och nog hade jag väntat mig att NÅN skulle komma i håg att gratulera på namnsdagen!! Nej, det hade jag faktiskt inte väntat mig. Namnsdagar brukar ju inte firas längre. Lite synd tycker jag. När jag var lite uppmärksammades alltid namnsdagen på något sätt. Ofta genom att en chokladask eller en chokladkaka låg vid min kopp på frukostbordet. Mysigt!! Tyvärr har jag inte fortsatt med denna sed här hemma sedan jag blev vuxen. Ett tag funderade jag på att köpa nån liten present istället för godis, eftersom jag tycker att mina barn ändå får i sig alldeles för mycket godis. Men allt som oftast rinner tiden i väg och så har man glömt ännu en namnsdag. Men i rättvisans namn brukar jag missa mina egna namnsdagar också.

Det är lite kluvet tycker jag, det här med bemärkelsedagar. Det är ju hur mysigt som helst att bli uppmärksammad och i hågkommen. Att nån har tänkt på en det tycker vi väl alla om? Men så måste det inte heller alltid vara nåt som kostar eller så. Tycker att det finns en risk att barn blir lite bortskämda med SAKER eller GODIS när nåt ska firas. Kanske man helt enkelt ska börja med att den som har namnsdag får välja vad som ska ätas till middag? Eller att den som har namnsdag får en krans med blommor runt tallriken?

Nu blev jag ju kanske lite firad trotsallt om jag tänker efter, i morse när vi vaknade kom Engla ner och sa: "Frukosten är serverad!" Hon hade dukat och plockat fram allt hon nådde. Gullungen. Fast inte visste hon att mamma hade namnsdag, hon ville nog bara hjälpa till i största allmänhet. Och kanske är det väl det som ändå betyder mest? Att någon gör något fint för nån annan, oavsett dag eller namnsdag?

Hur firar ni namnsdagar? Eller, har ni nåt förslag på hur man kan uppmärksamma dagen lite extra?