Dag 2 och 3 på resan är avklarade. Efter en natt i tältet var man ganska mör. Jag hade sprängande huvudvärk hela natten som inte gav med sig förrän jag (i ett något sömndrucket och förvirrat tillstånd) lyckades överdosera Ipren. Men när Iprenen verkade kunde jag i alla fall sova några timmar. Är förresten barnsligt förtjust över att jag hade med mig en liten "första hjälpen låda". Sjuksköterska som jag är och allt. Det är faktiskt första gången jag lyckats få med mig ens alvedon på en resa, och denna gång en låda med allt man kan tänkas behöva: Plåster, sårtvätt, bomull, pinsett, nagelsax, huvudvärkstabletter och mixtur. Är mäkta stolt övr mig själv och redan dag 1 kom lilla lådan till användning.

Dag 2 blev en lång dag i bilen med några korta stopp för matintag och fotografering.

Landskapet är helt outstanding i Norge och ingen blev besviken. Barnen var riktigt impade av alla höga och "coola" berg. Men mest impade blev de nog över att de kunde kasta snöboll i 25 gradig sommarvärme!

Jag är en smula höjdrädd. Jag kan inte säga att jag njuter av att färdas i bil nerför slingriga smala vägar i 10% lutning. Jag mår riktigt dåligt då faktiskt. Men när jag står stadigt på fötterna utanför bilen så kan jag faktiskt njuta av utsikten.

Här har vi stannat vid en vy som heter duga. Omöjligt att göra landskapet rättvisa med fotografering. Man känner sig så liten och bergen är så mäktiga att man får ont i magen. Men en fin bakgrund till ännu en grimasernde dotter blev det i alla fall. Men som sagt, detta landskap måste upplevas! Med eller utan höjdskräck.

Allt bilåkande denna dag gick faktiskt riktigt bra. För långa sträckor kunde man ju bara förundras över Guds vackra natur! Vi åkte till exempel förbi en livslevande glaciär! Det impade också på barnen och man kunde ju bara önska att man kunnat gå på tur upp dit (det fanns guidade turer) men tiden fanns inte ritikgt. En annan gång kanske...

Här nånstans började alla att ledsna rejält på bilåkandet. I början facinerades barnen så av alla tunnlar men nu tyckte Isak att "Norge är ju som "svamp-Bob", full med hål!!!" Men jag måste i alla fall ge mina barn en eloge: De har gnällt oerhört lite och inte bråkat alls, trots två långa dagar i en fullproppad bil. Det är faktiskt inte så illa!

Resan gick vidare och vi kom tilslut till Vestkapp. Den västligaste punkten på fastland innan man kommer till Amerika. Det var en upplevelse som var väl värd den långa resan. Dock var det en slingrig, smal väg upp (utan räcken!) så jag hoppade ur bilen och gick sista biten upp. Hellre det så man vet att man har fast mark under fötterna! Ja, jag vet att jag är en aning märklig i bland... . Väl uppe kollade vi på utsikten och småpratde lite med folk som var där uppe. Bland annat en svensk från Norrbotten. Han började prata lite med oss och jag (som hör lite illa) kunde inte riktigt uppfatta vad han sa, så jag ursäktade mig med att jag "är från Sverige" varpå han skrattade och sa att han ju kom från Norrbotten... Då blev det lite pinsamt och vi skyndade fort vidare! Han måste trott att jag var lite väl långt söder i från eller nåt...

Jag vid Vestkapp, med lite svindelpirr i magen...

Här står Tomas och fotar vid västligaste punkten. Det var ett brant stup bakom honom och det var inte utan att jag tyckte det var lite skönt att gå därifrån. Men snygga bilder blev det och faktiskt kul att ha vart vid den västligaste punkten, även om vi inte kunde se till Amerika... Elias hävdade dock att han visst såg Amerika, han har nämnligen supersyn!

Så när klockan var närmare 21 kom vi så äntligen till vårt första "delmål". Jonathan och Hannes stuga uppe på fjället. En liten mysig stuga utan el och vatten mitt uppe på ett av alla fjällen. Våra vänner från Ålesund väntade oss där och alla somnade ovaggade denna dag vill jag lova!

dag 3:
Denna vy vaknade vi till i morse. Det är inte utan att man finner nån slags ro i själen av detta. Lugnt, tyst och så vackert! Balsam för en stressad själ!

Efter frukost i solen uppe på fjället bar det i väg till en havsstrand för sol och bad. Vattnet var klart och lite lagom kallt. Och salt! Jag som är uppväxt på kusten bara älskar salta bad. Det går inte att komma i från och jag njöt i fulla drag! Barnen roade sig med att bada, fånga krabbor och gräva ner sig i sanden...

Detta var precis vad vi behövde efter allt bilåkande!
Efter badet tittade vi in på en gård där det var lite olika djur att titta på: Lamadjur, grisar, hästar, en åsna, påfåglar och höns. En liten butik hade de på gården också, med jättefina saker men det var lite för dyrt för min smak så vi nöjde oss med att bara titta, men det kan ju vara nog så kul det med!

När vi så sent om sider kom hem till Jonathan och Hanne i Ålesund (det är många krokiga vägar och färjor att ta sig över fjordarna med så att förflytta sig i Norge tar TID!) betsällde vi pizza och åt i trädgården. Barnen lekte medan solen sakta drog sig neråt.

Här tog dagens äventyr för mig slut, men pojkarna, Tomas och Jonathan gav sig ut en sista vända till ett litet berg i närheten för att fota. Det råder undantagstillstånd på semestern och grabbarna tyckte det var kul att få ge sig i väg och "klättra i berg" klockan 22 på kvällen! Dock överraskades de av åska och blixtrar så det var med lite skräckblandad förtjusning de var ute. Men nu sover alla gott i sina sängar och så sak även jag göra. Imorgon väntar ännu en dag i paradiset!