Hade aldrig kunnat föreställa mig att en sommardag norr om polcirkeln kunde vara så skön! Visst är det lite kallare än hemma i Jönköping, men det är liksom bara bra. I dag har jag suttit två timmar i solen och blev inte ens svettig, det var BARA varmt och skönt! Lite som maj hemma. Har haft sån fantastisk tur med vädret att det inte ens gick att drömma om. Inget regn, idel solsken. Kunde knappast vart bättre.

Denna dag var jag ohyggligt trött. Att sova i ett tält med en luftmadrass som envisas med att säppa ut luten ger en inte direkt tillräckligt med sömn, att solen sen dessutom är uppe så man knappt blir trött på kvällen hjälper liksom inte heller (även om det är härligt). MEN hela eftermiddagen satt jag bara på en stol och vände huvet mot solen. Läste lite i en bok och barnen hade inga problem alls med att roa sig själva ett tag. DET laddade mina batterier! Tomas som har lite "globetrotter-blod" i ådrorna (verkar det som) klarade inte riktigt av det lugna i solen så han gav sig i väg på en tur själv med sin kamera. Tror alla var nöjdast med det. Min bild av semster är lugn, ro och inget stress. Medan hans ide om semester är att uppleva en massa. Vi är helt klart olika på den punkten. Men jag tror inte det är enbart negativt. Han får i väg mig på äventyr jag aldrig drömt om och jag kanske kan lugna ner honom en aning... Med betoning på kanske! I alla fall så var alla nöjda med eftermiddagen.

Har inte sett många svenskar denna resa, bara några och det är väl ändå ganska anmärkningsvärt med tanke på närheten till Sverige? Funderar på om det kan vara genetiskt?! Vi har sett många från Finland och Tyskland, i sina husbilar som kommer på kvällen och kör vidare dagen efter. Verkar som de har resandet i blodet liksom. Kommer då osökt att tänka på att min käre make är halv tysk och halv finsk. Inte så mycket svensk alltså. Kanske är det så att vi svenskar trivs bäst hemma eller på färdigplanerade charterresor? Och att det kanske kunde förklara skillnaden mellan mig och maken? Ok, jag inser att teorin haltar en aning, men visst är det en tanke? Eller så är det helt enkelt så att jag är en hemmagris, likt min dotter som till och med längtade hem när vi var på Disneyland förra året. Denna resa har hon även längtat hem varje dag. Min lilla hemmagris. Dock hindrar det en inte att ha roligt! Både jag och min hemlängtande dotter har haft det hur bra som helst! Och dessutom är det först nu jag börjar få lite hemlängtan. Har faktiskt stortrivts denna resa! Saker jag dock saknar utomlands är:

*Svenskt kaffe! Fick inte med oss nåt gott kaffe och jag skulle göra MYCKET för en kopp starkt kaffe med mjölk!

*Vanlig vardagsmat typ köttfärssås, korvstroganoff och tacos.

*Min vanliga frukost med fiberhavregryn, rivet äpple och kanel.

(inser plötsligt att allt jag listar är matrelaterat, är jag kanske en aning konservativ i mitt matintag??)

*Svenska matpriser

*Vägarna i Sverige som man inte får dödsångest av.

ja, det var nog typ allt. Förutom vänner och så då, men det är så självklart att det liksom är underförstått!!