Det är i och för sig inte första gången han är på läger, men det är första gången han åker på ett läger där han inte känner någon sen innan. Jag måste medge att han är tuff. Inte alla skulle väl göra det? Åka på ett läger där många redan har givna kompisar och han knappt vet nåt om nån annan? Undrar dock vem som var mest nervös, mamman eller han? Han verkade cool. Och nästan direkt när vi kom kom barnpastorn fram och hälsade och gav Isak en kram. Isak blev lite generad men glad samtidigt tror jag nog.

Detta påminner mig en aning om mig själv också faktiskt. När jag var 13 och skulle fylla 14 åkte jag på ett långt läger (2 veckor?!) som först bar i väg till Uppsala (då bodde jag i Ö-vik) och sen till Israel. jag kände inte en enda före den resan. Inte ens någon av ledarna. Men det föll mig aldrig in att det borde stoppa mig. Konstigt nog. Nu så här några år senare kan jag förstå varför många sa att de tyckte jag var tuff. Det förstod jag inte då. Det var så självklart att jag skulle träffa nya vänner. Och det gjorde jag också. Några har jag fortfarande sporadisk kontakt med, dessutom. Och tillråga på allt kom det att visa sig att Tomas (även om jag inte la så mycket märke till honom då) var med på den resan också.

Tror nog att det kommer gå jättebra för Isak. Han är tuff och brukar klara det mesta. Men det är inte utan att man önskar att de faktiskt fick ha mobilen med sig. Det är mobilförbud på lägret, och jag kan förstå varför, men OM han hade haft den med sig så kunde man ju liksom kolla läget... Skicka ett sms eller så... och är han lite som mig så kommer han att ha haft det jätteroligt på lägret och lärt känna många nya kamrater.

Ska i alla fall bli kul att höra hur han har haft det sen.

Tuffaste killen, ever!