I have a dream! sa Martin Luther King. Det har jag också! Ganska många faktiskt. Just nu befnner jag mig nog i något som kan liknas vid ett vakum. Kanske blir det så när man haft väldigt mycket att göra och plötsligt blir det mycket lugnare. I våras hade jag att göra mer än vad jag nu inser är vettigt. Men nu jobbar ju jättelite till exempel, en halvtids nattjänst blir inte så mycket i slutändan. Skolan tar inte heller så mycket energi, även om jag verkligen måste göra ett ordentligt ryck med magisteruppsatsen. (Sparka mig hårt i rumpan nån!) Barnen är i skolan hela dagarna och jag känner mer än någonsin att jag skulle vilja jobba "som alla andra". Inte gå till jobbet när "alla andra" kommer hem eller ska gå och lägga sig.
Så, det är en av drömmarna. Drömmen om att ha lagom mycket att göra. Att rå över min egen tid. Att kunna ägna sig åt det som ger energi istället för att suga ur den och att inte jobba på så okristliga tider!

Sen finns det andra drömmar... Som ibland känns väldigt, väldigt avlägsna. Men de ska vi kanske tala mer om en annan gång.

Men drömma ska jag inte sluta med. För om man slutar drömma, då kommer man väl ingenstans i livet...?

Sikta mot stjärnorna så kanske du i alla fall når månen. Den största begränsningen tror jag oftast är vårt eget sinne, och i så fall är det ju bara jag själv som sätter upp begränsningarna! En ungdoms pastor sa en gång på en ungdomssamling som jag var på (typ hundra år sen när jag var i tonåren) att om ingenting händer, händ själv! Det är en mening som har fastnat och som jag ofta kommer tillbaka till. Om man bara går och väntar på att saker och ting ska förändras, eller att en miljon ska trilla ner i huvudet på en så finns det stor risk att man går och väntar hela livet. Livet är för kort för att bara gå och vänta! Så,

OM INGET HÄNDER, HÄND SJÄLV!