vet inte vad som tagit åt mig. Just nu blir jag mest irriterad på solen, när den dyker upp. Det blir så gripandes outhärdligt varmt här hemma att det är direkt olidligt. Nån smart männska byggde ett uterum i vårt hus (innan vi flyttade hit)detta lilla uterum fungerar ungefär som en uppvärmare (växthus) på sommaren och avkylare på vintern. Helt tvärtemot vad man kanske skulle kunna önska?

Jag älskar egentlgen sol och värme, men så här års, när det vimlar av getingar ute och det inte går att utnyttja altanen så är det mest bara jobbigt. Trotsade getingarna och satte mig och pärlade på framsidetrappan idag. Med både ytterdörr och uterumsdörr öppen. Det var korsdrag för at få ut värmen som jag eftersträvade. Det gick en bra stund faktiskt, innan getingarna attackerade. Hann vädra ut den värsta värmen i alla fall. Kommer på mig själv med att sitta och fundera på hur skönt det skulle vara att slänga sig i en djup snödriva. Eller för all del en riktigt kall ducsh. Jag är nog en smula överhettad. Märkligt. Jag som älskar sol och värme...

Kommer på mig själv med att önska att det var så där lite ruggigt småkallt att man kurar i hop sig med en mysig kofta och filt och en kopp ångande varmt te framför öppnaspisen. Ute får det gärna storma, och regna så att huset svalkas av en aning.

Vet inte hur man ska komma runt detta problem? Jättetråkigt egentligen att sitta och längta bort det sista av solens värmande strålar, innan det blir höst, regn, kallt och mörker i flera månader. Längtar till oktober, eller slutet av september. När de första friska lite kyligare vindarna kommer in över vårt land igen. När solen inte värmer så man får värmeslag utan bara lite lagom sådär. När lven börjar virvla i luften och picknick i det gröna känns kul igen och inbte som ett nödvändigt måste för att ta vara på det sista av solen. Äppelpaj med vaniljsås och en stor kopp kaffe. DET är höst.

Har nog hunnit ledsna på sommaren... Eller så är det mina norrländska gener som sent om sider gör sig påminda...