Jag skulle vilja ha en sjukt rolig blogg. Men det kan jag nog bara fortsätta att drömma om. Jag är kanske inte så rolig som jag tror? Eller som jag ser ut, höll jag på skriva. Märker att jag snurrar in på familjesnack, jobbsnack och skolsnack mest hela tiden. Kanske är inte livet så humoristiskt just nu? kanske är man bara vintertrött och behöver lite ljus? Eller så är jag inte rolig. Hemska tanke! Men alla kan ju inte vara roliga, jag kanske kan vara lite djup istället? Vad som helst är väl i alla fall bättre än att vara rent tråkig?

Hur kul är det att läsa om min jobbsituation EGENTLIGEN? Men samtidgt så skriver jag nog mest för min egen skull. För att i bland få gnälla av sig lite över att man tycker att saker är lite jobbigt ibland. Just nu t ex, i morgon måste jag stanna hemma från skolan för att ett av barnen har magsjuka, eller nåt. Jag som deklarerat högt och brett att det var evigheter sen mina barn var sjuka och de blir nog typ aldrig sjuka. Själv är jag heller aldrig sjuk. Enligt mig själv alltså, tills jag tänker efter... Eller jo, hade ju influensan i våras, som övergick lunginflammation. Just ja, men sånt händer ju typ bara en gång vart tionde år. Så jag är ju aldrig sjuk.

Elias är ju bara för skön. HAN är ju faktiskt ganska rolig, trots att jag är hans mamma. Så lite humor måste vi ju ha nånstans i släkten. I dag, det är by the way han som är krasslig (ser ni, total fönekelse! Jag skriver inte Sjuk, utan krasslig!) I dag till exempel: Jag försökte förklara för honom vad det är jag läser i skolan nu (han tycker ju liksom att jag redan är sjuksköterska och att jag redan jobbar med barn så varför gå mer i skolan?) jag försökte övertyga honom om varför, då säger han: "Du spanar ju på barn! Så de inte blir sjuka. Du sover över hos dem, så att du kan kolla så att de inte blir sjuka.... Kan inte du sova över hos mig nångång?"

Misstänker att han missuppfattat detta med att jag jobbar natt. Kanske tror han att jag har magiska krafter. Som bara kan "spana" på barn så blir de friska. Eller inte sjuka. Det är ganska bra att stå oemotsagd här hemma. Så fort pappan i huset uttalar sig om sjukdomar så säger alltid nåt av barnen: "Nej, mamma vet bättre. Hon är faktiskt SJUKSKÖTERSKA!" vet inte om de blandat i hop begreppen en aning, och tror att sjuksköterska är detsamma som att vara allvetande. Eller ha magiska krafter. Lite som en trollkarl kanske! Kanske inte vore så dumt om det var så? Jag säger i alla fall inte emot dem. De får gärna tro att jag vet bäst. I alla fall i förhållande till pappan och när det handlar om sjukdomar!