROTS astman eller att det var för att jag ansträngde mig mer än vanligt som utlöste det... Den tål att fundera på...

En glad och nöjd Isak har vi dock här hemma i kväll. Nu väntar en sen kväll med melodifestivalen och födelsedagsbarnet tjurar en aning för han har match tidigt i morgon och måste gå och lägga sig hyffsat tidigt. Så att han kan ge allt på matchen. Ansvarsfull kille måste jag säga! För det är inte JAG som sagt att han ska lägga sig i tid. Det fattar han själv!

21:57:52, av Ebba, 336 ord, 62 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

Mina barn börjar bli stora. Det är bara att konstatera. Med lite blandade känslor ska erkännas, men mest positiva. Är oändligt glad att tiden med vaknätter, såriga bröstvårtor och mat-matandet är över. Förmodligen för gott. Jag kan i bland känna att, ja ett barn till vore kanske inte så fel, men jag vill inte ha en BEBIS igen! Har kommit förbi det stadiet och längtar på något sätt inte tillbaka. Visst är det mysigt med bebisgosande, men det funkar rätt bra att låna nån annans barn också...

Men nu till det som plötsligt hände.

I måndags var vi hembjudna till några vänner här i Bankeryd. De bor väldigt nära och vi ville gå. Båda två. Utan barn helst. Så, vi kollar med barnen om de tycker det är ok, Engla lägger sig och känner sig trygg med att storebröderna är hemma och passar henne. Elias lovar dyrt och heligt att lägga sig 19:30. Isak lovar att vara en snäll storebror.

Vi går i väg. Har för säkerhets skull naturlitvis mobilen med oss. Vid 19:30 ringer Elias och frågar om han får lyssna på musik medan han somnar. Det får han och han säger glatt:" TACK mamma!!"

Strax före 21 ringer Tomas hem och kollar läget. Allt är under kontroll och Isak går med på att lägga sig också. Elias hade själv gått och lagt sig kl 19:30, Isak hade inte behövt säga till.

Tror att klockan nog är typ 21:30 när vi kommer hem och alla tre barnen sover. På morgonen har vi tre glada och stolta barn som känner sig duktiga över att ha klarat sig själva en kväll. Föräldrarna är stumma av förvåning.

Barnen börjar bli stora. Det är bara att inse!

17:24:53, av Ebba, 59 ord, 66 visningar  
Kategori(er): Allmänt

och ingen inspiration till att laga mat! Hmmm, ingen bra kombination va? Helst skulle jag vilja gå på restaurang med maken och äta GOTT och nån smarrig efterrätt och kanske avsluta med en bio... *drömmer* men, med en sjuk son hemma och två friska barn så är det kanske inte riktigt läge.

mattips någon??

02:07:16, av Ebba, 191 ord, 49 visningar  
Kategori(er): Familjeliv

I en barnfamilj kan i bland små mirakel inträffa. När barnen är riktigt små och inne i nån av alla sina faser, till exempel vägra-somna-själv-perioden, så tror man att detta kommer att vara för alltid. Men plötsligt en dag sker ett mirakel. Barnet somnar snabbt och njöd i sin egen säng och föräldrarna får plötsligt tid över till något annat på kvällen än bara läggning.

Ett sådant mirakel inträffade i dag. En liten familjemedlem har länge haft som vana att inte äta upp maten och OM maten blir uppäten så tar det något av en evighet i anspråk. Resten av familjen brukar för länge sedan ha hunnit tröttna på att vänta på att en viss liten person ska bli klar och denna lilla person sitter således ensam kvar. Eller det kanske är att ta i. Sitter kvar är nog inte rätt ord, maten står kvar är närmare sanningen.

Men, plötsligt händer det, som de säger i triss-reklamen, denna lilla person var den första att äta klart och ALLT på tallriken var borta, inklusive alla grönsaker. Och det var inte nån särskilt speciell mat; spagetti med köttfärssås.

Undrens tid ÄR inte förbi!

16:32:59, av Ebba, 317 ord, 40 visningar  
Kategori(er): Hälsa

När jag inte joggat på nån dag eller två får jag plötsligt som en känsla att jag bara måste ut och jogga! Antar att det är ett av alla de häringa positiva beroenden som man kan drabbas av. Jag har länge velat drabbas av just träningsberoende, eftersom det ju är lite lättare att få tummen ur och träna då. Sen är ju detta positiva beroende inte som de negativa, att de är omöjliga att bli av med. Tränar man inte på en vecka eller två så är man plötsligt inte beroende längre utan då är det plöstligt segt och jobbigt att ta sig ut igen. Jag kanske har fel, men visst är det lite svårare än så att bli av med andra beroenden? Ta till exempel rökning, nu röker ju inte jag men jag har hört att det kan vara mycket svårt att sluta, inte tar det väl typ två veckor så har man inget röksug längre?

Varför det är så kan man ju fundera i all evighet över. Varför är det så svårt och motigt att skaffa sig bra och sunda vanor och så otroligt lätt att falla ur dessa goda vanor, när det är så lätt att lägga sig till med dåliga vanor som sen är hur jobbiga som helst att bli av med?!

I kväll ska jag jogga. så nu har jag sagt det högt och skrivit det här. Så nu måste jag ju. hade ett otroligt sug att jogga både i fredags och i går, men då kunde jag inte av andra orsaker. I kväll kan jag, men nu känns det lötsligt lite jobbigt. Så nu tvingar jag ut mig istället.