I dag är en stor dag. Min lilla börjar skolan. Min yngsta alltså. Aldrig mera dagis, nu är man skolmamma på heltid. Känns faktiskt helt fantastiskt! Skolåldern är en underskattad period. Har nog aldrig njutit av mina barn så mycket som nu. Visst, det är mycket tjafs och syskonkärlek och en väldig massa skjutsande. Men, att umgås med barn i skolåldern är så givande och hur mysigt som helst! Ångrar faktiskt att man inte sparade lite av föräldrledigheten till nu. Nu kan man ju UMGÅS med barnen på ett helt annat sätt. Denna semester har varit så skön på många sätt. Inte så mycket "passande" utan mest bara "hänga" med familjen. Umgås liksom. Med lite mer givande och tagande. Mysigt. Alla tre barnen är i en så mysig ålder. Inte så mycket trots och man får många aha upplevelser och chans att ta del av underfundiga kommentarer. Sen så blir man ganska insatt i tugget som ungar kör med nu. Till exempel, hur många av er förstår vad ett barn menar när hon/han utbrister: "ÄGD!" Sug på den. Jag vet vad det betyder...

Men det bästa av allt är de fina kärleksförklartingar man ibland får, helt oförberett. Elias sa helt apropå härom dan: "Mamma, jag tycker om att mysa med dig, för du är så mysig. När man tittar på film och myser." Behöver jag säga att han är en myskille...?

Min minsta börjar skolan. It's an end of an era... Som Monica i vänner skulle ha sagt...