Jag är snart, ja mycket snart, klar barnsjuksköterska. Har bara lite på magisteruppsatsen kvar (ehum, vem lurar jag nu, lite kanske kan diskuteras.. ) sen är jag klar. Så då är det väl nu jag ska veta var jag vill jobba? Hur jag vill ha det? Men faktum är att jag vet inte. På sätt och vis trivs jag bra där jag är nu, men jag tvingas jobba natt. Jag som är en utpräglad morgonmänniska, har alltid varit, tvingas jobba natt. den tiden på dygnet när jag presterar som sämst. Det är något paradoxalt med det. Jag tror, eller jag VET, att jag skulle göra ett bättre jobb om jag bara fick jobba dagtid. Så, naturligtvis så letar jag efter ett annat jobb. Just nu väntar jag och längtar efter besked från ett jobb jag har sökt. Jag har varit på intervju och det kändes bra. Nu hoppas jag bara att det är det här jag vill jobba med! Det är lite nytt för mig och magkänslan säger att jag kommer att älska det och trivas, men samtidigt är det ju nåt nytt, så man vet ju aldrig.

Har bara en så innerlig önskan om att hamna rätt. Hamna där jag vill vara, kunna utvecklas som person och i mina yrkeskunskaper. Jag förstår bara inte varför det ska vara så svårt och ta sån tid. Kanske är det jag som är otålig? Jag är ju egentligen inte ens klar med barnsjuksköterskeprogrammet...

Otålig eller ej, jag är 32 år och skulle vilja känna att jag har det jobb jag önskar. Är det för mycket begärt?