Blev lite lätt nedstämd i går. Vägde mig i vanlig ordning på torsdagsmorgonen. Nu hade jag i och för sig jobbat hela natten men jag tänkte att vikten nog borde stämma hyffsat ändå. Så vad visar då vågen: minus 0,3 kg. Ingenting typ. *sur* Känns som man anstränger sig, tränar, äter rätt, avstår sötsaker, för INGENTING. Jag har förvisso dragit ner träningen lite denna vecka eftersom jag har så ont i axeln, men ändå! "Firade" med att trycka i mig en hel påse smågodis. Framför en förövrigt riktigt bra film. Men alla ni som kört GI och sen helt plötsligt ätit en massa godis vet att det kanske inte är det absolut smarataste man kan göra. Fick en hejdundrandes huvudvärk som faktiskt inte gett med sig än. Antar att det är såhär det är att vara bakis?! Bakis efter godisätande... Lovar mig själv att aldrig göra om detta. Det är liksom inte värt det!

I dag är det nya tag som gäller. Har en sjuk son hemma och jag borde ligga och sova för jag har två jobbnätter framför mig. Huvudvärken gjorde att jag inte kunde sova så länge. Det är äldste sonen som är hemma och han klarar sig jättebra själv. Han hade lite feber i går och hosta. Nu är det mest bara hosta.

Skulle önska att jag kunde ta en joggingrunda eller nåt, känner mig alltid piggare och gladare efter en joggingrunda. Men med min axel... Jag vet inte. Det börjar bli lite bättre och jag vill ju inte att det ska bli värre igen! I natt kunde jag ju faktiskt sova utan att jag vaknade varje gång jag rörde mig! Det är ett framsteg! Synd bara att man skulle skaffa sig en rejäl huvudvärk istället...

När jag gnällde lite inför min man om att det går så segt säger han: ja men du har väl kanske din idealvikt. Det är kanske inte meningen att du ska väga mindre?

Visst kan han ha en poäng, MEN jag VILL komma i mina jeans och att alla andra snygga sommarkläder jag har ska sitta snyggt. Då får jag ju gå ner minst fem kilo till i alla fall. Att pluskilona dessutom sitter på magen, gör inte saken bättre. Dessutom, så är det ju bara bra att jag skaffar mig lite sunda och bra vanor när det gäller mat och motion. Jag känner ju att jag blir piggare och gladare av att träna och äta rätt. Så kanske ska man fokusera mer på det? Att jag gör detta för att MÅ BRA! Sen se det som ett plus bara att vågen pekar lite neråt?

Psyket är komplicerat vill jag lova. Kan ena dagen känna mig så smal och snygg, bara för att jag ätit bra och tränat. Så kanske man slarvar lite och vips så känner man sig stor och otymplig. Mycket märkligt. Man kanske inte ska gå så mycket på hur det KÄNNS. Utan mer på hur det känns för det mesta. Tecken som tyder på att man gör nåt bra: Bättre kondition (blir inte lika flåsig längre när jag spinnar och joggar), svettas som en gris vid minsta ansträngning (tyder på att min kropp har en hög förbränning) och att vågen FAKTISKT pekat neråt sen jag började. Även om det var lite mindre denna vecka.

Jo, jag kanske gör nåt rätt i alla fall. Och för att muntra upp mig lite, kanske man ska väga sig på min nya våg. Den visar nästan ett halvt kilo mindre än min gamla våg...