År (ja, känns det som i alla fall... ) av hostande är äntligen över. Skrev ju för nån vecka sen om mitt hostande. Nu är jag ÄNTLIGEN hostfri! SÅ skönt! Detta firades med en joggingtur i det härliga vårvädret. Men, här kommer frustrationen, jag fattar inte vad det är med mig! Jag kommer ju aldrig i form! Joggar, tränar, försöker äta hyffsat bra men ändå. Jag blir liksom inte bättre! Så fort jag kommit i gång kommer en förkylning, benhinneinflammation eller nåt annat i vägen som snabbt och effektivt sopar mig av banan. Så är man tillbaka på ruta ett. Igen! Jag kanske lever i en falsk förhoppning om att någonsin komma i form igen? Minns när jag sprang ca 6 ggr i veckan och ÄLSKADE det! Vad är det som är fel?? Är det mitt huvud det är fel på? Har jag tappat min envishet? Går jag ut för hårt? Eller vad?? Jag vet ärligt talat inte. Det är som om jag hela tiden tar två steg fram och tre tillbaka. Det är så det KÄNNS.

Sen kanske det egentligen inte är riktigt så? Höll på bryta i hop när jag i kväll inte fixade att springa hela "spåret" här på orten (ca 3 km). Fick bryta efter ca 2½ km. Höll på kräkas och fick andnöd. Ska man vara lite snäll mot sig själv så ska väl belysas att jag faktiskt sprang min "snabbaste" 2½ km denna sidan nyår i kväll, detta trots att jag inte sprungit på två veckor och varit hostig. Men det som gör mig så frustrerad är att "förr" hade jag aldrig gett upp! Jag hade sprungit hela rundan om jag så skulle tuppa av på kuppen! Skillnaden är nog bara den att jag inte blev så uttröttad då. Så vad är problemet?? Tala om det snälla någon för jag fattar inte!

Men jag kämpar på. Ska nog ge "spåret" en ny chans i morgon. Skam den som ger sig!!