pirret i magen handlade om ett jobb jag sökt. Trodde faktsikt i min enfald att jag skulle få det! Så, visst, lite besviken är jag allt. Tycker bara att det är så bakvänt allting. Innan jag skaffade mig min utbildning så hade jag aldrig problem med att få jobb, jag behövde heller inte jobba vakennatt. Men med några års högskoleutbildning i bagaget blir det plötsligt mycket tuffare! Bakvänt är ordet! Visst kan det vara så att med utbildning så ökar konkurrensen, och så verkar jag bo i Sveriges mest Barnssk-täta stad! Det har ju lett till att det på många sätt är arbetsgivarens marknad och de ser väl mest till verksamheten framför människorna som faktiskt gör jobbet.

Vill åter igen poängtera att jag älskar mitt jobb. Jag var nästan lite orolig för att faktsikt få jobbet jag sökt och då rädd för att jag inte skulle trivas lika bra som jag gör nu. Men, som jag tjatat sönder örona på er om, det är nätterna jag inte klarar. Eller, klarar och klarar, allt som inte dödar härdar säger man ju. Men jag vill hålla på ända till minst 65 års ålder och det kommer inte att fungera med nattjobb. Så är det bara.

Ber och tror om en lösning på detta. För detta går ju inte! Det måste helt enkelt ordna sig. På nåt sätt!