Vet ni. Jag är lite för modig för mitt eget bästa. I alla fall när det kommer till klippning. Eller, kanske är det så att jag är lite för snål för mitt eget bästa. Jag gick ju på fullt allvar till en (för mig) helt ny frisör (en äldre dam med en salong där det mest går pensinärer, visserligen på inrådan från en arbetskamrat som jämt är fin i håret men ändå) och sa att jag ville klippa håret kort. Färg plus klippning kostade 500 kr. Som hittat. För bra för att vara sant? Ja, så var det.

Jag hade med mig bilder. De jag visade här nedanför. Sa att jag ville ha nåt liknande. Att jag INTE ville att hon skulle klippa för mycket i nacken eller runt öronen. MEN männskan kanske inte hör ordentligt eller annars vet jag inte. Hon han nämnligen gjort precis tvärtom. Klippt jättekort i nacken och kort kort kort runt öronen. Jag SA att hon inte fick det (av för en del av er kanske kända skäl). Men hon sa att jag ju har så lockigt hår att det går lätt att dra ut med platttång. Nu var det ju så att hon klippte det ca 1 cm kort, så hur det än är så går det ju liksom inte att dra ut det! Dessutom lämnade hon en del hår på huvudet, så formen är lite som en tratt. Me NOT like! Jag har så tjockt hår att jag numera ser ut som en monchichi, ni vet de där små aporna man hade när man var liten.

Min räddning i denna nödens stund skulle ju såklart kunna vara en hårförlängningning, men tyvärr, jag är inte gjord av pengar. För sånt kostar.

Så vad göra?? Har någon nåt tips? Det har gått nästan en vecka nu och jag får väl egentligen bara mer ångest över håret ju längre tiden går. Måtte det växa fort!

Får väl förse mig en uppsjö av bandanas och scarves. För att tills håret vuxit ut dölja eländet. Och sorry, det kommer ingen bild på håret. Så långt har jag inte kommit i bearbetningen än.