"Man behöver inte vara så rädd för att man inte får vara med. Man behöver inte vakta sin plats. Om man vågar säga nej kommer den rätte in."

Detta citat är hämtat från Mia:s krönika i senaste nummret av mama. Kände mig lite träffad av just denna del av inlägget. Det satte liksom fingret på varför jag tycker det är så jobbigt att inte ha nåt jobb. Eller kanske snarare att vara timanställd. Jag är hela tiden rädd att om jag tackar nej till ett pass, då får nån annan det och så kanske ingen ringer mig på ett tag. Rädd att nån annan kanske ska kunna ställa upp mer och att cheferna då kommer att ringa denne någon i första hand. Hela tiden. Det blir liksom lite som konkurens mellan de som jobbar extra och kanske sådana som får längre vik. Man kanske också skulle kunna kalla det avundsjuka. Något som jag absolut inte vill kännas vid. Jag vill kunna vara glad för andras skull. Kunna vila i vetskapen om att JAG är bra och det är DE med. Jobben räcker åt oss alla. För jag missunnar verkligen inte nån annan att jobba. Nej, tvärtom. Jag är glad för mina vänners skull, mina före detta kursare osv att några av dem fått längre vik. Kan andra få jobb så borde ju det betyda att jag också nån gång kan få jobb.

Kanske är det dags att bara lägga ner? Ta de arbetstillfällen som erbjuds (och som passar) och sedan slappna av. Work will come. In time. Sluta tänka: "Vad är det för fel på mig? Varför får jag inga inbokade turer i förväg? Varför "finns det inga vik" när JAG frågar"? Sluta lägga det på sig själv och se det för vad det är. DVS ont om arbete och arbetsgivarna faktiskt inte tänker så. De tar förmodligen den som finns närmast till hands just för tillfället. Sen kan man ju fundera på varför jag aldrig lyckas "finnas till hands". Men det är ju inget man kan spekulera i eller som är särskilt produktivt att spekulera i så kanske lika bra att låta bli.

Jag orkar inte längre försöka. Jag orkar inte längre hoppas. Kanske dags att ta dagen som den kommer och återgå till den attityd som var jag i mina tonår: "Det ordnar sig, varför oroa sig för morgondagen?"

"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga" Matt 6:34