Jag undrar om man kan tänka sig till halsont? Eller förkylning? Ända sedan Tomas trillade in i förkylnings-eller-vad-det-nu-är-träsket så har jag facinerat funderat på varför jag klarat mig så bra. Kanske för att jag helt enkelt inte har tid att bli sjuk. Så är det nog. Eller så är det ju såklart för att jag prommenerar och joggar och äter så mycket frukt och grönt. Kroppen formligen spritter ju av antioxidanter och må-bra-vitaminer! DET är ju en trolig orsak! Jag är nog faktiskt helt enkelt immun mot allt vad sjukdom heter. eftersom jag lever så sunt! Borde kanske skriva en bok eller så om hur man klarar sig från all sköns sjukdom...

Sedan började jag känna efter. tidiagre i dag tyckte jag att jag kände ett uns av halsont. "Det är bara inbillning" tänkte jag. "Klart jag får för mig att jag har ont i halsen när Tomas gått och tjatat om sitt halsont i drygt en veckas tid." Sedan tilltog det. nu har jag liksom träningsvärk i hela kroppen, vilket är jättekonstigt då jag inte rört en fena på hela helgen (jo, en liten prommis med kompis och barnvagn i lördags och en lite längre i går) men det är ju knappt så det räknas alls.

Började fundera på om jag skulle skriva ett gnälligt inlägg om hur mycket jag har i skolan och hur ont jag har i halsen... Men så tänkte jag att då kommer jag ju VERKLIgen att få ont i halsen. Jag börjar tro att jag tror att jag kan mota bort en förkylning genom att ignorera den. Vem vet, kanske kan man det?

Nu ska jag i alla fall ta en stor kopp hett te med honung i och landa framför TV:n.
City akuten väntar!

Och såhär ser årets influensavirus ut, ser ni ett sådant, så spring för livet!!