I mitt tidigare liv så var jag en utpräglad morgonmänniska. Jag kunde går upp tidigt tidigt för att jogga/prommenera före frukost och sen äta frukost och dricka kaffe INNAN jag skulle väcka barnen och köra dem till skolan. Det var så härligt. I bland lite segt att kliva upp, men lugnet ute på morgonen, det tysta huset när man kommer in. Obetalbart! Men som sagt, det var i mtt förra liv. Innan alla nattskift på sjukhuset. Vänder fram och tillbaka på dygnet hela tiden, vilket resulterar i en ständig trötthet och en, för mig, ny sorts morgontrötthet. Sitter här nu, vid datorn med frukosten jämte mig, barnen är skjutsade, Engla leker på sitt rum och jag är bara så... TRÖTT. Trots att jag bara jobbat en natt i helgen. Känns som om jag skulle kunna sova i en evighet.