Just nu är jag inne i en period då jag kanske inte hinner blogga så mycket, om nu nån undrar varför det är lite lite action här. Det är nämnligen så att jag inom en överskådlig framtid förmodligen kommer att vara med på den mycket hett omtalade LAS-LISTAN! Listan som urskjilningslöst bestämmer vem som ska få jobb och vem som ska fortsätta vara utan. Står namnet med på litsan, ja då finns det i alla fall hopp. Lite som innekrogarna i i större städer, som har en gästlista, är man tillräckligt känd eller rik så får man komma in, annars är det stopp.

Landstinget (och kommunen med kanske?) är ju numera så populärt som arbetsgivare att de kan använda sig av sådana här metoder. Avfärda folk, "för ditt namn står inte på listan". Man måste tydligen jobba extra och slita livet ur sig under usla anställningsformer innan man är värdig att ha sitt namn på "listan". Ja ja, jag är smått ironisk. Det är bara det att denna "lista" som facket (ja det är faktiskt inte landstingen eller kommunerna som arbetat fram dessa villkor, utan FACK FÖRBUNDEN) ligger alla utan fast anställning helt i fatet. Den är ett stort oöverstigligt hinder. Och nu när i alla fall sjukhuset här i stan har skaffat sig en bemanningspool för att slippa ha så många timanställda så blir läget ännu värre för dem som inte redan har en fot inne. Utan timanställning = inga LAS-dagar = minimal chans att få ett jobb inom landstinget. Jag tackar Gud att jag i alla fall har en timasntällning. Och haft möjligheten att jobba på sjukhuset under utbildningen. Det är tackvare det som jag nu SNART kommer att ha mitt namn på LAS-listan. Jobbar jag mig blå i december så kommer jag förmodligen att vara med på listan efter nyår.

Så, då slipper jag ju i alla fall höra: "men du är ju inte med på LAS-listan". När man hör sig för om jobb och VIK.

Nu är ju jag trotsallt ganska optimistisk. jag inbillar mig hela tiden att jag ska få nåt jobb. Och jag har sökt ett jobb som jag VERKLIGEN vill ha. Som jag skulle kunna göra mycket för att få. Och obotlig optimist som jag är så sitter jag nu hemma på kammaren och hoppas innerligt att just JAG ska få det. Vet inte om det ens är en rimlig förhoppning egentligen, men hoppet är väl det sista som lämnar en människa? Får jag inte detta jobbet, så har jag även sökt ett annat som inte heller skulle vara helt fel. Utan riktigt bra det med. Kanske är inte en förhoppning särskilt rimlig där heller, men som sagt NÅN GÅNG borde det väl vara min tur?!

OCH skulle jag nu inte få nåt av dessa jobb så är jag ju snart med på LAS-listan och får därmed förtur på eventuella VIK inom Jönköpings landsting.

Jag vill verkligen inte tro att jag ska behöva hanka mig fram på timanställningar i ett halvår till...

Vill inte låta bitter eller uppgiven, jag är egentligen ganska taggad, men TRÖTT på att alltid jobba helg och ständigt hoppa mellan dag och natt jobb. Det är en aning slitigt. Tror och hoppas att jag snart ska kunna lägga ovisshetens tid bakom mig!