också lite jobb. Beskriver ganska så bra mitt liv just nu. Fullt upp som vanligt och visst är det då jag trivs som bäst. Trorr jag i alla fall. Eller lurar jag mig själv här? Jag finner oftast och alltid mig själv fullt upptagen med nåt. Plugg, jobb, träning, familj och pysslande. Men ÄR det verkligen så att jag måste ha så mycket hela tiden? Eller är det så att jag behöver lära mig att säga NEJ? Vet egentligen inte riktigt hur jag bär mig åt men saker har en förmåga att hopa sig. Jag tycker att jag planerar mitt liv och det har blivit mycket lättare nu när jag vet när jag jobbar. Men ändå så hopar det sig och vecka efter vecka tecknas upp. Jag önskar att jag dock kunde säga att påskledigheten var fantatstisk, men det kan jag tyvärr inte, visst hade vi väldigt trevligt och det är ju alltid kul att träffa släkt och så. MEN nån eller några i min närhet mår inte bra och det tär. Förtar lite av glädjen i att det är vår, sol, påsk och ledigt. Samtidigt är jag glad att jag åkte upp till uppsala. Hade inte känts bättre att vara hemma.

Hursomhelst så är även denna vecka fulltecknad. hade vänner över på grillkväll i måndags, var hela dagen på¨BVC i tiddags, idag har jag pluggat hela 8 timmar och i morgon ska jag sova lite extra på fgörmiddagen och sen vara på på BVC kl 11-16. Sen gå på och jobba tre nätter. Däremellan fyller en liten Elias 7 år och så avslutas veckan med barnkalas på söndag.

Detta kanske låter lite mycket men faktum är att jag brukar vara mer stressad när jag inte har nåt att göra. Om jag skulle gå hemma en dag utan att ha nåt jag måsta e göra så blir jag rastlös. Men men, lagom är nog bäst trots allt. Och vill ni så be gärna för min släkting. Gud vet vem och vad det gäller.

God bless!